Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektromagnetism - Elektromekano - Elektrometallurgi - Elektrometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Elektromekano—Elektrometer
546
lag. För en cirkulär ledare erhåller man den
kraft, varmed en magnetisk enhetspol i centrum
2 . i
påverkas, enl. uttrycket K = - - ’ dyn, där i är
r
strömstyrkan och r cirkelns radie. På denna lag
grundar sig definitionen på den
elektromagnetiska enheten för strömstyrka. Den har också
möjliggjort konstruktionen av en mångfald typer
av mätinstrument. — En av de tekniskt sett
viktigaste yttringarna av e. upptäcktes av Arago
1820, då han fann, att en strömgenomfluten
trådspiral förmådde magnetisera en stålstav,
kring vilken den var lindad. Den första stora
elektromagneten konstruerades av Sturgeon
1825. Polerna hos en elektromagnet kunna
bestämmas ur tumregeln el. skruvregeln, om man
känner strömmens riktning. — Ett stort steg
framåt tog kunskapen om e. genom Ampères
teoretiska och experimentella arbeten över elektriska
strömmars verkan på varandra. Ampère fann,
att parallella strömmar attrahera varandra,
anti-parallella strömmar repellera varandra, korsade
strömmar söka vrida sig så, att de bli parallella.
Ampère visade också, att en solenoid har
samma egenskaper som en stavmagnet, och leddes
härav till sin teori, att magnetismen hos
magnetiska kroppar är en egenskap, som uppstår
genom elektriska cirkelströmmar inom deras minsta
smådelar, atomer el. molekyler. Denna
uppfattning har övertagits av den moderna
elektronteorien, som anser, att magnetismen framkallas
av de elektroner, som inom atomen rotera kring
atomkärnan. Teorien har vunnit experimentell
bekräftelse genom Einstein—de Haas-effekten. —
En av e:s såväl teoretiskt som tekniskt
viktigaste delar är den elektromagnetiska
induktio-nen, upptäckt av Faraday 1831. örsted hade
visat, att elektricitet i rörelse, d. v. s. elektrisk
ström, kan alstra magnetism; Faradays
upptäckt innebär, att en rörlig magnet, över huvud
taget ett föränderligt magnetfält, kan alstra
elektriska strömmar i angränsande strömkretsar.
Inducerade elektromotoriska krafter uppkomma
i en ledare, om denna rör sig så, att den skär
magnetiska kraftlinjer, el. i en sluten
strömkrets, om det magnetiska kraftflödet genom den
av ledaren omslutna ytan förändras. Riktningen
kan erhållas ur Lenz’ lag: induktionsströmmen
strävar alltid att motverka orsaken till sin
uppkomst. Induktionsströmmarnas teoretiska
betydelse ligger däri, att de bidrogo till Faradays
kraftlinjeteori för det elektriska fältet, som fick
sin matematiska form i Maxwells
elektromagnetiska ljusteori. Tekniskt värdefulla äro de,
därför att de möjliggjort konstruktionen av de
elektriska generatorerna och därigenom bilda
grundvalen för elektrotekniken.
Elektromekano, se Svenska Elektromekaniska
industri-ab.
Elektrometallurgi, framställning och
raffinering av metaller med direkt tillhjälp av elektrisk
energi. Elektrometallurgiska processer genomföras
dels på våta vägen genom elektrolys i
vattenlösning, dels på torra vägen, varvid den
elektriska energien antingen tjänar enbart som vär-
NF VI — 18
mekälla (elektrotermiska förfaranden) el. också
under samtidig elektrolysverkan (smältelektrolys).
Elektrolys i vattenlösning
användes inom metallurgien huvudsaki. för raffinering
av metaller. För framställning av metaller ur
malmer, elektrolytisk extraktion, är däremot dess
användning starkt begränsad. Endast metallen
zink framställes i större skala enl. denna metod.
Den elektrolytiska extraktionsmetoden kräver,
att metallmineralet är lättlösligt el. med enkla
medel (röstning o. dyl.) kan bringas i lättlöslig
form. Vidare vålla vissa föroreningar i malmen
stora olägenheter, och slutl. kan metoden icke
användas vid metaller, för vilkas utfällning
krä-ves en högre spänning mellan elektroderna än
den, vid vilken vätgas utvecklas vid katoden. Till
denna grupp av metaller höra alkalimetallerna
(K, Na) och jordartsmetallerna (Mg, Al m. fl.).
Man kan icke heller i industriell skala
framställa dessa metaller genom reduktion av
oxiderna. För deras framställning användes
därför uteslutande den
smältelektrolytis-k a metoden. Härvid underkastas ett salt av
metallen elektrolys i smält tillstånd. Elektrolysen
sker i ugnar med i smältan nedhängande
elektroder el., vid aluminium, med en som katod
tjänstgörande ugnsbotten av kol och en nedhängande
anod. Metallen avskiljes vid katoden. Den för
smältning och täckande av värmeförluster
erforderliga värmetillförseln lämnas av den
elektriska strömmen. På detta sätt framställes
aluminium av aluminiumoxid, blandad med kryolit,
kalium och natrium av alkalihydraterna,
magnesium, kalcium, barium, beryllium och cermetall
m. fl. ur deras klorider. Metoden är ofta
förenad med stora praktiska svårigheter men är,
som grundval för den moderna
aluminiumindustrien, av utomordentlig teknisk och ekonomisk
betydelse. Smältelektrolys användes icke för
raffinering av metaller. — Vid de
elektrotermiska processerna utnyttjas den
elektriska energien endast som värmekälla, d. v. s.
som ersättning för andra bränslen. Det är
framför allt inom järnhanteringen, som denna metods
fördelar göra sig gällande, cch metoden har
där fått en, särsk. under senare år, hastigt
stegrad användning för framställning av tackjärn,
ferrolegeringar och elektrostål. Även vid
smältning av andra metaller än järn användas i stor
utsträckning elektriska ugnar.
Elektrometer, ett inom elektrostatiken använt
instrument för mätning av elektrisk potential el.
elektricitetsmängd. En mångfald
konstruktionstyper finnas, som dock kunna indelas i två
huvudgrupper. Vid absoluta
elektromet-r a r kan den sökta potentialen direkt beräknas
på grundvalen av de observerade storheterna.
Hit hör den elektrostatiska vågen,
där man mäter attraktionen mellan en
konden-sators plattor antingen med en balansvåg
(Kirchhoff) el. med en fjädervåg (Thomson).
Känner man vidare ytan • av metallplattan och
plattavståndet, kan potentialdifferensen
beräknas. Denna e. är omständlig att handha och
användes mest för gradering av någon e. med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
