Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elgström, 1. Ossian David - Elgström, 2. Anna Lenah Elgström-Collijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Elgström
582
men vid Konstakademien
1906—07 och därefter i
Köpenhamn för Zahrtmann
samt i Paris för Chr. Krohg.
E. var därefter verksam som
tecknare i skämtpressen i
Stockholm samt företog från
1913 resor till Lappland,
Sibirien och Grönland. Lapska
sägner och senare även
grönländska fantasier omsatte han
i sin konst, än i teckningar,
än i starkt stiliserade
dekorativa och ornamentala
kompositioner (bl. a. gobelängerna
”Syndafloden” och
”Skapelsen”). Han har även utfört
målningar ur det levande
livet i de trakter han besökt
( Infångandet av renar , Farm i urskogen
”Biografpublik i Tromsö”).
E. rörde sig med olika uttrycksmedel, även i
litografi, träsnitt och koppartryck i färg. Vid
mitten av 1920-talet började han syssla med
Edda-motiven och skapade 1926—36 bildverken
”Sä-munds Edda”, utg. i reproduktion som ”Edda
bilder” (1938). Originalbilderna samlades i det
s. k. Eddagalleriet, för vilket Stockholms stad
upplät lokal, och efter hand uppstodo två stora
bildsviter i växlande material, teknik och format,
”Eddan” och ”Ragnarök”. Till de vackraste
kompositionerna hör den i tusch och vattenfärg på
kinesiskt linne utförda bilden ”Gudarna skapa Ask
Ossian Elgström: ”Gudatanken” omgiven av sina
”ingivelser”. Tuschmålning 1932.
på östsidan av Mount Elgon, Kenya 2,400 m ö. h.
och Embla”; det kinesisk-j apanska draget spåras
särsk. tydligt i ”Tors fiske” och tuschteckningen
”Vandringen till Hel”.— Mycken must äger f. ö.
E:s bildverk om Erik Röde (1930), och hans
bisarra skämtlynne har tagit språklig dräkt i en
rad humoresksamlingar och barnböcker.
Som etnograf sysslade E. uteslutande med
arktiska folk. 1914 debuterade han med en
portfölj ”Lapska myther”, och 1916 följde den första
större rese- och folkskildringen, ”Moderna
eskimåer”. För Nordiska muséets räkning företog
han därefter några studiefärder bland nordliga
lappar, vilka dels resulterat i
resebeskrivningarna ”Lappalaiset” (1919) och ”Hyperboréer”
(1922), dels i den ståtliga monografien
”Kare-suandolapparna” (1922).
2) Anna Lenah E.-Collijn, den föreg:s
syster, författarinna (f. 1884 29/i2), 1912 g. m.
dåv. teaterchefen Gustaf Collijn. E. ägnade sig
liksom sin bror först
åt bildande konst; hon
studerade teckning och
målning vid Tekniska
skolan i Stockholm
1902—08 och fullföljde
sina studier vid Högre
konstindustriella
skolan och Caleb Althins
ateljé och vid
Acadé-mie Colarossi i Paris.
Hennes litterära
intressen togo emellertid
överhanden; 1911
knöts hon som
kulturell medarbetare till
Social-Demokraten (Morgon-Tidningen), och
s. å. debuterade hon som skönlitterär förf,
med novellsaml. ”Gäster och främlingar”,
på vilken följt en omfattande, i motiv och
form skiftande produktion. E. har gjort sin
främsta insats som novellist med saml.
”Fattigfolk” (1912), ”Havsboken” (s. å.), ”Stjärnan,
vars namn är malört” (1915), ”Mödrar” (1917),
”Martha och Maria” (1921), ”Revolutionsnovel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
