Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elsass - Historia - Elsass-Lothringen - Elsevier, Elzevir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Elsass-Lothringen—Elsevier
612
Uttagande av landets befolkning till krigstjänst
och tvångsarbete för tyskarnas räkning
framkallade i E. stark opposition, likaså den
intensiva förtyskningskampanjen. Landet befriades av
de allierade nov.—dec. 1944.
E’lsass-Lothringen
lå’-l (fr. [-Alsace-Lorrai-ne), tyskt riksland (1871—1918). Genom
freden i Frankfurt a. M. 10 maj 1871 avträdde
Frankrike till Tyska riket Elsass (utom Belfort
m. m.) samt delar av de lothringska dep. Meurthe,
Moselle och Vosges, tills. 14,518 km2 med omkr.
1,550,000 inv. Av E. bildades då ett
”omedelbart riksland” under tyske kejsaren. Okt. 1874
inrättades för E. en rådgivande församling
(Landesausschuss), som 1877 fick inskränkt
lagstiftande befogenhet. 1879 tillsattes en
kejserlig ståthållare. — E. avträddes utan
folkomröstning, stämningen i landet var icke gynnsam mot
tyskarna, och ytterst få infödda inträdde i den
ämbetshierarki, som nu bildades efter preussiskt
mönster. Av omkr. 150,000 pers., som jämlikt
en bestämmelse i fredstraktaten före okt. 1872
opterade för Frankrike, utflyttade endast 50,000,
men emigration till Frankrike pågick ända till
1 :a världskriget; luckorna fylldes genom
inflyttade rikstyskar. Genom skoltvång och
militärtjänst i avlägsnare delar av Tyskland sökte
myndigheterna påskynda förtyskningen. Den ömsom
bryska, ömsom eftergivna tyska byråkratiska
regimen blev emellertid icke populär; det katolska
prästerskapets agitation, den samtidigt pågående
s. k. kulturkampen i Tyskland och de livliga
förbindelserna med franska sidan motverkade ett
uppgående i Tyskland. Vid första valet till tyska
riksdagen (1874) utsåg E. idel fransksinnade,
som i Berlin protesterade mot E:s införlivande
i Tyska riket (”Protestler”). Emellertid
uppstod ett nytt parti, ”autonomisterna”, som
yrkade på att E. skulle bli en självstyrande
förbunds-stat; partiet vann vid valen 1877 fem platser
men förlorade dem åter 1881. Den förste
ståthållaren, den gamle fältmarskalken E. v.
Man-teuffel, 1879—85, sökte särskilt vinna de högre
klasserna genom mildhet och eftergivenhet men
misslyckades. Under den nye ståthållaren, furst
Chlodwig Hohenlohe-Schillingsfürst, 1885—94,
inträdde till en början en avspänning, men 1887
valdes idel ”Protestler”, och regeringen sökte
då med makt göra E. till ett tyskt land; bl. a.
infördes ett skärpt passtvång. Passtvånget
upphävdes 1891, vilket betydligt lugnade stämningen;
vid riksdagsvalen vunno autonomisterna terräng.
Under ståthållaren furst Herman
Hohenlohe-Langenburg, 1894—1907, försökte regeringen en
mildare politik, och förtyskningen gick framåt.
Under ståthållaren greve H. Wedel, 1907—14,
skärptes de nationella motsättningarna; en stark
strömning för autonomi för E. började
framträda. 1911 antog tyska riksdagen ett förslag
om vidgad självstyrelse för E.: Landesausschuss
ersattes med en lantdag av två kamrar, den
andra utsedd genom allmän rösträtt; i regel
fick E. tre röster i förbundsrådet. Då
ståthållarens ämbetstid var beroende av kejsarens vilja
och kejsarens medgivande krävdes, för att
lant
dagens lagförslag skulle bliva giltiga, ansågs den
alltför senkomna självständigheten ingalunda
tillräcklig. Förhållandet mellan E. och Tyska
riket var ofta spänt; militära övergrepp mot
civilbefolkningen (den s.k. Zabernaffären, 1913)
väckte oerhörd indignation, som även framträdde i
tyska riksdagen. Maj 1914 ersattes den moderate
Wedel med en preussisk byråkrat, J. v. Dallwitz.
Vid 1 :a världskrigets utbrott inföllo franska
trupper i s. v. Elsass och höllo ett hörn därav
besatt till krigets slut. Under trycket av den
hårda militärdiktaturen vann planen på
återförening med Frankrike allt flera anhängare i E.
Flera av de fransksinnades ledare flydde vid
krigsutbrottet till Frankrike och utövade
därifrån en stark propaganda. Genom
vapenstilleståndet 11 nov. 1918 utrymdes E. av tyskarna.
I Versaillesfreden (28 juni 1919) förklarades E.
återförenat med Frankrike fr. o. m. 11 nov. 1918.
E’lsevier [-zefir], Edzevir (latiniserat
El-zevirius), en frejdad boktryckarfamilj i Leiden
och Amsterdam. Lodewijk E. (1540—1617)
upprättade på 1580-talet i Leiden en bokhandel
jämte boktryckeri. Sin högsta glans uppnådde
Elsevierernas tryckeri 1622—52 under Lodewijks
son Bonaventura E. (1583—1652) och
sonson Abraham E. (1592—1652). De
elsevier-tryck, som härstamma från denna period, äro
Titelblad ur en elsevier. Skala 1:1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
