- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
627-628

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emeritilön - Emeritus - Emers - Emerson, Ralph Waldo - Emetica - Emetin - Emfas - Emfysem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

627

Emeritus—Emfysem

628

tid. Vid erhållande av e. lämnade präst sin
prästerliga befattning el. tjänstgöring men kvarstod i
det honom vid prästvigningen överlämnade
prästämbetet. Rätt för präst att erhålla e. förelåg icke.
Ä andra sidan var ord. präst skyldig avgå från sin
befattning endast mot åtnjutande av e. För ord.
präst, utnämnd Vs 1930 el. senare, förelåg
skyldighet att mot åtnjutande av e. avgå från sin
befattning: a) när han fyllt 70 år el. b) när han
fyllt 65 år och under mer än tre av de senast
förflutna fem åren varit till följd av obotlig
sjukdom el. ålderdomssvaghet ur stånd att själv
fullgöra sina tjänsteåligganden och av sådan
anledning åtnjutit tjänstledighet el. c) då han, efter
att under fem på varandra följ, år på gr. av
sjukdom, vanförhet el. lyte varit ur stånd att
tjänstgöra, befanns vara för framtiden till
tjänstgöring oförmögen. För ord. präst, utnämnd
under tiden V2 1911—30/4 1930, inträdde
ifrågavarande skyldighet, när han fyllt 75 år el. vid
de för senare utnämnd ord. präst under b) här
ovan angivna förutsättningarna. Ord. präst,
utnämnd före V2 1911, var icke mot sitt bestridande
skyldig att mot åtnjutande av e. avgå från sin
befattning. E. o. p r ä s t kunde erhålla e., när han
uppnått 60 års ålder el. när han under minst två
år i följd på gr. av sjukdom, vanförhet el. lyte
varit ur stånd att tjänstgöra samt befanns vara
för framtiden till tjänstgöring oförmögen, dock
endast under förutsättning, att han innehade minst
tio prästerliga tjänsteår. Konungen utsåg
innehavare av e. E. utgick ur kyrkofondens medel. —
Biskop, utnämnd V3 1935 el. senare, var skyldig
att mot åtnjutande av e. avgå från sin tjänst,
när han fyllt 70 år el. när han under tre på
varandra följ, år varit på gr. av sjukdom,
vanförhet el. lyte ur stånd att utöva sin tjänst och
av sådan anledning befanns vara för
framtiden därtill oförmögen. Biskop, som utnämnts
före nämnda dag, var icke mot sitt bestridande
skyldig att mot åtnjutande av e. avgå från
tjänsten, förrän han fyllt 75 år. Konungen utsåg
innehavare av e. E. utgick ur kyrkofondens medel.
— Fr. o. m. 1952 gäller i st. f. ovanstående
bestämmelser 1951 års tjänste- och familj
epensions-regl. för präster.

Eme’ritus, lat., ”uttjänt”; om tjänstemän i
allm., som i stadgad ordning fått avsked. I
Sverige tillkommer benämningen e. dels präster, som
erhållit emeritilön, dels pensionerade professorer
vid universiteten och högskolorna; en professor
e. har under vissa förutsättningar rätt att
meddela akademisk undervisning samt att använda
arbetsplats på institution och institutionens
vetenskapliga hjälpmedel.

Eme’rs (av lat. eme’rgere, komma fram), om
en vattenväxt, som är rotfast på bottnen och
med en större el. mindre del skjuter upp ovan
vattenytan, t. ex. bladvass. Submers är en
växt, som är helt nedsänkt, t. ex. bandtång och
smånate.

Emerson [e’masn], Ralph Waldo,
amerikansk författare (1803—82). Han graduerades
1821 vid Harvard-universitetet, studerade
seder

mera teologi och blev unitarisk predikant i sin
födelsestad, Boston. Emellertid lämnade han 1832
av samvetsbetänkligheter den prästerliga banan,
och efter en europeisk resa, under vilken han
gjorde bekantskap med Carlyle, slog han sig 1835
ned i Concord, Massachusetts, där han levde som
privatman. Tiden för E:s uppträdande som
skriftställare sammanföll med början av den
rörelse, som i Amerika är känd under namnet
”transcendentalism”. Ur denna rörelse framgick
den ”nya skolan” bland unitarierna, vilken satte
förnuftet el. det i människonaturen inneboende
gudsmedvetandet över bibeln. E. blev som
tänkare en av de främsta representanterna för
rörelsen. De första resultaten av hans meditationer
voro ”Nature” (1836; ”Naturen”, 1855) och
”Literary ethics” (1838). Under några år (till
1844) redigerade han tidskriften The Dial, ett
organ för ovannämnda rörelse. En resa till
Europa (1847) resulterade i hans två mest
bekanta böcker, ”Representative men” (1850; sv.
övers. 1862), och ”English traits” (1856; sv.
övers. 1875). Dessutom märkas ”Essays” (1841,
1844) samt åtskilliga artiklar i tidskrifter. För
E:s författarskap kännetecknande äro hans djupa
tro på det goda och på människonaturens
förmåga att utveckla sig i denna riktning samt
hans starka betonande av personlighetens rätt.
E:s framställningssätt är icke systematiskt,
snarare aforistiskt, samt till följd av uttryckets
korthet och knapphet stundom svårfattligt.

E:s samlade arbeten äro utgivna av E. W.
Emerson (”Centenary ed.”, 12 bd, 1903—04);
hans ”Journals” (10 bd, 1909—14) av E. W.
Emerson och W. Emeson Forbes, ”Letters” av
R. L. Rusk (6 bd, 1939) samt ”The heart of
E:s journals” (1926) av B. Perry;
”Correspon-dance of Carlyle and E. 1834—72” (2 bd, 1883)
av C. E. Norton. — Ett flertal av E:s essäer
och tal äro översatta i samlingarna ”Vi och vår
nästa” (2:a uppl. 1919), ”Naturen och
människan” (1915), ”Samfundsliv och ensamhet” (2:a
uppl. 1920), ”Livsvägar” (1920), ”Kärlek och
andra essayer” (1922), ”Andliga lagar och
andra essayer” (1927). — Litt: J. E. Cabot, ”A.
memoir of R. W. E.” (2 bd, 1887), den
auktoriserade biografien; R. Garnett, ”Life of R. W.
E.” (1888, i serien ”Great writers”); R. L. Rusk,
”The life of R. W. E.” (1949). En märklig, på
personlig kännedom grundad skildring av E.
ingår i Fredrika Bremers ”Hemmen i den nya
världen” (1853—54).

EmeTica (av grek. emei’n, kräkas), dets. som
kräkmedel.

Emetin, en alkaloid, som förekommer i
kräkrot.

Emfäs (grek. e’mfasis), eftertryck, betoning;
stark tonvikt, intensitet. — Adj.; Emfatisk;
stundom = högtravande.

Emfysem (av grek, emfysän, uppblåsa), det
abnorma tillstånd hos vissa av kroppens
vävnader, då dessa äro uppblåsta av luft el. gaser.
De vanligaste formerna av e. äro
underhuds-emfysem och lungemfysem. Hos män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free