Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eneman, Michael - Eneolitisk tid - Enequist, Gerd - Energetik - Energi - Energico - Energisk - Eneroth, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Eneolitisk tid—Eneroth
660
till österlandet. Den gick över Mindre Asien
till Egypten, Sinaihalvön, Palestina (juni—sept.
1712) och Syrien samt över Cypern och Smyrna
tillbaka till Konstantinopel (1713). Under resan
hade E. utnämnts till prof, i österländska språk
vid Uppsala univ. Om sina resor författade E.
vidlyftiga beskrivningar, som han själv aldrig fick
tillfälle att befordra till trycket. K. U. Nyländer
utgav 1889 E:s ”Resa i orienten 1711—1712”.
Eneolitisk tid, se Kopparåldern.
Enequist, Gerd Margareta, geograf (f.
1903 24/2). Hon blev fil. dr och doc. i geografi
i Uppsala 1937. Efter lektorstjänstgöring i
Göteborg och Uppsala blev hon 1949 prof, i
geografi, särsk. kulturgeografi med ekonomisk
geografi, vid Uppsala univ. (t. f. 1948). Bland
hennes skrifter märkas ”övre Norrlands
storbyar i äldre tid” (1935), ”Nedre Luledalens byar”
(dr.-avh., 1937), ”Yrkesgruppernas fördelning i
Sveriges kommuner” (1943, 1946) och
”Dyn-studier i Lule skärgård” (1944).
Energetik, den av W. Ostwald företrädda
läran, att energien är det fundamentala inom
sinnevärlden; massan (materien) är exempelvis
endast förnimbar som bärare av energi. På
samma sätt skulle de förut som grundläggande
ansedda begreppen kraft och hastighet o. s. v.
få anses såsom härledda ur energibegreppet. —
Litt.: W. Ostwald, ”Die Energie” (2:a uppl.
1912; sv. övers. 1910).
Energi [-/!’] (fr. énergie), kraft, styrka;
driftighet; bestämdhet, uthållighet. —
Energibegreppet har framgått ur mekaniken. Kepler
använde (1618) just ordet e. som benämning på
en massas rörelseenergi. Genom självständiga
spekulationer kom R. Mayer på 1840-talet till
den övertygelsen, att e. är, om än förekommande
i olika former, till sitt väsen oförstörbar
(energiprincipen); han beräknade även
det kvantitativa sambandet mellan värmemängd
och mekaniskt arbete. Dansken Colding och
engelsmannen Joule gjorde de första
experimentella bestämningarna. Den senare fann l kg
kalori ekvivalent med 427 kilogrammeter.
Helm-holtz var den, som först gjorde energiprincipen
fullt fruktbärande för vetenskapen. Enl. den
moderna relativitetsteorien har all e. en viss
massa och omvänt; e. kan omvandlas till massa
och massa till e. Summan av e. och massa bör
därför vara konstant. Studiet av den strålande
e. har givit upphov till den av Planck skapade
kvantumteorien. Enl. denna kan e. icke upptagas
och avlämnas i hur små belopp som helst. Vid
alla atomära e.-utbyten, stötar och strålning,
sker e.-utbytet i kvanta, d. v. s. e.-element,
karakteristiska för varje strålningsfrekvens.
Man talar om olika slag av e., t. ex.
Lägesenergi (= potentiell e.), t. ex. hos
lodet i ett ur, hos vattnet i en kvarndamm, hos
en pendel vid dess vändpunkt.
Rörelseenergi (= ”levande kraft”), t. ex.
hos vattnet i ett vattenfall, ångstrålen i en
turbin, hos en pendel, då den passerar medelläget,
hos en gevärskula i rörelse.
Elastisk e., t. ex. hos en spänd fjäder.
Alla ovan nämnda räknas till mekaniska
energiformer.
Värmeenergi. Alla kända energiformer
kunna omvandlas i denna form, t. ex. genom
friktion, strålningsabsorption m. m.
Kemisk e. Kemiska omvandlingar äro
alltid åtföljda av förändring av värmetillståndet,
vanl. en värmeutveckling, t. ex. förbränning.
Smältvärme, ångbildningsvärme
(kondensati-onsvärme), lösningsvärme kallas de
värmeeffekter, som uppträda vid förändring av
aggregations-tillstånd, med ett gemensamt namn även
sammanförda som strukturenergi.
Elektrisk e. eller elektriskt
arbete kännetecknas som produkten av
strömstyrka, spänning och tid för en elektrisk ström
el. halva produkten av spänning och
elektricitetsmängd för den elektriska fältenergien i en laddad
kondensator.
Strålningsenergi. Ljuset el. allmänt
varje strålning medför en viss energimängd.
All disponibel e. på jorden (vattenfall, vindar,
stenkol) har levererats från solen i form av
strålningsenergi.
E. mätes i erg, joule, kilogrammeter,
kilogram- el. gramkalorier, kilowattimmar,
elektronvolt m. fl. enheter.
Litt.: Hj. Tallqvist, ”E. och entropi” (2:a
uppl. 1924).
Energico [enä’rd^ikå], it., mus., med
kraftigt markerat föredrag.
Ene’rgisk, kraftfull, driftig, ihärdig.
Eneroth, Per Olof Emanuel, skriftställare,
pomolog (1825—81). Han blev 1854 fil. mag.
i Uppsala, 1856 lärare vid Svenska
trädgårdsföreningens elevskola
och var 1858—63
fö-reståndare för
för-eningens skola och
trädgård. E. utgav g
bl. a. två serier stu- ■
dier, kallade ”Littera- ^*7 Wm
tur och konst” (i8fx) W3 “
och 1876), texten till t aV
planschverket
”Herregårdar och slott uti
Södermanland” (1864 •
—69) samt ”Dikter
och smärre prosaiska
stycken” (1881). E.
var varmt intresserad
för skolväsendets utveckling. Han donerade en
betydande summa till Stockholms högskola för
upprättande av en professur i ”läran om
sambandet mellan naturlagarna och människans
sedliga och fysiska natur med särskild hänsyn till
det uppväxande släktets uppfostran till andlig
och kroppslig hälsa”; först 1937 kom Olof
Eneroths professur i psykologi och
pedagogik till stånd med D. Katz som förste
innehavare. E. ivrade även för vidgande av
kvinnans verksamhet; han författade också ett
antal skrifter i dessa ämnen, bl. a. ”Om
folkskolan i Sverige” (4 dir, 1863—69). På den
svenska trädgårdsodlingen ha hans skrifter ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
