Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enåker - Enånger - Enåsa - e. o. - Eoanthropus Dawsoni - Eocen - Eogen - Eohippus - Eo ipso - Eol, ab. - Eoler, Aioler - Eolin - Eoliska avlagringar, luftsediment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Enånger—Eoliska avlagringar
744
Interiör från gamla kyrkan i Enånger.
Ur STF:s årsskrift 1944.
kärrmark; is, slätt. 1,721 har åker. R u n h ä
1-len, station på statsbanelinj en Sala—Gävle, är
ändpunkt för linjen från Enköping. Av industrier
rmå nämnas ångsåg och torvströ fabrik. Kyrkan
av gråsten och tegel är från senare delen av
4400-talet. Ingår i Västerlövsta och E:s
pastorat, Ärkestiftet, Fjärdhundra kontrakt; tillhör
.storkommunen Västerlövsta.
Enånger, socken i Sydöstra Hälsinglands
domsagas tingslag, Gävleborgs län, vid Bottniska
viken; 307,51 km2, 2,285 inv. (1951).
Genomflytes av Énångersån till den djupt inträngande
En-ångersviken. 1,823 har åker. Egendomar:
Lång-vind och Boda bruk, den sistn. kronopark.
Utmed kusten ligga flera fisklägen: Våtnäs, Sörön,
Karskär, Rävelsön och Borkbo. I Brofors
finnas såg, hyvleri och elverk. E:s kyrkby vid
Ostkustbanan är tingsställe. Nuv. kyrkan byggdes
1847—54. I den gamla kyrkan, som varit
ödekyrka sedan 1850 och som är uppförd av
gråsten och tegel på 1300-talet, med rakslutet kor
samt av målningar (av Eghil) smyckade
stjärnvalv, lät Hälsinglands fornminnesförening 1859
inrätta ett museum, företrädesvis för kyrkliga
föremål från medeltiden (se B. v. Malmborg,
”Medeltida träskulpturer i E:s kyrkomuseum”,
1934). Pastorat i Ärkestiftet, Sundhede
kontrakt; bildar storkomunnen Enånger.
Enåsa, församling
i Hassle—Berga—
Enåsa kommun i
Västergötland.
e. o., förk. av lat.
ex officio, på
ämbetets vägnar, och
extra ordinarie.
Eoa’nthropus
Dawsöni (till grek.
eös, morgonrodnad,
och anthropos,
människa). Vid Piltdown
i s. England
anträffades 1911 och 1915
rester av kranier,
som av Smith-Woodward efter deras
upptäckare sammanförts under benämningen E. el.
”Dawsons morgonrodnadsmänniska”. Det är
möj ligt men ej säkert, att fynden ha en
så hög ålder som från början av
diluvi-um. Fynden bestå av två delar av en
påfallande tjockväggig människoskalle. Särsk.
karakteristisk är den höga pannan utan de grova
ögonbrynsvalkar, som utmärka den under istiden
levande neanderthalmänniskan. Men kraniets rymd
är mycket liten och vida understigande
nean-derthalmänniskans (1,170, resp. 1,500 cm3).
Underkäken är i sin allmänna form och i sin brist
på haka schimpanslik men mänsklig i sina
dimensioner, ej så noslikt utdragen. Hörntanden
är kraftigare än hos människan, svagare än hos
schimpansen, kindtänderna äro mera människolika
än schimpanslika. Man har på sina håll
betvivlat samhörigheten mellan underkäk och kranium
liksom också kraniets höga ålder.
Eocén (av grek, eös, morgonrodnad, och
kaino’s, ny), avd. inom äldre delen av
tertiär-systemet.
Eogen [-jé’n] (av grek, eös, morgonrodnad,
och ge’nein, alstra), se Tertiär systemet.
Eohi’ppus, se Hästdjuren.
Eo i’pso, lat., just därigenom.
Eol, ab., Göteborg, 1938 grundat företag inom
kolonialvarubranschen, som tjänstgör som
in-köpscentral för .en s. k. frivillig kedja av
detaljhandelsföretag inom speceri- och
livsmedelsbranschen från s. och v. Sverige. E. ingår jämte
tre andra liknande företag i en ekonomisk
organisation, Inköpscentralernas ab. (Ica), som
bl. a. sköter deras gemensamma inköp, samt i
en ideell organisation, Icaförbundet.
Äktiekapi-tal 7,5 mkr.
Eoler [eä’-], Ai öler (grek. Aiolei’s, lat.
Ae’oles och Aeo’lii), en av grekernas
huvudstammar (joner, dorer och e.). Bestämmandet av
stamsamhörigheten sker framför allt med
tillhjälp av dialekten. Redan i antiken brukade man
sammanfatta de stammar, som ej kunde
hänföras till joner el. dorer, under namnet e., och
detta har i viss mån länge fortsatt. Vissa
forskare antaga en närmare förbindelse mellan de
eoliska dialekterna (i egentlig mening) och den
arkadiska (i Arkadien och på Cypern) och
sammanfatta dessa som den eolisk-acheiska el.
acheis-ka gruppen; andra anse, att de bilda två skilda
grupper. Till e. i egentlig mening höra
invånarna i Tessalien och Aiolis (Eolien), de grekiska
kolonierna i n. v. Mindre Asien. Beotiens
befolkning torde vara en blandning av e. och dorer.
Till den äldre grekiska kulturen ha e.
lämnat viktiga bidrag genom sin begåvning för
skaldekonst och musik. Den äldre grekiska
lyriken fick hos dem sin utbildning och bär namnet
eolisk. En framstående plats intog i detta
hänseende ön Lesbos, där Alkaios och Sapfo, de
förnämsta mästarna inom denna diktart, bodde.
Eolin, en 8 fots orgelstämma av mjuk ton;
den svagaste i gruppen stråkstämmor; användes
särsk. i fj ärrverk.
Eoliska avlagringar [eå’-], luftsediment,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
