Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epidemilagen - Epidemisjukhus - Epidemisk - Epidemisk hjärnhinneinflammation, epidemisk hjärnfeber - Epidendrum - Epidermis - Epidiaskop - Epididymis - Epidot - Epifanes - Epifani, Epifania - Epifanios - Epifenomen - Epifragma - Epifyller - Epifys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Epidemisjukhus—Epifys
754
lida el. misstankes lida av i lagen nämnd
sjukdom, skall han intas på epidemisjukhus. Endast
i vissa undantagsfall må sådan patient vårdas i
hemmet. Vården på epidemisjukhus inom det
epidemidistrikt, där patienten insjuknat, är
kostnadsfri, liksom transporten dit. Även person,
som icke är sjuk men misstänkes vara
smitto-förande, s. k. bacillbärare, kan av
hälsovårdsnämnd åläggas erforderlig observation och
isolering. Hälsovårdsnämnd åligger det att företa
erforderlig smittrening av den sjukes bostad och
kläder. Hälsovårdsnämnd kan, då så anses
påkallat, göra framställan om inställande av
undervisning i skola för viss tid.
Epidemisjukhus. Enl. epidemilagen ’ indelas
landet i epidemidistrikt, i regel motsv.
landstingsområde. Stad, som icke deltar i
landsting, utgör eget epidemidistrikt. Inom varje
epidemidistrikt skall finnas åtm. en vårdanstalt,
benämnd epidemisjukhus, ett större, som
regel i anslutning till centrallasarett beläget, väl
utrustat sjukhus, där svårare och mera
komplicerade fall kunna vårdas och som förestås av
specialutbildad läkare. De smärre, perifera
vårdanstalterna, avsedda och utrustade för vården av
lättare fall, benämnas epidemisj ukstugor.
Man har, bl. a. för att utjämna
beläggnings-siffrorna, alltmera börjat använda framför allt
de centrala e. för vård av akuta infektioner i
allm., även sådana, som icke nämnas i
epidemilagen och för vilka förut brist på
vårdmöjligheter förelegat.
Epidemisk, om en sjukdom, som uppträder i
epidemier och utbreder sig genom
smittoöverfö-ring.
Epidemisk hjärnhinneinflammation,
epidemisk hjärnfeber, smittsam sjukdom, som
består i en varig inflammation av hjärnans och
ryggmärgens hinnor. Den uppträder i synnerhet
under hösten och våren, framför allt hos barn
och yngre individer. Den förorsakas av en
särskild bakterie, Meningococcus {DiploGoccus}
in-tracellularis, som vid sjukdomen lätt kan påvisas
i cerebrospinalvätskan. Sjukdomens inkubationstid
är i—4 dagar. Den börjar med feber, kräkning
och svår huvudvärk samt allmän sj ukdomskänsla.
Dess symtom sammanfalla med dem, som äro
utmärkande för alla svårartade meningitiska
tillstånd: svår huvudvärk, omtöckning, utpräglad
nackstyvhet. Huvudet är oftast draget starkt
bakåt. • Patienten ligger stel med uppdragna knän.
En stark överkänslighet finnes för ljus och
buller samt i huden och musklerna för beröring.
Förlamningar av ögonmusklerna kunna uppträda.
Lumbalpunktionen visar en stark ökning av
cellerna i cerebrospinalvätskan, som ofta är
omvandlad till rent var. Febern är oregelbunden,
pulsen mestadels hastig, ofta badar den sjuke i
svett, ibland förekomma utslag, påminnande om
dem vid scharlakansfeber el. mässling.
Sjukdomen varar 2—4 veckor. I svåra fall kommer
döden redan efter några dagar el. timmar. Ibland
har sjukdomen mera släpande förlopp. Den
sjuke, som tillfrisknar, får ofta för hela livet
dragas med följdtillstånd, i synnerhet nedsatt
hör
sel och syn. Dödligheten i sjukdomen växlade
före införandet av den specifika kemoterapien
mellan 20 och 70 %. Sjukdomen behandlas
genom upprepade lumbalpunktioner; vidare med
sul-fonamidpreparät och antibiötiska medel,
varigenom prognosen förbättrats betydligt, överföring
av sjukdomen sker genom kontakt från människa
till människa, ofta genom små sekret- el.
salivdroppar. Människors mottaglighet är i allm. icke
stor.
Epide’ndrum, se Orkidéer.
Epide’rmis (av grek, epi’, utanpå, och de’rma,
hud), överhud. 1) Hos människan och djuren det
yttersta, av epitelceller bildade lagret av huden.
— 2) Hos växterna en hudvävnad, som urspr.
täcker de högre växternas samtliga delar.
Epidiaskop [-å’p], se Projektionsapparat.
Epidi’dymis, bitestikel.
Epidot [-å’t], mineral av sammansättningen
H Ca2 (Al, Fe) 3 Sia O13.
Halten av järnoxid överskrider ej 17%. E.,
som till färgen är grön till svartgrön, bildar
monoklina kristaller, utsträckta efter
symmetri-axeln. Praktfulla kristaller av e. påträffas ej
sällan, t. ex. i Untersulzbachtal (Salzburg). E.
förekommer som väsentlig beståndsdel i vissa
kristallina skiffrar men påträffas även i andra
silikatbergarter liksom ej sällan i samband med
järnmalmsförekomster. En starkt manganhaltig
e. går under namn av piedmontit. Till
samma mineralgrupp som e. (e p i d o t g r u
p-p e n) höra även zoisit och ortit.
Epffanes (grek. Epifanés, ”den lysande”),
tillnamn till Antiochos IV och Ptolemaios V.
Epifani, Epifania, se Trettondagen.
Epifa’nios, österländsk kyrkofader (d. 403),
f. i Palestina. Han blev 367 biskop i Constantia
(Salamis) på Cypern. Han bekämpade
kätteri-erna med mera nit än skarpsinne och uppträdde
ofta obehärskat, särskilt i de origenistiska
stridigheterna. Hans förnämsta arbete, ”Panarion”
(Apotekslåda), innehåller en från många äldre
källor sammanförd framställning av 80 olika
kät-terier; trots alla brister äger den på grund av
sina många citat av nu förlorade skrifter värde
som historisk källa.
Epifenomén (av grek, epi’, vid, och
faino’-menon. part, till fai’nein. synas), bifenomen,
något osjälvständigt, som beledsagar ett annat. —
Epifenomenteori, åsikt, som fattar de
psykiska företeelserna som osjälvständiga bihang
till kroppsliga processer. — Litt.: A. Nyman,
”Siälsbegreppets förvandlingar” (1943).
Epifra’gma, se Mossor.
Epify’ller, epifyter (se d. o.), som växa på
blad. De utgöras av svampar, lavar, alger och
mossor samt förekomma allmännast i de
regnrika tropiska skogarna.
Epifys (av grek, epi’, på, vid, och fy’sis,
tillväxt). 1) Tallkottkörteln, övre
hjärn-b i h a n g e t, conarium corpus pineale, epiphysis
cerebri, är en trabekulärt byggd, endokrin körtel
av omkr. en ärtas storlek, belägen i anslutning
till hj ärnan, där den är fästad vid 3 :e hj
ärnven-trikelns tak. E:s roll är okänd. Detta egendom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
