Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epifys - Epifyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Epifyter
756
Tillandsia usneoides. Georgia, U.S.A.
liga organ, beläget ”mitt i hjärnan”, tilldrog sig
i äldre tider stort intresse. Så antog t. ex.
Des-cartes, att själen här hade sitt säte.
2) Mer el. mindre broskklädda delar av ben,
vilka uppstå från egna förbeningspunkter och
sedan sammanväxa med det övriga benet, så att
de slutligen utgöra ett därmed sammanhängande
helt. På de långa cylindriska benen bilda e.
de yttersta ledändarna. Stycket (”skaftet”)
mellan dessa kallas d i af y s.
Epifyter (av grek, epi’, på, vid, och fyto’n,
växt), växter, som utveckla sig uppe på andra
växter utan att hämta näring från dem. I länder
med skarpt utpräglad torrperiod el. där
nederbörden under någon större del av vintern består
av snö, utgöras e. av mossor, lavar och alger.
På gamla trädstammar el. mellan grenar, där
någon jord samlats, kan dock, t. ex. i Sverige,
tillfälligtvis anträffas en el. annan fanerogam.
En rikare flora av epifytiska fanerogamer
och ormbunksartade växter finns endast i de
regnrika skogarna mellan vändkretsarna och i
vissa varmtempererade länder, och den består
huvudsakl. av ormbunkar, lummerväxter,
orkidéer, piperacéer (släktet Peperomid) och
gesnera-céer samt i Sydamerika även bromeliacéer och
kaktusväxter. Är skogen gles, kunna de bekläda
stammar och grenar ända från marken; i tätare
skog hålla de sig företrädesvis uppe i
trädkronorna.
Ett gemensamt drag för alla högre e. är, att
fröna äro försedda med långa hår el. äro små och
ytterst lätta, så att de kunna transporteras även
av obetydliga vindstötar, el. att frukterna äro
köttiga och uppsökas av djur, som sprida fröna.
Vanl. uppvisa de också anordningar av ett el.
annat slag för att magasinera vatten el. för att
uppsamla och kvarhålla humuspartiklar. Med
avseende huvudsakl. fäst härvid har man
urskilt flera grupper av e. Hemiepifyterna
gro och leva till en början på andra växter men
sända förr el. senare rötter ned till marken och
taga sin näring därifrån. Så förhålla sig flera
Ficus-arter. Nästepifyterna ha särskilda
anordningar för att uppsamla humus. En mycket
märklig sådan är ormbunken Platycerium grande,
hos vilken en del blad äro korta, breda och
bleka samt tryckta intill trädstammen, så att de
tills, m. denna bilda nischer, där humus samlar
sig. Hos cisternepifyterna tjäna
rötterna endast till att fasthålla växten; vatten och
däri lösta näringsämnen upptagas av de vanl. i
rosett ställda bladen, vilkas nedre, slidlika del
ofta bildar en cistern, där vatten står kvar även
efter flera dagars uppehållsväder. Hos
brome-liacéerna, som utgöra huvudmassan av
cisternepifyterna, äro bladen försedda med särskilda för
vattnets uppsugande utbildade hår. Medelst dessa
hår kunna de även tillgodogöra sig vatten i form
av dagg. Så är särskilt fallet med Tillandsia
usneoides. Flera ormbunkar, som företrädesvis
växa nedtill på trädstammarna i urskogen, visa
inga andra anpassningar för epifytiskt
levnadssätt, än att de, i likhet med mossor och lavar,
kunna uthärda en tids intorkning. Till dessa,
som betecknas som protoepifyter, ansluta
sig talrika Peperomia-arter, en mängd orkidéer
m. fl., hos vilka finns utvecklad en särskild
vattenmagasinerande vävnad, vattenvävnad,
antingen i bladen el. i stammen, vilken senare
då ofta är knöllikt ansvälld. Hos flera arter
av det ostindiska asklepiadacésläktet Dischidia
äro vissa blad ombildade till urnelika cisterner,
där regnvatten samlar sig och dit rötter växa ned
från stamlederna. Hos många epifytiska orkidéer
äro luftrötterna beklädda med en
vattenabsorbe-rande vävnad, velamen, och den underliggande
barken är vanl. klorofyllförande. Hos den på
T. v. Dischidia Rafflesiana. En del blad ombildas till
urnor, i vilka regnvatten samlar sig. Från stammen
utgående rötter tillgodogöra sig vattnet. T. h. Pä
barken av en trädgren fäst epifytisk orkidé, vars rötter
äro beklädda med en vattenabsorberande vävnad,
velamen. I torrt väder äro dessa rötter vita, i regnväder
däremot gröna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
