- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
773-774

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erasmus av Rotterdam, Desiderius Erasmus Rotterdamus - Erasmus Montanus - Erastfer, Erestfehr - Erastianism - Erastoff, Edith - Erastus, Thomas (Lüber) - Erato - Eratosthenes - Erb, Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

773

Erasmus Montanus—Erb

774

Ända till 1521 var hans liv sedan fyllt av
ständiga resor; han delade sin tid mellan England,
Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Under
tiden utövade han en storartad
författarverksamhet. Genom sin outtröttliga verksamhet som
utgivare och grammatiker grundläde E. hela den
nyare tidens klassiska studium. Till samma
tidrymd höra ock E:s två populäraste arbeten
”Encomium moriæ” (1509; ”Dårskapens låf och
beröm”, 1728) och ”Colloquia familiaria” (1518;
sv. övers., ”Förtroliga samtal”, 1910), i vilka
han svänger satirens gissel över sin tids alla
svagheter, särskilt på det kyrkliga området. Men
även på allvarligare och positivare sätt hade han
ingripit i tidens religiösa och kyrkliga
reformsträvanden, t. ex. genom sina skrifter
”Enchiri-dion militis christiani” (1502) samt ”De contemptu
mundi” (1509) framför allt genom sin för hela
reformationsarbetet utomordentligt betydelsefulla,
i lat. övers, och med kort kommentar försedda
uppl. av N. T. på grekiska.

E. tog 1521 sin stadigvarande bostad i Basel.
Tidigare hade han i vida kretsar gällt som den
reformatoriska rörelsens egentlige upphovsman
och ledare vid sidan av Luther samt själv vid
många tillfällen givit uttryck åt sin väsentliga
överensstämmelse med reformatorerna. Men i
samma mån som reformationen antog en från
kyrkolärans ståndpunkt öppet heretisk karaktär
och därtill utvecklade sig till en folkrörelse med
delvis revolutionärt inslag, drog han sig tillbaka
därifrån. E:s hållning sammanhängde med vissa
brister i hans karaktär: ävlan efter de mäktigas
ynnest och räddhågad omsorg om den egna
tryggheten och arbetsron. Han drevs alltmer avgjort
över i motreformationens läger och lät sig
slutligen övertalas att framträda med ett öppet
angrepp på Luther. Detta skedde i skriften ”De
libero arbitrio” (1524), av Luther besvarad i ”De
servo arbitrio” (1525). Därjämte fullföljde E.
alltjämt oförtröttat sina filologiska arbeten.
Reformationens genomförande i Basel tvang honom
1529 att lämna denna stad och bosätta sig i
Freiburg (i Breisgau). — Bästa uppl. av E:s
skrifter ombesörjde Le Clerc (10 bd, 1703—06).
Univ. i Gent har utgivit en stor bibliogr. över
E:s skrifter, ”Bibliotheca Erasmiana” (3 bd,
1897—1901). Hans brev, ”Opus epistolarum Des.
Erasmi Roterodami”, utgåvos i Oxford av P. S.
och H. M. Allen (u bd, 1906—47). Till sv.
har även översatts ”De civilitate morum” (1926).
— Litt.: R. B. Drummond, ”E., his life and
cha-racter” (2 bd, 1873); V. Andersen, ”Tider og
typer. Erasmus”, 1 (1907); F. Huizinga, ”E.”
(1928); K. A. Meissinger, ”E.” (2:a uppl. 1948);
B. Olsson, ”E.” (1950, med litt.-förteckn.).

Era’smus Montänus, lustspel av L. Holberg.

ETastfer, Erestfehr, by i Estland, c:a 60
km ö. om Valga. En flerdubbel rysk styrka
under Sjeremetjev besegrade där 30 dec. 1701
svenskarna, omkr. 1,500 man under W. A. v.
Schlippenbach. Denna ryssarnas första seger
under kriget gjorde djupt intryck och skaffade
Sjeremetjev fältmarskalkstaven.

Erastiani’sm, se Erastus, Thomas.

Era’stoff, Edith Alma Fredrika, f.
Lundberg, skådespelerska (1887—1945). Hon var född
i Helsingfors och 1905—13 anställd vid
Svenska teatern där samt 1914—20 vid Intima
teatern och 1920—23 vid Svenska teatern i
Stockholm. Hon var från 1922 gift med regissör
Victor Sjöström, som hon 1923 följde till
Amerika. Efter hemkomsten, 7 år senare, beträdde
hon endast vid ett par tillfällen scenen. Bland
hennes roller märkas
Henriette i ”Brott
och brott”, Eelena i
”Svartsjuka”, Karen
i ”Kärlekens
tragedi”, La Barberina i
”Kungens dansös”,
Lady Teazle i
”Skandalskolan”, Mascha i
”Attentatet” och
drottningen i ”Hamlet”.
Hon hade gnistrande
temperament, humor
och fantasi, känslans
värme och lidelsens
glöd samt ett naturligt,

från virtuos förkonstling fritt framställningssätt.
E. medverkade även bl. a. i Victor Sjöströms
genombrottsfilmer ”Terje Vigen” (1916) och
”Berg-Ejvind och hans hustru” (1917).

Era’stus, Thomas (eg. L ü b e r),
schweizisk läkare och teolog (1524—83) med. prof, i
Heidelberg och Basel. Han var en bland de
första, som på naturvetenskapliga grunder
uppträdde mot astrologiens och alkemiens läror. Som
teolog slöt sig E. till Zwingli och förde en
häftig strid mot den calvinska kyrkotukten som
tyrannisk och obiblisk samt mot
presbyterialför-fattningen som hierarkisk. Efter honom plägar
man kalla den riktning, som kräver kyrkans
underordnande under staten, erastianism.

E’rato (grek. EratÖ), kärlekssångens gudinna,
en av de nio muserna.

Erato’sthenes (grek. Eratosthe’nes), grekisk
lärd (276—194 f. Kr.). Han var född i Kyrene,
studerade i Alexandria och kallades till
föreståndare för det stora universitetsbiblioteket där
av Ptolemaios Euergetes. E:s kunskapsområden
voro huvudsaki. astronomi, matematik och
geo-desi. Inom matematiken sysselsatte han sig med
deliska problemet och utfann en metod att
successivt bestämma primtalen. Denna fick namnet
Eratosthenes’ såll och består däruti, att
man ur de hela talens följd först stryker
vartannat tal räknat från 2 utom 2:an, vart tredje
tal räknat från 3 utom 3:an, vart femte från
5 utom 5 :an o. s. v., varigenom de återstående,
primtalen, sålunda erhållits genom frånsållning
av de övriga. E. utförde även den första
vetenskapliga bestämningen av jordens storlek.

Erb [ärp], Wilhelm Heinrich, tysk
läkare (1840—1921). Han var 1883—1905 prof,
i inre medicin i Heidelberg och gällde som
Tysklands främste neurolog efter M. H. Romberg.
Särskilt befordrade han elektroterapiens
utveckling; han utgav följ, handböcker: ”Handbuch

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free