Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erdmann, 4. Axel - Erdmann, 5. Axel - Erdmann, Benno - Erdmann, Eduard - Erdmann, Otto - Erdmannsdörffer, Bernhard - Erdtman, 1. Elias - Erdtman, 2. Gunnar - Erdtman, 3. Holger - Erdösi (Sylvester János) - Erebos - Erebus, Mount
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Erdmann—Erebus
778
(1898), ”Gustaf III. De första bladen i hans
lifshistoria” (1907) samt ”Svenska Minerva”
(1915) och den stora levnadsteckningen ”August
Strindberg” (2 bd, 1920; omarb. och utvidgad
tysk uppl. 1924) samt ”Hemma och borta på
1700-talet” (1925) har E. utgivit ”Amiral Carl
Tersmedens memoarer” (6 bd, 1912—19), den
novelliserande ”De politiska kannstöparne” (1904)
samt arbeten av och om C. J. Ekeblad.
5) Olof Axel E., son till E.2), målare
(f. 1873 2/t). Han studerade i
Konstnärsförbundets skola, har målat porträtt och landskap samt
utfört etsningar och litografier. E:s område har
mest varit stadsmotiv från Stockholm, Uppsala
och Göteborg, utförda i bred stil och kraftig
kolorit. Företrädd i Göteborgs museum, Thielska
galleriet och stadshuset i Stockholm. E. var
föreståndare för Göteborgs museums målarskola
1910—16 och inrättade där även en etsarskola.
E. grundade 1932 en hemgårds- och
folkbildningsrörelse för Ådalen med eget studiehem i
Kramfors, vars föreståndare han var till 1940.
Erdmann [è’rt-], B e n n o, tysk filosof
(1851—1921); ord. prof, i Kiel 1879, i Breslau
1884, i Halle 1890, i Bonn 1898 och i Berlin
1909. E. sökte förklara förhållandet mellan
kroppsligt och andligt genom att antaga den
psyko-fysiska parallellismen
(”Wissenschaft-liche Hypothesen über Leib und Seele”, 1908).
Efter Diltheys död anförtroddes utgivningen av
preuss. vet.-akad :s uppl. av Leibniz’ och Kants
skrifter åt E., som publicerat värdefulla
filosofisk-historiska avh., särskilt inom
Kantforskningen. Bland E:s arbeten må nämnas ”Logik” (1892;
3:e omarb. uppl. 1923), ”Die Idee von Kants
Kritik der reinen Vernunft” (1917) och
”Grund-züge der Reproduktionspsychologie” (1920).
Erdmann [è’rt-], Johann Eduard, tysk
filosof (1805—92); prof, i Halle. E., som själv
räknade sig till hegelska skolans högra flygel,
utgav avh. i logik och metafysik men gjorde sina
största insatser genom stora filosofiskt-historiska
arbeten, ”Versuch einer wissenschaftlichen
Dar-stellung der Geschichte der neuern Philosophie”
(3 bd, 1834—53) och ”Grundriss der Geschichte
der Philosophie” (2 bd, 1866; 4:e uppl., bearb.
av Benno E., 1895—96).
Erdmann [è’rt-], Otto Linné, tysk kemist
(1804—69); prof, i teknisk kemi vid univ. i
Leipzig. Han gjorde viktiga undersökningar över
nickel och dess föreningar samt över indigo,
utgav ”Lehrbuch der Chemie” (1828; 4:e uppl.
1851), Journal für technische und ökonomische
Chemie (1828—33) och redigerade Journal für
praktische Chemie (1834—69).
Erdmannsdörffer [è’rt-], Bernhard, tysk
historiker (1833—1901). Efter studier i filologi
och historia i Jena under J. G. Droysen, vars
främste lärjunge han blev, flyttade E. 1861 till
Berlin, där han 1869 blev e. o. prof, vid univ.
1871 blev han prof, i historia i Greifswald,
1873 i Breslau och 1874 i Heidelberg. E. tog
framträdande del i planerandet av den stora
källpublikationen ”Urkunden und Aktenstücke
zur Geschichte des Kurfürsten Friedrich Wilhelm
von Brandenburg” och utgav där 5 bd
”Poli-tische Verhandlungen” (1864—84). Bland E:s
historiska skrifter märkas ”Graf Georg
Friedrich von Waldeck” (1869) och ”Deutsche
Geschichte vom Westfälischen Frieden bis zur
Re-gierungszeit Friedrichs des Grossen (2 bd, 1888
—93), en mästerlig, om än numera föråldrad
framställning. E:s sista större arbete var
”Mi-rabeau” (1900). — E. var en samvetsgrann
forskare med måttfulla och väl avvägda
omdömen; han lyckades i det hela frigöra sig från
sin lärare Droysens starkt tendentiösa behandling
av den hohenzollernska politikens historia, men
liksom denne är han benägen att i
historieskrivningen se ett politiskt uppfostringsmedel.
Erdtman. 1) Elias Henrik E., målare
(1862—1945). Han studerade i Stockholm för
Perséus och Törnå samt i Düsseldorf och Paris;
från landskap i fransk 1880-talskaraktär
övergick han till skildringar av svensk natur,
företrädesvis av skärgårdslandskap från ö. Sverige.
Hans naturstudium är känsligt och vederhäftigt.
2) Otto Gunnar Elias E., den föreg:s son,
botanist (f. 1897 28/n), fil. dr 1922, lektor i
Visby 1930, i Västerås 1935, i Bromma 1945.
Han har ägnat sig åt växtgeografi, pollenanalys
och framför allt pollenmorfologi (palynologi). E.
har företagit talrika forskningsresor i Europa
och Nordamerika och utg. ett hundratal avh.,
bl. a. ”Pollenanalytische Untersuchungen von
Torfmooren und marinen Sedimenten in
Südwest-Schweden” (1921) och ”An introduction to
pollen analysis” (1943).
3) Holger Gustaf Henrik E., den föreg:s
bror, kemist (f. 1902 W4), fil. lic. 1929 och fil.
dr 1934 vid Stockholms högsk., assistent vid
Stockholms högsk :s inst. för organisk-kemisk
forskning 1935, vetenskaplig medarbetare vid
cellulosaindustriens centrallaboratorium i
Stockholm 1939, doc. i träkemi vid Tekniska högsk.
1941, laborator vid Svenska träforskningsinst.;
prof, i organisk kemi vid Tekniska högsk. 1945.
E. har bedrivit forskningar huvudsaki. inom den
organiska kemien och publicerat ett femtiotal
avh. om bl. a. lignin, huminsyror och harts.
Erdösi [ä’rdö/i], eg. Sylvester Janos,
Ungerns förste bibelöversättare (f. omkr. 1504).
E. översatte N. T. och gav ut det på sitt eget
tryckeri (1541). E. hör till Ungerns mest
bekanta humanister. Han var en tid prof, vid
Wiens univ. E. utgav en ungersk grammatik på
latin (1539).
E’rebos, grek., hos Homeros den mörka
underjordiska rymd, där de avlidna dväljas. Hos
Hesiodos är E. en personifikation av mörkret
och äldste son till Kaos. Med sin syster Nyx
(natten) är han fader till dagen och etern eller
den ljusa luftkretsen.
Erebus, Mount E. [mSu’nt e’ribas],
verksam vulkan på Rossön utanför Victoria Land,
Antarktis; 4,023 m. Upptäcktes 1841 av kapten
J. Ross och namngavs efter dennes ena fartyg,
”Erebus”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
