Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erikson, Gustaf - Erikson, Gustaf - Erikson, Sven - Eriks själlandske lov - Eriks skrin - Eriksson, Arvid - Eriksson, Axel - Eriksson, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Erikson—Eriksson
810
ingenjör bl. a. vid Skutskär och Domnarvet samt
anställdes 1897 vid Vagnsfabriks-ab. i
Södertälje, där han igångsatte och ledde tillverkningen
av motorer och automobiler, på vilket område
E. var en föregångsman i Sverige. Den första
svenskbyggda automobilen konstruerades av E.
Erikson, Gustaf Adolf Mauritz, åländsk
skeppsredare (1872—1947). Han avlade
sjökaptensexamen 1900 och erhöll sjöfartsrådstitel
1931. Efter tjänstgöring som befälhavare på
olika segelfartyg startade han 1913 egen
rederirörelse. Ers segel flotta, som under
segelsjöfartens sista period mellan de båda världskrigen
var den största i världen och ännu i början av
1930-talet omfattade 28 fartyg av 75,200 ton
dödvikt, bland dem de flesta stora
djupvattens-seglarna på den traditionella vetetraden Australien
—Europa, minskades sedermera till ett 1 o-tal
fartyg och led under 2ra världskriget ytterligare
förluster. E. var därjämte innehavare bl. a. av
Nystads slip & mekaniska verkstad i Nystad.
Erikson, Sven, industriidkare (1801—66).
E. var f. i Kinnarumma socken, Marks härad,
Västergötland, där han i unga år som
vävnads-förläggare framgångsrikt lyckades
organisera den i bygden av
ålder bedrivna
hemvävningen. 1834—35
anlade E. Rydboholms
mek. bomullsväveri,
det första i sitt slag
i Sverige, varefter
följde Svaneholms
väveri, Rydals
bomullsspinneri (1853) och
Viskafors fabriker
(1854—55). E. blev
härigenom den svenska
textilindustriens eg.
grundläggare. — Litt.: O. Mannerfelt och H. M.
Danielson, ”S. Eriksons och Rydboholms
fabrikers historia”, 1-—2 (1924—34).
Eriks själlandske lov [låu], en samling av
rättssedvänjor på Själland, vilken härrör från
1200-talet. Den är utförligare och delvis yngre
än den s. k. ”Valdemars själlandske lov”. Den
avlöstes först 1683 av ”Kristian V:s danske lov”.
E. utgavs i modern uppl. av P. Skautrup & M.
Lebeck (2 bd, 1936—37).
Eriks skrin, det i Uppsala domkyrka
förvarade skrin, vilket innehåller konung Erik den
heliges reliker jämte en ringformig, förgylld
bronskrona från 11 oo-talet och en italiensk
vävnad från 1300-talet. E. består av en trälåda,
som torde vara den ursprungliga, samt ett
praktfullt yttre husformigt skrin av förgyllt silver
med relieffigurer, tillverkat 1574—79 av
guldsmeden Hans Rosenfelt m. fl. och 1580 skänkt
till kyrkan av Johan III.
Eriksson, Arvid Mauritz, militär (f.
1898 9/i), fänrik vid Upplands art.-reg. 1918,
kapten där 1933, vid Generalstaben 1936, major och
lärare vid Krighögsk. 1939, överstelöjtnant 1941,
vid Gotlands artillerikår 1942, militärattaché i
Eriks skrin i Uppsala domkyrka.
Washington 1945, samtidigt överste, chef för
Gotlands artillerikår 1946, chef för Skånska
pansarreg. 1949, utn. till ställföreträdande
militärbefälhavare för 2:a militärområdet från 1 april
1952. E. var under de första åren av 2:a
världskriget bemärkt talare, främst i radio
(”radiomajoren”), mot svensk defaitism. E. har utg.
”Segrar och nederlag på Europas slagfält” (1940)
samt ett antal broschyrer i propagandasyfte.
Eriksson, Johan Axel, byggnadstekniker,
industrimän (f. 1888 24/t), utexaminerad som
arkitekt från Tekniska högsk. 1916, assistent där
1916—29 och t. f. prof. 1931—38 i
byggnadsteknik, tekn. dr 1942 på avh. ”Byggnadsteknisk
värmeekonomi”. E. grundade 1930 och har
alltsedan dess varit verkst. dir. i ab. Betongindustri,
Stockholm. Han tillhör sedan 1942 arbetsutskottet
i Statens kommitté för byggnadsforskning.
Eriksson, Johan Bernhard, politiker (f.
1878 19/i). E., som först slog sig på
handels-banan och var
han-delsf öreståndare 1903
-—05, blev sedan
järnarbetare i
Grängesbergs gruvbolag, där
han avancerade till
verkmästare. Han
invaldes 1905 i A. K.,
blev en av
socialdemokraternas främsta
representanter, blev
medl. såväl av
partistyrelse som
förtroenderåd och utnyttj ades
i ett stort antal
kommittéer. Bland de
sär
skilda utskott, där E. anlitades, märkas ryska
handel savtal sutskottet 1922 (v. ordf.) och 1925
års försvarsutskott. 1920 blev E. sjöminister
och s. å. socialminister i Brantings första
ministär. 1928—32 var E. A. K:s talman, 1932—44
landshövding i Kopparbergs län, i vars
landsting han hade varit ordf. 1926—32. Han avsade
sig förnyat mandat i A. K. 1936. Av stor
betydelse har hans arbete varit i den 1937 tillsatta
socialvårdskommittén, där E. blev ordf, vid dess
tillkomst. E. har utg. en rad handböcker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
