Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eriksson, Karl (kooperatör) - Eriksson, Karl (veterinär) - Eriksson, Nils Einar - Erikssons, Gustaf, metallfabrik, ab. - Erikstad - Eriksvisan - Erin - Erinaceus - Eringsboda - Erinnyer - Erinring - Erinyer el. erinnyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Eriksson—Erinyer
816
har E. gjort inom den kooperativa rörelsen, dels
som Kooperativa förbundets sekr. 1913—17, dels
som dir. i försäkringsanstalten Folket 1917-—45
och i försäkringsanstalten Samarbete 1924—45.
Han har vidare tillhört förbundets styrelse 1911
—18 och 1924—41 samt varit ordf, i
förvaltningsrådet 1918—24. E. har anlitats flitigt som
sakkunnig i offentliga utredningar.
Eriksson, Karl Johan, veterinär (f. 1892 10/9),
veterinärexamen 1916, assistent och laborator
1918—20 vid Veterinärhögsk:s avd. för buiatrik
och obstetrik,
distrikts
veterinär i Rättvik
1921—32, prof. i
avelsbiologi och
husdjur shygien vid
Vete-rinärhögsk. 1932,
rektor där sedan 1948;
vet. med. dr 1943
(”Hereditary forms of
sterility in cattle”).
E. är ordf, i
nämnden för
Veterinärin-rättningen i Skara
sedan 1948 (led. 1944),
medl. av
Veterinärstyrelsens och
Armé
inspektionens veterinäravd:s vetenskapliga råd
sedan 1938 och av Statens forskningskommitté för
lantmannabyggnader sedan 1946 m. m. E. har
nedlagt ett resultatrikt arbete för hygienen i
husdjur sstallarna. Han har författat ett flertal
publikationer i veterinära ämnen. 1937—47 var han
ordf, i Svenska veterinärläkareföreningen.
Eriksson, Nils Einar, arkitekt (f. 1899
W7), utgick från Tekniska högsk. 1922, från
Konsthögsk. 1925 samt företog 1925—27
studieresor till Italien, Grekland, Frankrike och
England. 1927 vann han stor internationell framgång
genom att få 1 :a pris för ritningar till N. F:s
palats i Genève. 1928—30 var E. anställd hos
E.* G. Asplund och medverkade bl. a. vid
Stockholmsutställningen (1930). Sedan 1932 är han
verksam i Göteborg, där han bl. a. utfört
Konserthuset (1935), Thulehuset (1937) och Mässhallen
C1939)- Bland hans verk märkas vidare bostadshus
(Ribershus i Malmö 1938) och inredningen av
Svenska Amerika-liniens ”Stockholm” (1941).
Nils Einar Eriksson: Göteborgs konserthus, 1935.
Erikssons, Gustaf, metallfabrik, ab., i
Eskilstuna (från 1946 ab. Gense), tillverkar kuvert-,
hushålls- och restaurationsartiklar samt
trädgårds-sprutor och bestoftningsapparater.
Erikstad, socken i s. Dalsland, Sundals härad,
Älvsborgs län, n. om Dalbergsån vid Kroksåns
inflöde; 32,07 km2, 728 inv. (1951). Tillhör den
bördiga Dalboslätten. 2,148 har åker.
Västergårdens arbetshem tillhör Västergötlands,
Bohusläns och Dalslands arbetshemsförbund. Kyrkan
av gråsten byggdes 1880—81 ö. om den gamla
från 1686, vars 1928 konserverade granitmurar
kvarstå. Ingår i Bolstads, Grinstads, Grestads
och E:s pastorat, Karlstads stift, Södra Dals
kontrakt; tillhör storkommunen Bolstad.
Eriksvisan, ett svenskt kväde i låtsat
ålderdomlig tonart och med raskt löpande rytm;
ut-göres av 10 fyraradiga strofer med omkväde.
Visans hjälte är en konung Erik i Götaland. E.
offentliggjordes först i latinsk form av Johannes
Magnus 1554. I svensk form anträffas den
tidigast i två övers, av Johannes Magnus’
historie-verk. Den äldsta av dessa, utförd av E.
Terse-rus, anses vara ett från omkr. 1500 härrörande
original, som har varit Johannes Magnus’
förlaga. — Litt.: E. Nylén, ”E.” (i ”Studier
tillägnade O. Sylwan”, 1924).
Erin [é’-], ”den gröna ön”, Irlands gamla
keltiska namn.
Erinäceus, se Igelkott.
Eringsboda, socken i n. Blekinge, Medelstads
härad, Blekinge län, intill Smålandsgränsen;
120,69 km2, 1,592 inv. (1951). Är en sjörik
skogstrakt, avvattnad genom Nättrabyån,
Lister-byån och biåar till Ronnebyån. I
Eringsboda samhälle (c :a 450 inv.) vid kyrkan
finnes någon träindustri; provinsialläkare. 1,482
har åker. Kyrkan av trä byggdes 1847—49.
Pastorat i Lunds stift, Medelstads kontrakt; tillhör
storkommunen Tving.
Erinnyer, se Erinyer.
Erinring, se Minne.
Erinyer el. erinnyer (grek. eriny’es), grek,
myt., uppträda vanl. i flertal. E:s äldsta
funktion torde vara att förfölja och hämnas på den,
som utgjutit frändeblod och som blodshämnden
ej kan nå, framför andra den, som mördat sin
fader el. moder. Urspr. torde e. vara de
mördades andar, som stiga upp ur jorden och
obevekligt förfölja sitt offer. I denna egenskap
äro de framför allt kända från Aischylos’
”Eu-meniderna” och Euripides’ ”Ifigeneia i Tauris”.
E. ha från denna utgångspunkt blivit väktare av
den sedliga ordningen i allm. I Aten hade de
en helgedom på Areopagen; där dyrkades de som
eumenider (de välvilliga). Så äro e. den
grekiska mytologiens på samma gång mest
skräckinjagande och mest vördnadsbjudande skapelse;
de bära också tillnamnet semnai’ theal’ (de
högheliga gudinnorna). E:s karaktär och ursprung
komma dem att räknas till underjordens makter;
Homeros låter dem bo i underjorden. Enl.
Hesio-dos föddes de av jorden av de blodsdroppar, som
nedföllo på henne, när Uranos stympades.
Senare fixerades antalet till tre med namnen T
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
