Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erne - Ernestinska linjen - Ernst August (kurfurste av Hannover) - Ernst August (konung av Hannover) - Ernst Ludvig (storhertig av Hessen) - Ernst (kurfurste av Sachsen) - Ernst I, den fromme (hertig av Sachsen-Gotha och Altenburg) - Ernst, Karl - Ernst, Max - Ernst, Otto - Ernst, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Ernestinska linjen—Ernst
830
Lower Lough E. (123 km2). E. står genom
Ulsterkanalen i förbindelse med Lough Neagh.
Ernestinska linjen, den linje av sachsiska
furstehuset (huset Wettin), som härstammar från
kurfursten Ernst, vilken 1485 delade de
sachsiska arvländerna med sin yngre bror Albrekt
III. Ernst blev stamfar för den ernestinska,
Albrekt för den albertinska linjen. Den förra
innehade kurvärdigheten till 1547, då den
övergick till hertig Moritz av den albertinska
linjen. E:s besittningar, mest belägna i Thüringen,
skiftades med tiden mellan olika grenar:
Sachsen-Weimar, Sachsen-Meiningen, Sachsen-Altenburg,
Sachsen-Koburg-Gotha m. fl., alla detroniserade
1918.
Ernst, tyska furstar.
Hannover. 1) Ernst August, Hannovers
förste kurfurste (1629—98). E. förmälde sig
1658 med pfalzgrevinnan Sofia, dotter till
”vinterkonungen”, Fredrik V, och dotterdotter till
Jakob I av England, samt blev 1679 furste av
Braunschweig-Kalenberg-Hannover. Hans
ihärdiga strävan att vinna kurfurstlig värdighet
kröntes 1692 med framgång. Ers son kurfursten
Georg Ludvig besteg som Georg I Englands
tron 1714.
2) Ernst August, konung av Hannover,
hertig av Cumberland (1771—1851), femte son
till engelske konungen Georg III. E. deltog 1793
—95 i striderna mot franska republiken,
upphöjdes 1799 till hertig av Cumberland och vann
stort inflytande över sin bror prinsenregenten
(senare Georg IV). Han var en av högtories’
livligaste debattörer i överhuset och högst
impopulär i liberala kretsar. Som brittisk
fältmarskalk anförde E. hannoveranska hären under 1813
—14 års fälttåg mot Napoleon. Hans
inflytande på den engelska politiken upphörde, då hans
broder hertigen av Cambridge 1830 blev konung
(Vilhelm IV). Efter dennes död 1837 blev E.
konung i Hannover — som då till följd av
olika arvslagar skildes från England — och
upphävde s. å. egenmäktigt landets 1833
erhållna liberala författning, en åtgärd, som ledde till
en ryktbar protest av sju professorer i
Göttingen (bland dem Dahlman och bröderna Grimm)
och dessas avsättning. 1840 oktrojerade han en
ny grundlag, som efter februarirevolutionen 1848
ändrades i liberal riktning. — Om hans
sonson Ernst August, hertig av Cumberland
(1845—1923), se Cumberland.
Hessen. Ernst Ludvig, storhertig (1868
—1937), son till storhertig Ludvig IV. E.
efterträdde 1892 sin fader som storhertig och
förklarades nov. 1918 avsatt. Han var en strängt
konstitutionell regent och spelade vid några
tillfällen en förmedlande utrikespolitisk roll genom
sina släktförbindelser.
Sachsen. 1) Ernst, kurfurste av Sachsen
(1441—86). Han blev 1464 kurfurste och
regerade gemensamt med Albrekt över Meissen och
Thüringen till 1485. De bägge bröderna
före-togo s. å. i Leipzig en delning, genom vilken E.
fick Thüringen. Han var stiftare av ernestinska
linjen (se d. o.).
2) Ernst I, den fromme, hertig av
Sachsen-Gotha och Altenburg (1601—75). E.
deltog först under Gustav II Adolf och sedan
under sin yngre broder Bernhard av Weimar
i trettioåriga kriget, i vilket han utmärkte sig
vid Lech (1632), vid Lützen (s. å.) och i flera
andra slag. 1635 biträdde han freden i Prag.
— E. sökte avhjälpa de olyckor kriget medfört;
bl. a. anlade han spannmålsmagasin, främjade
jordbruket och arbetade för att höja
skolväsendet.
Ernst, Karl, S. A.-ledare i Tyskland (1904
—34), af färsanställd till 1923, därefter
sportlärare, förvaltare m. m. E., som från 1923
tillhört skilda ”värnförbund”, blev 1931 adjutant
hos S. A.-ledaren Heines. Han avancerade
därefter snabbt inom S. A., blev jan. 1932
undergruppledare och jan. 1933 gruppledare i Berlin.
1932 blev han medl. av tyska riksdagen och 1933
av preussiska statsrådet. Som delaktig i
Röhm-revolten arkebuserdes E. 30 juni 1934 i Berlin.
Ernst, Max, tysk-fransk målare och skulptör
(f. 1891), bördig från Köln, där han tills, m.
dadaisterna gjorde sina första framträdanden,
men på 1920-talet fransk medborgare och
verksam i Paris, sedan 1941 bosatt i U.S.A. Han
har bidragit till surrealisternas utvidgning av
de gamla motivkretsarna genom sina s. k.
/roftag^-arbeten, som närmast inspirerats av
ådringen i nötta trägolv. Han lade papper på
golvbrädorna och gned fram mönstret med
grafit. En annan teknik var collage, där E. genom
att klippa sönder och till nya fantastiska
kombinationer sammanfoga gamla bokillustrationer
och tryck av starkt realistisk verkan utnyttjade
surrealisternas fria associationsflöde. Serierna
”La femme 100 tetes” (1929) och ”Une semaine
de bonté” (1934—35) äro utförda i denna
teknik. E:s tidigare oljemålningar i suggestivt
mörka färger visa ofta synnerligen kusliga
motiv i hänsynslös framställning, ”Ungdomar
nedtrampande sin mor” (1927). De senare arbetena
ha en barbarisk enkelhet i formen och en
praktfullt lysande färg. Som skulptör använder E.
hårda, primitiva former av heraldisk verkan.
Ernst, Otto, pseud. för O. E. Schmidt.
Ernst, Paul, tysk författare (1866—1933).
Efter universitetsstudier i teologi och sociologi
var E. en tid socialdemokratisk journalist men
bröt snart med partiet. Bland E:s skrifter
märkas skådespelen
”Lumpenbagasch” och
”Im chambre
sépa-rée” (1898),
”Deme-trios” (1905), ”Das
Gold” (1906),
”Canos-sa” (1908),
”Brun-hild” (1909), ”Ariadne
auf Naxos” (1912),
”Preussengeist” (1915),
”Chriemhild” (1918)
och det fantastiska
lustspelet ”Der Hulla”
(1906), dialogerna
”Erdachte Gespräche”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
