Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst, Paul - Ernst Ahlgren - Erodera - Erodium - Erogen - Eroicasymfonien - Eros (kärleksguden) - Eros (småplanet) - Erosion - Erosionsbas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Ernst Ahlgren—Erosionsbas
832
(1921), de självbiografiska ”Der schmale Weg
zum Glück” (1904), ”Jugenderinnerungen” (1930),
”Jünglingsjahre” (1931) och ”Tagebuch eines
Dichters” (1934), det historiska eposet ”Das
Kai-serbuch” (6 bd, 1923—28), essäsamlingen ”Der
Weg zur Form” (1906) samt de aktuellt polemiska
inläggen ”Der Zusammanbruch des Marxismus”
(1919) och ”Der Zusammanbruch des deutschen
Idealismus” (1918). E. utvecklades från
naturalistisk impressionist till sträng nyklassicist. Vissa
delar av E:s ”Gesammelte Werke” utkommo 1916—
22, ny utökad uppl. sedan 1928. På svenska
föreligga ”Valda noveller” (1922), ”Dialoger” (1923),
”Den smala vägen till lyckan” (1925), ”Skatten
i Morgenbrotstal” (1934). — Litt.: ”P. E. Zu
seinem 50. Geburtstag”, utg. av W. Mahrholz
(2:a uppl. 1916).
Ernst Ahlgren, pseud. för Victoria
Benedicts-son.
Erodera, se Erosion.
Erödium, släkte av fam. Geraniaceae, skilt
från Geranium genom
I klyvfrukt. Bladen äro
X / vanl. par flikiga, och
\ J blommorna sitta i mång-
\ blommiga, flocklika
knippen. I Sverige
fö-rekommer E.
cicutari-/ mw, skatnäva, upp
^4 ] till Jämtland och Väs-
Me? terbotten. I trädgårdar
odlas bl. a. E. gruinum
(från ö. Medelhavsom-
Erodium cicutarium, radet).
skatnäva. Erogen [-jè’n] (till
grek. e’ros, kärlek, och
ge’nos, härkomst), kärleksalstrande. — Sedan
Freud talar man om erogena zoner på
människokroppen, ss. läpparna, brösten och områdena kring
könsorganen, där beröring kan framkalla starka
sexuella lustkänslor.
Eroicasymfonien [erä’-], Beethovens tredje
symfoni, i ess-dur.
E’ros, grek. (lat. A’mor el. Cupido), grek,
myt., kärleksguden. E. nämnes icke hos
Home-ros. Hesiodos låter honom uppstå omedelbart
efter Kaos jämte Gaia och Tartaros (Jorden och
Underjorden); han är tydligen redan här den
drivande kraften i världsutvecklingen (den
kos-mogoniske E.). Som sådan uppträder han
framför allt i orfismen. Den vanliga uppfattningen
av E. är en helt annan; han är kärleksguden,
vars makt över människan ibland skildras på
skakande sätt, ibland och oftare, i synnerhet i
senare tid, med yster lekfullhet och
skalkaktig-het. Även filosofien har sysselsatt sig med E.;
Platon gör honom till ett uttryck för den i
människosjälen inneboende längtan till det goda och
sköna. En berömd myt är den av den romerske
författaren Apulejus berättade sagan om Amor
och Psyche. Psyche blev E:s gemål men var
förbjuden att skåda honom, och då hon
överträdde förbudet, fick hon först efter hårda
prövningar och långvarigt sökande återförenas med
Bågspännande Eros. Antik marmorskulptur (sannolikt
efter Lysippos), Kapitolinska museet, Rom.
honom. Sergels bekanta grupp framställer det
ögonblick, då Amor lämnar Psyche. E. är
väpnad med pil och båge; ofta är han bevingad.
Han framställes som en vacker gosse, ibland på
övergången till ynglingaåldern, så t. ex. E.
från Centocelle. Av Praxiteles’ tre berömda
E rosbilder kan ingen kopia påvisas. Den
bågspännande E. antages vara en kopia efter ett
original av Lysippos. Ganska tidigt
mångfaldigas E. i form av e r o t e r, kärleksgudar; de
tränga sig snart in överallt och äro mycket
omtyckta i senare konst (a m o r i n e r).
E’ros, en av småplaneterna, upptäckt 1898,
särskilt intressant på grund av banans stora
ex-centricitet. Vid gynnsamma oppositioner kan E.
komma på ett avstånd från jorden av omkr. 20
mill. km. Dessa tillfällen äro synnerligen ägnade
för bestämning av E:s parallax och därmed
jordens solavstånd.
Erosion. 1) (Geol.) Bortnötning av fasta
beståndsdelar från jordens yta, åstadkommen genom
rinnande vattens, havsvågornas, vindens el.
gla-ciärernas verksamhet. Vittring underlättar è.,
framför allt genom den ständiga omväxlingen
mellan värme och köld. Numera lägger man
största vikten vid det rinnande vattnets andel i e.
(fluvial e.). Genom e. utformade dalar kallas
erosion sdalar (se bild 1 och 3 å pl. vid
Dal). — Verb: Erodèra.
2) (Med.) Epitelets avstötning på ett begränsat
område av slemhinna el. ögats hornhinna, vanl.
på grund av inflammatoriska processer.
Erosionsbas, den nivå, som landytan under
inverkan av den fluviala erosionen och den all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
