Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erteböllekultur - Ertholmene - Ertvågöy - Ertz, Susan - Eruciform - Erudition - Eruler - Eruption - Eruptionsstadium - Eruptiv - Eruptiva bergarter - Eruptivbreccia - Ervalla (Västmanland) - Ervalla (Närke) - Erwin från Steinbach - Ervine, St. John - Ervum - Eryngium - Erysimum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
E rteb öllekultur—Ery simum
838
E’rteböllekultur, sammanfattande benämning
på den äldre stenålderns yngsta skede i Norden.
Namnet är hämtat från den bäst undersökta
boplatsen från denna tid, Ertebölle på n.
Jylland, vid Limfjordens ö. strand. E. i Danmark
karakteriseras främst av väldiga avfallslager,
vilka huvudsaki. innehålla ostronskal, s. k.
kök-kenmöddingar; i stort sett följa dessa boplatser
Litorinahavets högsta strandlinje. För e. anses
åkerbruket ha varit helt okänt, jakt och fiske
enda näringsgrenarna. E. dateras av O.
Monte-lius till tiden 5000—4000 f. Kr. Möjligen
fortlever den dock in i yngre stenåldern. — Litt.:
A. P. Madsen, S. Müller m. fl., ”Affaldsdynger
fra stenalderen i Danmark” (1900) ; O. Rydbeck,
”Stenåldershavets nivåförändringar och Nordens
äldsta bebyggelse” (1927—28).
E’rtholmene, ögrupp 18 km n. ö. om Bornholm,
tillhörande Danmark; 0,39 km2; 150 inv.,
huvudsaki. fiskare. E. består av 3 urspr. kala och före
1684 obebodda klippöar, Christiansö (Kristiansö,
förr Kirkeholmen; 100 inv.,), Frederiksö och
Græsholm (obebodd), samt flera skär. 1684
byggdes på Christiansö en fästning, som nedlades 1855.
E. är statsegendom och administreras av
marinministeriet.
Ertvågöy, ö, tillhörande Möre og Romsdal
fylke i Norge, belägen mellan Edöy- och
Vinje-fjorden ö. om Kristiansund; 121 km2.
Ertz [äts], Sus an, engelsk författarinna (f.
1884), 1932 g. m. major R. McCrindle.
Huvudmotivet i E :s romaner är moderna kvinnors och
mäns erotiska konflikter. Hon har utg.
romanerna ”Madame Claire” (1922; sv. övers. 1923),
”Nina” (1924; sv. övers. 1925), ”Afternoon”
(1926), ”Now east, now west” (1927), en
jämförelse mellan engelsk och amerikansk
mentalitet, ”The galaxy” (1929; sv. övers. 1932), ”The
proselyte” (1933), en skildring från
mormonsta-den Utah, ”Woman alive” (1935), ”No hearts
to break” (1937), ”One fight more” (1939) och
”Anger in the sky” (1943).
Erucifo’rm, om en larvform hos insekterna av
vanl. cylindrisk kroppsform med mjuk hud.
Eruditiön (lat. eruditio), lärd bildning,
lärdom.
Erüler, dets. som heruler (se d. o.).
Eruption (lat. eru’ptio), utbrott, i synnerhet
om vulkaner.
Eruptionsstadium, det stadium av
utslags-sjukdomar (mässling, smittkoppor o. dyl.), då
själva utslaget uppträder.
Eruptiv (fr. éruptif), uppkommen genom,
hänförande sig till eruption; vulkanisk.
Eruptiva bergarter, se Bergart.
Eruptivbreccia, se Bergart.
Ervalla, socken i Västmanland intill
Närkes-gränsen, V. Fellingsbro härad, Örebro län; 68,10
km2, 1,340 inv. (1951). Är en jämn och bördig
slätt med enstaka skogs- och mösspartier. Gräns
i v. och s. är Dyltaån, i s. ö. sjön Väringen. 2,806
har åker. Torvfabrik och tegelbruk samt vid
Dyltaån Axbergshammars kraftverk;
epileptiker-hem för män. Egendom: Ervalla, som har me-
Eryngium maritimum, martorn.
deltida anor; ett järnbruk här nedlades på
1830-talet, varefter magnetkis- och
svavelkisfyndighe-ter bearbetats, senast 1916—20. I J ä r 1 e vid
Dyltaån avsåg greve Carl Bonde att grunda en
stad och huvudort för Bergslagen. Kyrkan av
sten uppfördes 1673. Ingår i Näsby och E.
pastorat, Västerås stift, Fellingsbro kontrakt.; tillhör
storkommunen Axberg.
Ervalla, stationssamhälle i Axbergs socken i
Närke, vid Dyltaån 16 km n. om Örebro. E.
ligger vid statsbanelinjen Hallsberg—Krylbo och
är utgångspunkt för linjen till Otterbäcken (Nora
bergslags järnvägar).
E’rwin från Steinbach, tysk arkitekt (d.
1318), byggnadsledare vid domkyrkan i
Strass-burg, där han sannolikt lämnade ritning till och
påbörjade västfasaden.
Ervine [ä’vin], St. John Greer, irländsk
författare (f. 1883). E. har framför allt gjort sig
känd som realistisk dramatiker (”The
magnani-mous lover”, 1907, ”Mixed marriages”, 1910,
”Jane Clegg”, 1911, ”The ship”, 1922, ”The lady
of Belmont”, 1924, ”The first Mrs. Fraser”, 1928,
”People of our class”, 1934, ”Boyd’s shop”, 1935,
m. fl.). Han blev 1915 dir. för The Abbey
Theatre i Dublin. E. har bl. a. även skrivit
romaner (”The foolish lovers”, 1920, ”The
way-ward man”, 1927, m. fl.) och en monogr. över W.
Booth (2 bd, 1934) samt är högt ansedd som
litteraturkritiker.
E’rvum, se Vicker.
Ery’ngium, släkte av fam. flockväxter,
igenkänt på att blommorna sitta i huvud (el.
ax), omgivna av styva, vanl. taggiga svepeblad.
Mest fleråriga örter, huvudsaki. i
varmtempere-rade och varma länder. I s. Sverige finns på
sandiga havsstränder E. maritimum, martorn,
en tistelliknande, blågrå ört med flikiga blad och
ljusblå blommor. Som prydnadsväxter odlas
sydeuropeiska arter med vackert ametistblå el.
benvit färg, t. ex. E. planum och E. amethystinum.
Ery’simum, växtsläkte av fam. k o r s b 1 o m-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
