Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Esna, Esne, Isna - Esop(us) - Esoteriker - Esox - Espada - Espalier - España, La - Española - Esparsett - Espartero, Baldomero - Espartogräs - Espelkamp - Esperanto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865 Esop(us)—Esperanto 866
del med Sudan. Invid E. ruiner efter ett åt
guden Chnum helgat tempel och efter flera
koptiska byggnader. 1909 uppfördes vid E. en
Nildamm. Textilindustri.
Esop(us) [eså’-], se Aisopos.
Esotèriker (av grek, esöteros, inre) kallades
de gamla grekiska filosofernas mera förtrogna
lärjungar, som invigdes i vissa läror, vilka
un-danhöllos de övriga, de s. k. e x o t e r i k e r n a.
— Esoterisk, hemlig, blott avsedd för
invigda.
E’sox, se Gädda.
Espa’da [-Öa], sp., värja; se Tjurfäktning.
Espalier [äspalje’], fr., se Spaljé.
Espana [äspa’nja], La, det spanska namnet
för Spanien.
Espanola [äspanjå’la], La, äldre spanskt
namn för Haiti.
Esparse’tt, se Onobrychis.
Esparte’ro, Baldomer o, spansk militär och
statsman (1792—1879). 1815—24 kämpade E.
mot de upproriska kolonierna i Sydamerika och
vann där ära och rikedom. 1833 förklarade han
sig för Isabella, mot don Carlos, och blev 1836
befälhavare för nordarmén. Han tillfogade
karlisterna flera nederlag och förmådde 1839
karlist-generalen Maroto att kapitulera, varpå don
Carlos flydde ur landet. 1840 kuvades upproret;
E. utnämndes s. å. till grand av Spanien och
duque de la Victoria (”segerhertig”). Hösten
1840 störtades den reaktionära ministären
Nar-vaèz, varpå E. blev ministerpresident. 1841
valdes han till regent och Isabellas förmyndare,
men störtades 1843 genom ett uppror av
republikaner och reaktionära samt begav sig till
England. 1848 återkom han, blev 1854 chef för en
liberal-radikal regering och sökte därvid
reformera med försiktighet men trädde 1856 tillbaka
för sin krigsminister O’Donnell. Han avböjde
1869 och 1870 anbud att bli Spaniens konung.
E. var en god soldat och fältherre men hade
ibland svårt att finna sig till rätta i politikens
irrgångar.
Espa’rtogräs, sp. e s p a’r t o, i Algeriet h
alfa el. a 1 f a, Stipa (Macrochlöa’) tenaci’ssima, ett
på stäpper i ö. Medelhavsområdet växande gräs
med långa, trinda, hårda blad, vilka användas
som material till grövre vävnader, tofflor, tåg,
borstar, papper m. m. Liknande användning ha
två andra gräs i samma område, Lygeum spartum
och Ampelodesmos tenax; av det senare flätas
hattar i Syditalien.
Espelkamp, flyktingläger (förut
ammunitions-depå) i Västtyskland, 80 km s. ö. om Bremen;
gr. på initiativ av dåv. kyrkoherden i Borås,
B. Forell. Slutl. avsett för 10,000 pers., hade E.
1952 c:a 3,500 inv.
Espera’nto, ett s. k. konstgjort språk, avsett
att bland de bildade nationerna vara allas andra
språk vid sidan av modersmålet. Ordförrådet är
valt bland levande internationella ord i de
europeiska kulturspråken och med deras grammatik i
yttersta förenkling.
E:s upphovsman är den polsk-judiske
ögonläkaren Ludvig L. Zamenhof. Han skapade la
NF VI — 28
lingvo internacia (”det internationella språket”),
som efter omsorgsfull prövning och
överarbet-ning publicerades i juli 1887 genom en på
ryska (resp, polska, tyska, franska och engelska)
avfattad skrift, vilken gav en kort grammatik
och en lista över de viktigaste stamorden (omkr.
900) jämte texter på språket. Skriften utkom
med författarnamnet Dro Esperanto
(”doktorn, som hoppas”), varav språket sedan fått sitt
namn.
E. arbetar med ett rörligt material av
ordelement, i det att orden bildas genom
sammansättning av till form och betydelse konstanta
elementärord, näml, a) ett sovrat antal rotord,
b) ett 30-tal suffix och prefix (för allmännare
begrepp) samt c) 17 grammatiska ändelser (för
de allmännaste begreppen).
E. upptar endast fem vokaler: a e i u o (med
tyskans och italienskans ljudvärden), samt 23
konsonanter, näml.: bccdfgghhjjklm
nprsstüv 2, av vilka c = tyskt z [ts], c
= eng. ch [t/], g = eng. g i gentle [d?], h =
ty. (a)ch, ] = fr. j [$], s = eng. sh, ty. sch [/],
ü = konsonantiskt o, som u i eng. house, ty.
Haus, w i eng. was [co]; z = fr. och eng. z
[z]; de övriga konsonanterna beteckna samma
ljud som i svenskan. E:s grammatik utgör
endast ett utdrag ur ordlistan jämte några få
allmänna regler, såsom att ”tonvikten ligger på näst
sista stavelsen” och ”sammansatta ord bildas
genom enkel förening av orden (huvudordet står i
slutet)”. Bestämda artikeln är la, obestämd
finnes ej. Substantivet ändas på o, adjektivet på
a, plural lägger därtill j, ackusativ tillfogar
ändeisen n, genitiv motsvaras av prepositionen de
(av), dativ av al (åt, till), härledda adverb ändas
på e; komparation sker med pH., ol (mer., än),
plej.. el (mest., av). Ordningstal bildas av
kardinaltalen medelst adj.-ändeisen: tri 3, tria
tredje; likaså possessivpronomen av de
personliga: mi jag, si hon; mia min, sia hennes.
Verbet har enahanda form i ental och flertal för
alla personerna; presensändelse as, preteritum is,
futurum os; infinitiv i (intet infinitivmärke);
passiva participer på ata, ita, ota; esti (att vara)
bildar som hjälpverb passiv med passivt
particip. De korrelativa pronomina och pronominella
adverben har Zamenhof reducerat till ett
tabella-riskt system av 5 grupper: i- obestämt (någon),
ki- frågande och relativt, ti- demonstrativt,
ci-allmänt (all, varje), neni- nekande (ingen), till
vilka fogas 9 ändelser: -u individ, -0 ting, -a
egenskap, -es ägande, -e rum, -am tid, -al
orsak, -el sätt, -om myckenhet: tiu (homd) denna
(människa), kio vad, nenio ingenting, tia sådan,
tiam då, kiom hur mycket.
E. har småningom vunnit stor anslutning. Den
första e.-föreningen kom till stånd 1888 i
Nürnberg, och där började 1889 den första
tidningen på e. utgivas. F. n. anses minst 40,000 kunna
språket, och över 1 mill. torde ha bevistat
kurser i e. På e. utges ett 80-tal tidn. i ett 40-tal
länder. I Sverige bildades 1906 Svenska
esperantoförbundet, som 1925 inrättat Svenska
es-perantoinst. och som till organ har Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
