Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Esproncedo, José de - Esq. - Esquiliae el. Esquilinska kullen - Esquimalt - Esquire - Esquirol, Étienne - Esra, den skriftlärde - Esra bok - Esrom kloster - Esrum sö (Esrom sö) - Ess - Essad pascha - Essay - Ess dur - Esse (tillvaro) - Esse (socken) - Esséer el. essener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Esq.—Esséer
870
lyckades han som dramatiker, men hans dikter,
främst de lyriska, äro av stort poetiskt värde.
Mest berömda äro ”El pirata”, ”El diablo
mundo” och ”El estudiante de Salamanca”. Biogr.
av Cascales Munos (1914).
Esq., se Esquire.
Esqui’liae, lat (eg. förstaden), el. E s q u
i-1 i n s k a kullen, en av de 7 kullar, på vilka
det forntida Rom låg.
Esquimalt [eskæai’mält], förstad till Victoria
i British Columbia. Örlogsstation; c:a 4,000 inv.
Esquire [iskæaVa], eng. (av mlat. scutärius,
sköldbärare), urspr. medeltida eng. namn på
krigare i rang näst efter riddaren, vars
vapen-dragare han var. Blev sedan en titel, lagligen
tillkommande vissa kategorier, bland vilka ännu
bruka nämnas yngre söner till en pär, adliga
utlänningar, fredsdomare m. fl. Faktiskt ges
titeln till var och en, som kan betecknas som
ståndsperson. Den skrives förkortad (E s q.)
efter släktnamnet, vilket föregås av dopnamn el.
initialer (men ej av Mr.), med komma mellan
släktnamnet och Esq. (”John Smith, Esq.”).
Esquirol [äskirå’l], Jean Étienne
Domini-que, fransk läkare (1772—1840). Han grundade
1817 i Paris en privat, snart högt ansedd
anstalt för sinnessjuka. Som sjukhuschef (från
1825 i Charenton i Paris) och sinnessjukläkare
var han en av sin samtids största. E. anses
som en banbrytare för human och
vetenskapligt-rationell sinnessjukvård.
Esra, kallad den skriftlärde. Enl. E:s
bok och Nehemjas bok har prästen E. i
Arta-xerxes’ 7:e regeringsår före Nehemja jämte c:a
1,800 judar från babyloniska fångenskapen
återvänt till Jerusalem och genomfört en
reformering av de religiösa förhållandena, upplöst de
blandade äktenskapen och undervisat om kultens
återställande till överensstämmelse med Moses
lag m. m. Denna framställning väcker dock
åtskilliga historiska betänkligheter. E. finner t. ex.
vid sin ankomst Jerusalems murar återuppbyggda
(Esra 9:9), vilket dock skall vara den senare
uppträdande Nehemjas verk. Sannol. måste
därför E. mot traditionen antagas ha levat efter
Nehemja el. hans person strykas ur historien.
— I den senare judiska legenden framställes
E. som främjare av bok- och skrivkonst samt
räknas som den förste skriftlärde och stiftaren
av detta stånd. Den judiska bibelforskningen
ansåg länge, att E. redigerat de 5 Moseböckerna.
Esra bok, i judarnas hebreiska kanon, har
urspr. hört tills, m. Krönikeböckerna och efter
sitt skiljande därifrån en tid tills, m.
Nehem-jaboken utgjort ett enda verk. Den berättar i
sin 1 :a del, kap. 1—6 (varav stycket 4: 8—6: 18
är skrivet på arameiska), om den första judiska
hemvandringen och om templets uppförande. I
2.-a delen, kap. 7—10, skildras Esras
verksamhet för att avlägsna de hedniska kvinnorna från
Jerusalem. — Andra Esra bok =
Nehemja-boken. — Tredje Esra bok, också kallad
”den grekiska Esraboken”, är en kompilation på
grekiska av stycken ur den kanoniska Esraboken,
Nehemj aboken och ett par kap. ur
Krönikeböc
kerna. — Fjärde Esra bok, också kallad
Esras apokalyps, är en pseudepigrafisk
skrift av apokalyptiskt innehåll, numera känd
endast i talrika övers., av vilka de förnämsta
äro den latinska, den syriska och den etiopiska.
De gå tillbaka till ett grekiskt original och detta
i sin tur till en hebreisk urskrift. Bokens syfte
är att trösta de fromma med anledning av den
katastrof, som med Jerusalems fall (70 e. Kr.)
övergått judarna. Boken torde ha tillkommit
c:a 100 e. Kr.
Esrom kloster, beläget vid n. ändan av Esrum
sö på Själland, grundades av ärkebiskop Eskil
av Lund vid mitten av 1140-talet, var till en
början benediktinkloster men förvandlades redan
1151 av stiftaren till cistercienskloster (endast s.
flygeln återstår). Det intog i rikedom och makt
ett av de allra främsta rummen i Danmark
medeltiden igenom och upplöstes först 1559.
Esrum sö (Esrom sö), skogkransad insjö
i n. ö. Själland, 15 km v. s. v. om Helsingör;
17 km2; en av Danmarks vackraste sjöar.
Avlopp norrut genom Esrum kanal (byggd 1802—05).
Ess (fr. mi bémol, eng. e flat), mus., den
medelst ett b en halv ton sänkta tonen c,
förväxlas enharmoniskt med diss.
E’ssad pascha, albansk militär och politiker
(1863—1920). E. tillhörde den i trakten kring
Kruja och Tirana av gammalt inflytelserika
släkten T o p t a n i, inträdde vid unga år i
turkiska armén, blev brigadgeneral och fick 1897
titeln pascha. Han deltog efter Balkankrigets
utbrott 1912 med en albansk friskara i försvaret
av Skutari mot montenegrinerna. 1913 uppgav
E. Skutari åt montenegrinerna mot rätt för
garnisonen att fritt avtåga. Han ställde sig
senare s. å. i spetsen för en motregering i Durazzo
mot den i Valona upprättade albanska national
-regeringen och anförde den notabeldeputation,
som febr. 1914 erbjöd prins Vilhelm av Wied
Albaniens tron. Vid dennes ankomst till Durazzo
(7 mars s. å.) blev E. som krigs- och
inrikesminister den nya regeringens ledande man.
Redan 19 maj störtades han, starkt misstänkt för
hemligt samförstånd med en i Tirana utbruten
upprorsrörelse, och tvangs att gå i landsflykt.
Efter Vilhelms avfärd (sept.) återkom E. och
utsågs 5 okt. till president i en provisorisk
regering, som dock endast behärskade en del av
landet. Slagen av österrikarna ö. om Durazzo
(8—10 febr. 1916), lämnade E. Albanien. Han
vistades efter vapenstilleståndet 1918 mestadels
i Paris som ledare för en albansk
propaganda-kommitté. 13 juni 1920 mördades han i Paris
av en ung albansk student.
Essay [äsä’], se Essä.
Ess dur (fr. mi bémol majeur, eng. e flat
major), mus., den durtonart, som har ess till
grundton och företecknas med tre b, näml, för
h, e och a (parallelltonart: c moll).
Esse, lat., att vara; tillvaro. — ”Vara i sitt
esse”, trivas.
Esse (fi. A’htävä), socken i Vasa län,
Finland; 232 km2, 2,900 inv., svensktalande.
Esséer el. e s s è n e r, partisammanslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
