Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Esséer el. essener - Esselde - Esseli - Esselte - Essen (stad) - Essen, von, ätt - Essen, 1. Fredrik Ulrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Esselde—Essen
872
Gatubild från Essen.
bland judarna på Jesu tid. E. torde ha
uppkommit på loo-talet f. Kr. och uppskattades på
Josefos’ tid till 4,000. E. kunna jämföras med
en munkorden med strängt reglerat liv. De
hade en bestämd provtid, gemensamma måltider,
hemliga läror, särskilda ordenshus,
ordensmär-ken, en bestämd (vit) ordensdräkt, utgjorde ett
asketiskt samfund med strängt genomförd
egen-domsgemenskap och sysselsatte sig huvudsaki.
med åkerbruk. De utmärkte sig för enkelhet
och måttlighet, förkastade i regel äktenskapet
samt slaveriet och allt slags edgång, med
undantag av den ed, som varje ny medlem måste
avlägga vid sitt inträde i deras orden. E.
förkastade blodiga offer och voro därför uteslutna
från templet. De satte mycket värde på bad
och varjehanda reningar samt bådo även till
solen. De förnekade kroppens uppståndelse men
fasthöllo vid själens odödlighet. — Litt.: W.
Bousset, ”Die Religion des Judentums” (3:e uppl.
1926).
Esselde, pseud. för Sophie A d 1 e
r-s p a r r e.
Esseli, ab. Svenska livsmedelsindustrier.
Esselte, se Sveriges litografiska tryckerier.
E’ssen, största staden i Ruhrområdet i n.
Rhen-landet, mellan floderna Ruhr och Emscher;
625,125 inv. (1950), ung. hälften katoliker. Rika
stenkolsfyndigheter bilda grundvalen för E:s
blomstring. Dess utveckling till industristad av
världsmått är intimt förknippad med
Kruppver-ken. Omfattande inkorporeringar ha efter hand
vidgat stadsområdet till 188 km2: i s. Relling-
hausen (1910) och Bredeney (1915), i n. v.
och n. Borbeck med stor park och Altenessen
(1915), invid Ruhr i s. och s. ö. Werden,
Hei-singen, Kupferdreh och Steele samt i n.
ytterligare Stoppenberg, Katernberg och Karnap,
alla dessa 1929. 2:a världskrigets intensiva
allierade bomboffensiv lade större delen av den
centralare staden i ruiner. 10/4 1945 intogs E. av
amerikanska flygburna trupper. I sept. s. å.
hyste ruinstaden c:a 385,000 personer. Endast
13 °/o av det totala bostadsbeståndet beräknas
vara oskadade. — Det äldre E. med sina trånga
gator bildade en n.—s. oval mellan Nord- och
Hauptbahnhof; under tiden närmast kring 1 :a
världskriget hade den fått utpräglad citykaraktär
med storslagna affärs- och
förvaltningsbyggna-der. Här ligger vid Burgplatz vad som efter
kriget återstår av katedralen, ett av Tysklands
äldsta kyrkliga minnesmärken, grundad redan 852
men det treskeppiga gotiska långhuset påbörjat
först mot slutet av 1200-talet; minst skadat är
västpartiet. Marktkirche ett stycke norrut, som
urspr. grundlädes 1066 men ombyggts på
1700-talet, är nu förstörd; detsamma gäller det stora
Folkwangmuséet för bl. a. modern konst (saml.
räddade). Närmast v. om gamla staden vidtar
Kruppverkens väldiga område. E. är vidare säte
för bl. a. Rhensk-westfaliska kolsyndikatet,
Vereinigte Stahlwerke, Arenbergsche A.G. für
Bergbau und Hüttenbetrieb, Gelsenkirchener
Bergwerks-A.G., Essener Steinkohlenbergwerke
och Th. Goldsmith A.G. Staden har även textil-,
tobaks-, cement- och möbelfabriker, bryggerier,
glas- och kemisk industri. I n. uppväxte den
trista kolgruvstaden från 1800-talet, i s. utbreda
sig fram till den parkkantade Ruhr tilltalande
bostadsområden. — E. har uppstått kring ett 845
grundlagt nunnekloster, 1275 riksomedelbart
under en abbedissa med furstlig värdighet. 1803
kom E. under Preussen, tillhörde 1807—13
stor-hertigdömet Berg och blev 1815 åter preussiskt.
Jan. 1923—juli 1925 hölls E. besatt av
fransmännen.
Essen, von, svensk ätt, som möjl. från
Westfalen kommit till Livland, där den kan
följas till 1400-talet. Generalmajoren i svensk tjänst
Alexander v. E. (1594—1664) naturaliserades
som svensk adelsman 1643. Hans sonsöner, Hans
Henrik v. E. (1674—1729), slutl. generallöjtnant,
ägare till Kavlås, Hömbs socken, Skaraborgs län,
och Reinhold Wilhelm v. E. (1669—1732), slutl.
generalmajor och landshövding i Österbotten,
upphöjdes resp. 1717 och 1719 i friherrligt stånd.
Den senares son var E.i), vars son, E.2), 1809
blev greve enl. RF § 37. Såväl den friherrliga
som den grevliga ätten fortleva.
1) Fredrik Ulrik von E., friherre,
politiker (1721—81). Han blev kammarherre 1757
och var från 1760 en av de yngre mössornas
främste. 1765—66 satt han i sekreta utskottet
och bankodeputationen, gick i spetsen för
förföljelsen mot växelkontorets bolagsmän och mot
rådet samt var den egentlige upphovsmannen till
mössornas stora finansplan. Vid riksdagen 1771
—72 var E. en av de tre mösschefer, med vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
