Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essen, 1. Fredrik Ulrik von - Essen, 2. Hans Henrik von - Essen, 3. Fredrik von - Essen, von, ätt - Essen, 1. Carl Gustaf von - Essen, 2. Siri von - Essén, Axel - Essén, Rütger - Essener - Essen-Möller, 1. Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
Essen—Essen-M öller
874
Gustav III överläde om ”kompositionen”, och
satt åter i sekreta utskottet och
bankodeputa-tionen. Jämte Wadenstjerna genomdrev han i
striden om konungaförsäkran ett tillmötesgående
av de ofrälses krav. Efter statsvälvningen stödde
han lojalt Gustav III.
2) Hans Henrik von E., den föreg:s son,
greve, fältmarskalk (1755—1824). Han blev
överste 1787 och generalmajor 1795. E. var
en av Gustav IH:s synnerliga gunstlingar. E.
var överståthållare 1795—97, följde Gustav IV
Adolf på frieriresan till Petersburg 1796 och
blev 1800 generalguvernör i Pommern, där han
medverkade till
livegenskapens upphävande. Han blev
kavallerigeneral 1807 och
förde s. å. jämte G. M.
Armfelt befälet i
Pommern mot
fransmännen. Efter 1809
års revolution
inkallades E. i konseljen,
som han dock snart
lämnade. Han avslöt i
Paris 6 jan. 1810 det
fördrag, varigenom
Sverige återfick
Pommern. 1811 blev han
fältmarskalk, 1813 överbefälhavare över armén
vid västgränsen och under norska fälttåget 1814
chef för andra armékåren. S. å. blev E.
riksståt-hållare i Norge men tröttnade och avgick 1816
samt blev s. å. riksmarskalk. Vid riksdagen 1817
var han ordf, i konstitutionsutskottet och s. å.
kort tid generalbefälhavare i Skåne. Utan att
vara någon större begåvning var E. en i hög
grad representativ personlighet, duglig,
samvetsgrann och ovanligt lugn men ansågs något
maklig och obenägen för ansvar och risker. — Biogr.
av N. von Dardel i Personhist. Tidskr. 1904.
3) Fredrik von E., den föreg:s brorsons
son, friherre, politiker, riksmarskalk (1831—1921).
Han var först officer, övertog sedan skötseln
av familjegodset Kavlås, blev 1863 kammarherre
samt var disponent för Salsta och Vattholma
egendomar i Uppland till 1904. Han var ordf,
i Skaraborgs läns landsting 1885—86. E.
bevistade de två sista ståndsriksdagarna och var
led. av F. K. 1866—74 och 1877—1906. Under
sin tidigare riksdagsmannabana ansågs E.
tillhöra den lantmannapartiet närstående skånska
fraktionen, inom vilken han utövade ej ringa
inflytande. Som protektionist blev E.
finansminister i Bildts ministär 1888 och kvarstod på
denna post under Åkerhielm och Boström till
1894. Han blev då riksmarskalk och kvarstod
som sådan till 1911.
Essen, von, svensk-finländsk adlig ätt,
härstammar från Westfalen; blev på 1500-talet
bofast i östersjöprovinserna, där den ägde godset
Zelle (Zellie) på Ösel. Sedermera översten för
Tavastehus regemente Didrik v. E. blev 1663
naturaliserad svensk adelsman och
introducera-des 1664; på svenska riddarhuset kallas ätten von
E. af Zellie. Didrik v. E:s son Odert
Reinhold v. E. d. ä. stupade som överste efter
lysande tapperhetsprov 1714 vid Storkyro. Dennes
sonson Odert Reinhold v. E. d. y. (1755
—1837), den av Runeberg besjungne v. E., deltog
som överste i kriget 1808—09 och fick 1809
generalmajors avsked.
1) Carl Gustaf von E., finländsk teolog
(1815—95), sonsons sonson till O. R. v. E. d. ä.
Elan påverkades tidigt av den pietistiska
väckelsen och vägrades därför ordination av Borgå
domkapitel. Han prästvigdes slutligen 1840, slöt
sig till J. T. Becks bibliska riktning och bröt
definitivt med pietisterna. 1867—75 var han prof,
i praktisk teologi vid Helsingfors univ. E. tog
verksam del i samtida kyrkolagstiftning och i
arbetet för en ny svensk psalmbok.
2) Sigrid (Siri) von E., skådespelerska,
(1850—1912), sondotter till O. R. v. E. d. y.
Hon gifte sig 1877 med August Strindberg, var
1877—81 anställd vid Dramatiska teatern,
gästspelade sedan i Finland och i Stockholm. Efter
skilsmässan 1891 bosatte hon sig 1893 i Finland
och försörjde sig och sina barn genom
lektioner och recitationer. — Biogr., ”Strindbergs första
hustru”, av hennes dotter Karin Smirnoff (1925).
Essén, Anders Axel Harald, författare (1880
—1951). Han ägnade sig från 1906 åt
tidnings-mannayrket, var 1911—18 medarbetare i
Stockholmstidningen och 1919—28 redaktör för
Vecko-journalen. Under märket Anders Eje har
han skrivit omtyckta, lättlynta äventyrsromaner
(”Georg Kessers generalkupp”, 1915, m. fl.),
reseskildringar och teaterstycken.
Essén, Rütger Thuresson, publicist (f. 1890
19/s), fil. dr i Uppsala 1918. Han var 1916—17
och 1923—24 sekr. i riksdagsutskott, innehade
1917—22 olika poster i Utrikesdep:s tjänst, bl. a.
i Sibirien och Japan, var 1926—28
utrikespolitisk red. i Stockholms Dagblad, ägnade sig
därefter huvudsaki. åt fri skriftställarverksamhet i
politiska och samtidshistoriska ämnen. Han tog
aktiv del i Sveriges nationella ungdomsförbunds
verksamhet och spelade en stor roll vid SNU:s
brytning med högern och dess konstituerande
som Sveriges nationella förbund. I sitt
skrift-ställarskap framträdde E. som anhängare av ett
korporativt samhällssystem och därjämte som en
övertygad försvarare av axelmakternas politik;
särsk. efter krigsutbrottet 1939 framträdde E:s
tyska sympatier med växande styrka. Han blev
ordf, i Sveriges nationella förbund och var från
tidn. Dagspostens start 1941 dess utrikesred.
Bland E:s skrifter märkas ”Den svenska
riksdagens tillfälliga utskott” (gradualavh. 1918),
”Mellan Östersjön och Stilla havet” (1924),
”Europa och världen” (1926), ”Diplomatiska
brev från Stockholm” (1927), ”Tolv samtal”
(1932), ”Debattinlägg om Europa” (1934),
”Sverige upplever världen” (1935), ”Illusionernas
årtionde” (i ”Vår egen tids historia”, 4, 1940),
”Den ryska ekvationen” (1940).
Esséner, se Esséer.
Essen-Moller. i) Gustaf Elis E., läkare (f.
1870 17/2), med. dr 1900, doc. i obstetrik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
