- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
891-892

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estland - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

891

Estland

892

färdades en demokratisk författning. Enl. denna
utövades statsmakten av en av 100 led. bestående,
för 3 år vald riksdag (riigikogu) och av en
parlamentariskt tillsatt regering, vars chef,
riks-äldste (rügwanem), samtidigt utövade
statspresi-dentens representations funktioner.
Statspresident-institutionen som sådan fattades. — De första
riksdagsvalen i dec. 1920 gåvo en stark majoritet
för de borgerliga partierna, vilken ständigt växte
under följande val. Intet parti uppnådde
majoritetsställning, och följden blev, att landet styrdes
av koalitionsregeringar och att talrika
ministärskiften ägde rum. De regeringsbildande partierna
voro bondepartiét (ledare K. Päts och J.
Tee-mant), kristliga folkpartiet (F. Akel och J.
Lattik), folkpartiet (J, Tönisson), arbetspartiet
(O. Strandman och A. Piip) samt
socialdemokratiska partiet (A. Rei och M. Martna). Under
riksdagsvalen 1926 intog även småbrukarpartiet
en framskjuten ställning, ett parti, vars anhängare
huvudsaki. rekryterades av de lantbrukare, som
genom agrarreformen blivit självägande bönder.
— E:s regeringschefer sedan 1918 ha varit K.
Päts (1918—19), O. Strandman (1919), J.
Tönisson (1919—20), A. Piip (1920—21), K. Päts
(1921—22), J. Kukk (1922—23), K. Päts (1923
—24), F. Akel (1924), J. Jaakson (1924—25),
J. Teemant (1925—27), J. Tönisson (1927—28),
A. Rei (1928—29), O. Strandman (1929—31), K.
Päts (1931—32), J. Teemant (1932), K. Eenpalu
(Einbund) (1932), K. Päts (1932—33), J.
Tönisson (1933), K. Päts (1933—38), K. Eenpalu
(1938—39) samt J. Uluots (1939—40).

En viss radikalism, som framträtt under
frihetskriget, fortsatte till en början trots den
borgerliga majoriteten att behärska E:s inre
politik, som dock småningom konsoliderades åt höger.
Särsk. stora svårigheter mötte på det
näringspolitiska området, enär E:s näringsliv intill
frigörelsen varit grundat på storgodsdrift och
storindustri samt inriktats på den ryska marknaden.
Nu krävdes en grundlig omdaning och
omorientering. Detta genomfördes i stort sett med hjälp
av statskrediter men i övrigt på utpräglat
liberal grund. — Den frikostiga
finansieringspoli-tiken, som verkställdes av den 1919 grundade
statsbanken. uttömde snart guld- och
valutareserverna och ledde 1923—24 till finansiella
svårigheter och ekonomisk depression. Detta
utnyttjades av det fåtaliga kommunistpartiet, som V12
1924 gjorde ett försök till statskupp i Reval.
De kommunistiska stöttrupperna vunno emellertid
ej anslutning hos arbetarna och likviderades under
ledning av general J. Laidoner inom några
timmar. Samlingsregeringen under J. Jaakson, som
därpå bildades, genomförde en rad åtgärder till
statsmaktens skydd. Kommunistpartiet upplöstes,
och all kommunistisk propaganda förbjöds. För
att konsolidera det ekonomiska och finansiella
läget skapades 1926 en agrarbank för jordbruket
och 1928 en specialbank för industrien samt
stabiliserades den estniska kronan i anslutning till
det svenska penningväsendet. Missväxten 1928
samt den därpå följande ekonomiska
världskrisen och den engelska valutans devalvering
drab

bade E:s näringsliv svårt. Genom en rad
åtgärder för lantbrukets och den inhemska industriens
skydd, den estniska valutans devalvering 1933 och
sparsamhet i statshushållningen lindrades krisen,
men inom folkets breda lager uppstod ett
missnöje med den parlamentariska regimen, som i
synnerhet under krisåren karakteriserades av flera
regeringskriser. 1932 hade agrar- och
småbrukarpartiet förenats till ett bondeparti, s. å.
likaledes folkpartiet, kristliga folkpartiet och
arbetspartiet till nationella centerpartiet;
socialdemokraterna hade redan 1926 förenat sig med oavhängiga
socialisterna till socialistiska arbetarpartiet.
Under tiden hade dock de s. k. frihetskämparna
(urspr. Frihetskrigares förbund) under ledning av A.
Sirk fått stort inflytande på folkmassorna. Under
intryck av de nationalistiska och
antiparlamentaris-ka rörelserna i Finland och Tyskland framväxte
Frihetskämparnas förbund 1932—33 till E:s
inflytelserikaste parti, som inledde en hänsynslös
agitation mot parlamentarismen, marxismen och
mot landets hela politiska ledning, som
beskylldes för korruption. En författning med stark
presidentmakt krävdes. Två av riksdagen
framlagda förslag om författningsändring förkastades
vid folkomröstningar i aug. 1932 och juni 1933,
medan frihetskämparnas förslag antogs vid en
tredje folkomröstning i okt. 1933 med 3/«
majoritet. Enl. den nya författningen skulle staten
styras av en riksdag på 50 led. och en av folket
direkt vald statspresident (riksäldste), som, om
statsintressena så krävde, kunde styra staten även
utan riksdag. Med stöd av den nya författningen
proklamerade 12/s 1934 dåv. riksäldsten K. Päts
undantagstillstånd, uppsköt valen och upplöste
Frihetskämparnas förbund. Dessa åtgärder
godkändes enhälligt av riksdagen, som dock hösten
s. å. hemsändes. 1935 upplöstes även övriga
partier. I stället bildades en ny politisk
organisation, Fosterländska förbundet, för att stödja
regeringspolitiken. Denna gick ut på statens
konsolidering och inrikespolitisk försoning samt en
ny författningsrevision och understöddes av
framstående politiker från* alla läger, även
socialister. För en stark kritik utsattes däremot
regeringens metoder av J. Teemant och J. Tönisson,
vilka dock vunno gehör blott hos
frihetskämparna och de fåtaliga radikala kretsarna. Ett
kuppförsök från frihetskämparnas sida avslöjades i
dec. 1935. Genom en folkomröstning i febr. 1936
beslöts författningsändringen, som utformades av
en 1937 vald konstituerande nationalförsamling.
S. å. utfärdades den nya författningen. Enl.
denna styrdes staten av en av två kamrar bestående
riksdag och av en för 6 år vald statspresident.
Riksdagens 1 :a kammare (80 led.) skulle väljas
enl. majoritetsval för en tid av 5 år, medan 2:a
kammaren tillsattes på korporativ grund. 1938
förrättades valet till den nya riksdagen. Efter
dess sammanträde valdes K. Päts i april 1938
till statspresident. En ny regering under K.
Eenpalu bildades. De politiska fångarna erhöllo
amnesti.

Den ekonomiska krisen i början av 1930-talet
åtföljdes av ett snabbt och kraftigt uppsving.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free