Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estlandssvenskar - Estniska språket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och litteraturen
897
ring för Nargö och Odensholm. Sälj akten var
runöbornas mest egenartade näringsgren.
Nargö-borna voro i äldre tid lotsar, odensholmsborna
likaså. För alla strandbor var emellertid fisket
av den betydelse, att de bäst karakteriseras som
fiskarbönder. Jordinnehavet reglerades på de
flesta håll under senare hälften av 1800-talet
genom skiften, som upphävde ett åldrigt
tegsystem. Under senare hälften av 1800-talet
framväxte en icke obetydlig seglation med fraktfart
mellan utomliggande hamnar.
Karl IX reglerade och bekräftade i Reval
1600—01 alla de estländska orternas privilegier,
och Gustav II Adolf tillsatte på 1620-talet en
”revision”, som uppmärksammade även de
svenska bönderna. Kontakt med Sverige
söktes flera gånger, även under 1800-talet, då
est-landssvenska bönder hos svenska konungar
alltjämt sökte skydd mot socialt och rättsligt
förtryck. Bäst tillgodosedd var nationaliteten i
äldre tid på religionens område: prästerna voro
antingen till nöds svensktalande el., som i
Revals svensk-finska S :t Mikaels församling, på
Ormsö och på Runö, nästan alla sedan
1500-talet riks- el. finlandssvenskar;
religionsundervisningen gavs på modersmålet. Förmågan att
läsa svenska hölls täml. vid makt från generation
till generation. Under 1800-talets senare del
togo de nationella strävandena ny fart; målet
var framför allt att värja svenskheten genom
bättre bildningsmöj ligheter och genom mangrann
sammanhållning. Den äldsta folkskolan på
landsbygden inrättades på 1860-talet i Kålsve
i Rickul. Flera skolor öppnades sedermera.
Även i Reval fanns på senare tid en svensk
skola. Ett lärarseminarium grundades 1873 av
predikanten T. E. Thorén från Sverige; det
stängdes 1882 av ryssarna, som även utvisade
predikanten L. J. österblom, verksam på Ormsö.
Den estniska fristatstiden 1918—40 medförde
■ätt till undervisning på modersmålet, bättre
folkskolor och bättre möjlighet till
lärarutbildning. Kontakten med Sverige och svenskarna i
Finland utbyggdes kraftigt. Rikssvenska präster
tjänstgjorde flerstädes. En lantmanna- och
folk-nögskola med rikssvenska, någon gång
finlandssvenska lärare inrättades 1920 vid Birkas på
Nuckö, och från 1931 funnos svenska
gymnasieklasser med rikssvenska lärare vid Hapsals
estniska lärov. Kulturellt samlande var föreningen
Svenska odlingens vänner (stiftad 1909), som
samverkade med Riksföreningen för svenskhetens
bevarande i utlandet. Skolbibl. hade grundats
flerstädes redan under ryska tiden, och sedan
1903 utgavs en ”Almanack för svenskarna i
Estland”. En egen tidn., Kustbon, fick man
1918, och 1935 öppnades ett hembygdsmuseum på
L:a Rågö, det första i Estland.
Då Estland under 2:a världskriget tvangs att
ta emot sovjettrupper, samtidigt med att den
tyska minoriteten i landet överfördes till
Tyskland, började tankar på en allmän överflyttning
till Sverige spira upp. Särsk. verkade den av
militära skäl beordrade utrymningen av
Odensholm, Rågöarna och Nargö. 1940 tillätos no
NF VI — 29
Estniska språket
898
rågöbor att överflytta till Sverige. Under ryska
ockupationen förekommo även fall av flykt till
Sverige. Tvångsmobilisering av c:a 350 man
och deportationer, särsk. av ledande personer och
lärare, spridde skräck. Då tyska fronten 1944
drevs tillbaka, började massflykt av ungdom
undan tysk mobilisering och hotande sovjetvälde.
Den nazistiska regeringen vägrade
utresetillstånd för andra än c:a 850 åldringar och sjuka.
Privat överföring till Sverige av ung. 3,500
personer kunde dock genomföras, och då
sovjettrup-perna återtagit Estland, var praktiskt taget hela
svenska stammen, c:a 6,800 personer, i Sverige,
där utplaceringen ombesörjts av en av K.m:t
tillsatt Kommitté för rågösvenskarna, resp, för
est-landssvenskarna.
Stora saml. av såväl språklig som etnografisk
och folkloristisk art finnas jämte urkunds- och
föremålssaml. i Sverige, Finland och Estland.
Sedan 1944 har K.m:t årl. beviljat anslag till en
slutundersökning av de hitflyttade e:s, inkl,
gammalsvenskbybornas, folkliga kultur;
undersökningens arbetscentral är Landsmåls- och
folkminnesarkivet i Uppsala. 1948 trycktes 1 :a
bandet av en publikationsserie, ”E:s folkliga
kultur”. — Litt.: G. Danell, ”Svenskarna i
Estland” (i Rig, 1922, med litt.-anv.); E. Klein,
”Runö” (1924); T. Wennerström, ”Svenskarne
i Finland och Estland” (1931); P. Söderbäck,
”Estlands svenskbygd” (1939). ”Rågöborna” (i
”Nord, museets handl.”, 13, 1940) ; P. Johansen,
”Nordische Mission. Revals Gründung und die
Schwedensiedlung in Estland.” (Kungl.
Vitt-akad:s handl., del 74, 1951).
Estniska språket och litteraturen.
Estniska språket hör till den ”västfinska” el.
baltisk-finska grenen av finsk-ugriska
språkfamiljen och talas av omkr. 1,2 mill. människor i
Estland och i en mängd kolonier i Ryssland
och Sibirien, U.S.A. och annorstädes. I Sverige
talas e. av 25,000 människor. Den egentliga
estniska språkgränsen sammanfaller i det hela med
Estlands gräns. — Estniskan står i grammatiskt
avseende i ung. samma förhållande till finskan som
danskan till svenskan, men i fråga om ordförrådet
skilja sig de båda språken vida mera från
varandra. Estniskans ordskatt har i mycket stor
utsträckning riktats med lån ur dialekterna och
finskan samt nybildningar. De estniska
dialekterna kunna delas i en nordlig och en sydlig el.
sydöstlig iiuvudgrupp, den senare med
Vörudia-lekten och de ännu lågt stående ”setukesernas”
intressanta munart i s. ö. På 1600-talet uppkommo
två skilda litteraturspråk, ett nordligt,
”Reval-est-niskt”, och ett sydligt, ”Dorpat-estniskt”, av
vilket det förra nu är allenarådande. — Den
utförligaste grammatiken är F. J. Wiedemanns
”Grammatik der ehstnischen Sprache” (1875).
Ordböcker: F. J. Wiedemann, ”Ehstnisch—
deutsches Wörterbuch” (1869; 2:a uppl., red. av
J. Hurt 1891—93, 3 :e uppl. 1923) ; M. Wrangell,
”Dictionnaire estonien-franqais” (1932; med
kortfattad formlära); A. E. Graf, Joh. Aavik & M.
Lubi, ”Estnisch-deutsches Wörterbuch” (1937);
F. Wieselgren, F. Ariste & G. Suits, ”Svensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
