Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etiopien - Historia - Litt. - Etiopiska kyrkan - Etiopiska regionen - Etiopiska språket och litteraturen - Etisk - Etjmiadzin - Etlar, Carit - Etna (flod) - Etna (vulkan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921
Etiopiska kyrkan—Etna
922
$ i skadestånd. Haile
Selas-sie har framställt och
energiskt vidhållit krav på att
Eritrea och Italienska
Soma-liland skola tillerkännas E.
Experter från flera länder
medverka sedan flera år vid
genomförandet av en
reform-och moderniseringsplan i E.
Sveriges regering
underrättades i början av 1945 om att
E. önskade anställa ett antal
svenskar, i första hand
läkare, sjuksköterskor,
officerare, lärare, jurister och
polismän. Ett antal kvalificerade
svenskar reste snart ut till
E. Kejsaren själv är den
drivande kraften i reformerings
-arbetet, som dock stöter på
stora svårigheter.
Litt.: A. Zervos,
”L’empi-re d’Éthiopie” (1935) ; Christine Sandford,
”Ethiopia under Haile Selassie” (1946); F.
Hy-lander, ”Ett år i tält bland hedningar,
muhammedaner och tabotister” (1934); E. Virgin,
”Abessinska minnen” (1936); V. Tamm, ”1 tjänst hos
Negus” (s. å.). — E. A. W. Budge, ”A history
of Ethiopia” (2 bd, 1928); A. B. Svensson,
”Abessinien under italienarna” (1939).
Etiopiska kyrkan, se Etiopien, religiösa
förhållanden.
Etiopiska regionen, se Djurgeografi.
Etiopiska språket och litteraturen.
Etiopiska (även ge’ez) är det språk, som talades
i det gamla aksumitiska riket, vilket huvudsakl.
omfattade nuv. Etiopien. Etiopiskan tillhör den
sydliga grenen av den semitiska språkstammen
och är nära släkt med arabiskan, från vilken den
skiljer sig huvudsakl. i följ, punkter: De
ursprungliga interdentalerna, vilka i arabiskan
bibehållas, Övergå i etiopiskan till postdentaler,
t. ex. arab, paur, etiop. sör, tjur; arab, öanab,
etiop. zanab, svans; vid g, k, q och ch
förekommer i etiopiskan ej sällan labialisering, t. ex.
guanddja, förbliva, takuelä, schakal, quarära, vara
kall, chualläqua, räkna; de korta vokalerna i och
u övergå i etiopiskan till e, t. ex. arab, libs,
etiop. lebs, klädnad, arab. ’uön, etiop. ’ezn, öra.
I fråga om nomen- och verbflexionen
karakteriseras etiopiskan av mindre formrikedom än
arabiskan. Vid verbböjningen märkes, att
person-ändelserna i ”nominalen” (det s. k. perfektet) ha
k, där arabiskan har t. En del av ordförrådet
har lånats från hamitiska språk.
Etiopiska alfabetet är en stavelseskrift, vars
tecken i sina grundformer utläsas med konsonant
+ a; att konsonanten åtföljes av annan vokal
(ä, i, ü, è, ö, e) betecknas genom modifikationer
av grundformen. — Någon verklig litteratur
uppstod först efter kristendomens införande i
Etiopien på 300-talet. I främsta rummet märkes den
etiopiska bibelöversättningen. Därtill sluta sig
åtskilliga övers, av apokryfiska böcker, vilkas
original äro förkomna, ss. ”Henoks bok”, ”Liber
Etna, toppen.
jubilæorum”, ”Jesajas himmelsfärd” m. fl. Efter
det aksumitiska rikets fall på 1200-talet flyttades
maktens tyngdpunkt till de s. provinserna, och
därmed blev en annan semitisk dialekt, den
närbesläktade amhariskan, det etiopiska hovets och
regeringens off. språk, men den gamla etiopiskan
fortlevde dock som kyrkans och de lärdas språk.
Nu uppblomstrade småningom en täml. rikhaltig
litteratur, dock av osjälvständig och enformig
karaktär. Utom övers, av arabiska och koptiska
verk av teol. innehåll märkas krönikor,
helgonlegender, hymner, i synnerhet till jungfru Maria,
o. dyl.
Litt.: A. Dillmann, ”Grammatik der
äthiop-ischen Sprache” (1857, 2:a uppl. av C. Bezold,
1899) ; E. Littmann, ”Geschichte der äthiopischen
Litteratur” (1909); K. V. Zetterstéen, ”De
semitiska språken” (1914).
Etisk, som hör till sedeläran; sedlig.
Etjmiadzi’n, se Edschmiatsin.
Etlar, C a r i t, se Brosböll.
Etna, flod i Norge, se Randsfjorden.
Etna (lat. Ae’tna, sicil. lokalnamn
Mongibe’l-lo), vulkan på Siciliens ö. kust, Europas största
och högsta vulkan, med en höjd av 3,273 m, en
omkrets av 145 km och en yta av 1,323 km2. Se
karta vid Vulkan. Käglan begränsas nedåt i s.
och v. av Simefos och i n. av Alcantaras dalgång.
Över den långsamt sluttande nedre käglan (2
—5°) reser sig den centrala käglan brantare (20
—30°) ; genom instörtande av dess ö. vägg har
kitteldalen Valle del Bove bildats. Bergets översta
del täckes mestadels av snö; utbrotten äga vanl.
rum från de talrika radiala sprickor, som bildats
på käglans väggar och givit upphov till omkr.
200 mindre eruptionskäglor. 2,942 m ö. h.
ligger ett vulkanologiskt observatorium. Bergets
övre del ned till omkr. 2,100 m är en svart,
nästan steril ask- och lavaöken; därunder följa
skogar av björk, pinjer, kastanjer m. fl. träd
och under 1,200—1,300 m kulturzonen med vin,
oliver, agrumer och säd. Sedan omkr. 500 f. Kr.
har E. haft c:a 120 större och mindre utbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
