Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etna (vulkan) - Etnark - Etnisk - Etnograf - Etnografi - Etnografiska muséer - Etnolog - Etnologi - Etoler - Etolien - Etoliska förbundet - Etologi - Eton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Etnark—Eton
924
Bland de största må nämnas 1169 och 1669.
Sistn. år förstörde lavaströmmen en del av
staden Catania och vältrade sig ut i havet. 1910 och
1923 hade E. stora utbrott; vid ett sådant 1928
nådde en lavaström ända till 1,5 km från havet
och ödeläde delvis staden Mascali. Stora skador
åstadkommos dessutom därigenom, att
lavaströmmen gick fram över ett synnerligen fruktbart
område. Senaste utbrott i december 1949. — Litt.:
O. Ängeby, ”Etna” (i Ymer, h. 4, 1950).
Etna’rk (grek. ethna’rches, folkhärskare av
e’thnos, folk, och a’rchein, behärska), titel på
furstar, som härskade över mindre områden,
e tna r kie r, i Syrien och Palestina under
romersk överhöghet i antiken.
E’tnisk (grek. ethniko’s), utmärkande för ett
folk, en ras, en stam.
Etnogräf, folk-, ras-, stamforskare.
Etnografi (av grek. e’thnos, folk, och
gra-fein, beskriva), naturfolkens kulturhistoria,
vetenskapen om dessa folkslags materiella och
andliga kultur. Stundom nyttjas ordet e. endast för
denna vetenskaps beskrivande del och etnologi
för den jämförande och sammanfattande. Eng.
ordet anthropology innefattar både antropologi
och etnologi. E. strävar efter att lära känna
varje naturfolks alster och ägodelar, liv, seder
och föreställningar för att därigenom få en
uppfattning om kulturens äldsta utvecklingshistoria
och utbredning samt i möjligaste mån intränga
i människans väsen. På så sätt kommer e. att
intaga en viss mittställning bland vetenskaperna
och ligga som grundval för flera andra. E. är
urgammal men räknar sitt egentliga uppsving
från 1800-talets senare hälft. Arbetet att utdana
den till verklig vetenskap har främst utförts i
Tyskland. — Litt., J. G. Frazer, ”The golden
bough” (3 :e uppl., 12 bd, 1911—15; sv. övers.
”Den gyllene grenen”, 2 bd, 1925) ; F. Græbner,
”Methode der Ethnologie” (1911); G. Buschan,
”Illustrierte Völkerkunde”, (3 bd, 1922—26) ; K.
Birket-Smith, ”Kulturens veje” (2 bd, 1941—42,
sv. övers. 1943); G. Bolinder, ”Naturfolkens
konst” (1927); R. Karsten, ”Naturfolkens
religion” (1923), ”Naturfolkens samhällsliv” (1928).
Etnografiska muséer, sådana muséer, som
gjort nu levande kulturer till föremål för sin
samlingsverksamhet. Med e. förstår man i
Sverige i första hand sådana, som omfatta
naturfolkens och de utomeuropeiska kulturfolkens odling.
De första samlingarna av detta slag funnos i
1500-talets furstliga kuriosakabinett. Den äldsta
vetenskapliga samlingen är det av dansken
Thom-sen grundade etnografiska muséet i Köpenhamn.
Till världens främsta e. äro i övrigt att räkna
museerna i Berlin, London, Paris, Rom, Leiden,
New York, Chicago och Washington. I Sverige
finnas i Stockholm och Göteborg betydande
etnografiska samlingar. De förra härstamma till sina
äldsta delar från resande svenskar under
1700-talet. Sedan dessa samlingar under Hj. Stolpes
(d. 1905) ledning under 1870- och 1880-talen fått
storartade tillökningar, utbrötos de 1900 ur
Riks-muséets samlingar för vertebrerade djur, med
vilka de varit förenade, till Riksmuséets
etnogra
fiska avdelning. 1935 skildes denna avd. från
Riksmuséet och erhöll namnet Statens
etnografiska museum. Ett urval av de östasiatiska
samlingarna äro utställda i f. d. dragonkasernen vid
Ladugårdsgärde, medan hela det övriga
materialet är magasinerat. Göteborgsmuséet under
ledning av Erland Nordenskiöld har utvecklats till
ett av Europas viktigaste muséer, framför allt
för de sydamerikanska kulturerna.
En annan grupp av e. utgöres av sådana, som
gjort den europeiska folkliga kulturens
utforskande till sin uppgift. Det mest berömda och äldsta
av dessa är Nordiska muséet i Stockholm, grundat
1873.
Etnolog [-ä’g], person, som sysselsätter sig
med etnologi.
Etnologi (av grek. e’thnos, folk, och lo’gosf
lära), se Etnografi. Nordisk e. var 1928—47
examensämne, som till skillnad från
folkminnesforskning omfattade folkkulturens materiella och
sociala sidor. Båda ämnena äro nu
sammanslagna till nordiok och jämförande folklivsforskning.
Etoler [etä’-] (grek. Aitoloi’, lat. Aetöli),
invånarna i Etolien.
Etolien [etä’-] (grek. Aitoli’a, lat. Aetölia),
det västligaste landskapet i det forntida Hellas,
vid Korintiska viken. Landet var vid kusten och
sjön Trichonis jämnt och fruktbart men f. ö.
ett vilt och skogbevuxet bergland, genomdraget av
bergskedjorna Arakynthos (Zygos), s. om sjön
Trichonis, Panaitolikon (Plokapari) samt, längst
i n., Tymfrestos (Veluchi) och Korax (Nkiona),
en fortsättning i s. av Pindos. Städerna voro få;
viktigast voro förbundshelgedomen Thermon,
Ka-lydon, Pleuron och Chalkis. Invånarna,
etoler n a, hörde till den n. v. grekiska stammen.
E. framträder i historien eg. först 426 f. Kr., då
den atenska fältherren Demosthenes led ett
nederlag vid ett försök att underlägga sig en del av E.
E. synes redan då framträda som ett organiserat
statsförbund (se vidare Aitoliska förbundet).
Etoliska förbundet [etä’-], se Aitoliska
förbundet.
Etologl (av grek, èthos, sedvana, väsen), den
av L. Dollo grundade vetenskapsgren, som avser
ett studium av organismernas förhållande till
milj ön.
Eton [i’tn]5 stad i eng. grevsk.
Bucking-hamshire, på vänstra stranden av Thames, mitt
emot Windsor; 4,000 inv. E. är bekant genom det
redan 1440 av Henrik VI grundade läroverket
Eton College. Denna stiftelse har
betydande fonder. De gamla skolbyggnaderna från
1400-talet ha flera gånger under senaste årh. tillökats
med präktiga nybyggnader; berömt är det
sengotiska kapellet. Skolan omorganiserades
grundligt 1872; den är tillgänglig för gossar, som äro
brittiska undersåtar och vid inträdet i åldern
12—15 år. Eleverna (i genomsnitt över 1,100)
äro dels innehavare av friplatser, collegers (omkr.
70), dels betalande elever, oppidans. Skolämnena
äro sedan 1872 års reform de numera vanliga; till
1851 undervisades nästan uteslutande i klassiska
läroämnen. Åt idrott, särskilt åt rodd, ägnas
mycken omsorg. Eleverna ha intill senaste tid gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
