Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eugenie (fregatt) - Eugenik - Eugenius I (påve) - Eugenius II (påve) - Eugenius III (påve) - Eugenius IV (påve) - Eugenol - Eugen Onegin - Euglena - Euhemerus - Eukain - Eukairit - Eukalyptol - Eukalyptus - Euklas - Euklides (filosof) - Euklides (matematiker) - Eulan - Eulenberg, Herbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 Eugenie—Eulenberg 4
Eugenie [-/eni’], svensk fregatt, bekant för
sin världsomsegling för främjande av handel och
naturvetenskaper 1851—-53. Chef under
världsom-seglingen var kommendörkapten Virgin. E.
avseglade från Karlskrona i sept. 1851, färden gick
över Portsmouth, Madeira, Rio de Janeiro,
Bue-nos Aires, Magallanes’ sund, Valparaiso, Panama,
Honolulu, Sydney, Hongkong, Batavia och
Kapstaden med återkomst till Karlskrona i juli 1853.
Sedan fartyget från början av 1900-talet under
ett tjugotal år använts som logementsfartyg,
försåldes det och upphöggs. — Litt.: C. Skogman,
”Fregatten E:s resa omkring jorden” (2 bd,
1854—55).
Eugenik, se Rashygien.
Eugenius, romerska påvar.
E. I (påve 654—657). Sökte intaga en mot
kejsarhovet i Konstantinopel försonlig
ståndpunkt i den monoteletiska striden men tvangs
genom ett upplopp av prästerskap och menighet
i Rom att uppge medlingsförsöken. Äras som
helgon (2 juni).
E. II (påve 824—827). Kejsar Lothar I
träffade vid besök i Rom avtal med E., varigenom
kejsaren tillförsäkrades politisk överhöghet över
påven och Kyrkostaten. I rent kyrkliga ting
(t. ex. i bildstriden) förstodo dock påven och
kurian att bevara sin självständighet, och E:s
pontifikat var närmast ett led i påvedömets
frigörelse från den kejserliga överhögheten.
E. III (påve 1145—53). Var lärjunge till
Bernhard av Clairvaux. E. förmådde ej
övervinna det romerska borgerskapets motstånd (en
tid under ledning av Arnold av Brescia) mot det
påvliga herraväldet och kunde därför endast
undantagsvis vistas i Rom. Han uppfordrade 1145
till andra korståget.
E. IV (påve 1431—47). Med det 1431
sammankallade Baselkonsiliet, vilket mot den påvliga
ab-solutismen företrädde först den biskopliga
aristokratien och sedan den kyrkliga demokratien, kom
E. i långvarig konflikt. Han upplöste konsiliet,
men detta svarade med att (1439) förklara E.
avsatt och mot honom uppsätta en ny påve, Felix
V. I denna kraftmätning vann E. för sina och
kurians idéer en avgjord seger, dock genom
betydande eftergifter åt den nationella
furstemakten. Mellan den romerska samt den grekiska
(och armeniska) kyrkan åvägabragte han i
Florens 1439 en union, som dock stannade på
papperet.
Eugenol [-å’l], C6H3(CH2CH : CH2)(OCH3)
OH, en omättad fenol, som utgör luktämnet
i nejlikolja. E. brukas vid teknisk
framställning av vanilin.
Eugen Onegin [anje’gin], ry. Jevgenij Onegin,
opera av Tjajkovskij, text A. Pusjkin. Urpremiär
i Moskva 1879, uppförd f. g. i Stockholm 1903.
Eugléna, bot., se Flagellater.
Euhémerus (grek. Euömeros), grekisk filosof,
levde omkr. 300 f. Kr., enl. en utsago lärjunge
till den kyrenaiske filosofen Theodoros. E., som
vistades vid Kassanders hov, utövade stort
inflytande genom sin lära om gudarnas väsen. Han
sökte förklara alla grekiska gudar såsom
forntida konungar och hjältar. Denna sin
rationalistiska lära framlade E. i prosaromanen ”Hiera’
anagrafi” (lat. övers, av Ennius). — Med
eu-h e m e r i s m förstås den åskådning, som söker
förklara religionens gudar såsom avlidna
personer.
Eukain, ett äv ersättningsmedlen för kokain
för att framkalla lokal känsellöshet. Vid
indryp-ning i ögat vidgar e. ej pupillen som kokain.
Eukairit, mineral av sammansättningen Cu
Ag Se. Förekommer vid Skrikerum i Småland.
Eukalyptol [-å’l], dets. som cineol (se d. o.).
Eukaly’ptus, se Eucalyptus.
Eukläs, mineral av sammansättningen H Be
Al Si Os. Slipas någon gång såsom ädelsten.
Förekommer bl. a. i Brasilien tills, m. andra
ädel-stensmineral.
Euklides (grek. EukleVdes, lat. Euclides),
grekisk filosof (omkr. 450—omkr. 380 f. Kr.), f. i
Megara. Han var lärjunge till Sokrates. Efter
Sokrates’ död samlade han dennes lärjungar i
sitt hem, och ur denna samvaro framgick
me-gariska skolan. E. ville förena eleaternas
metafysik med Sokrates’ kunskapsteori och etik. E.
ägnade sina krafter åt kritik av vanliga
föreställningar och eristik (se d. o.). — Litt.: C. M.
Gillispie, ”On the Megarians” (1911).
Euklides (grek. Euklei’des, lat. Euclides),
grekisk matematiker (omkr. 300 f. Kr.). Efter
studier i Aten slog sig E. ned i Alexandria, där
han antagl. varit lärare vid univ. — E. författade
åtskilliga arbeten, av vilka de flesta ställts i
skuggan genom hans odödliga huvudarbete, känt
under det latinska namnet ”Elementa”. Detta verk
utgör en i 13 böcker indelad kompilation av hela
den matematiska vetenskapen alltsedan
Pythago-ras. Under det att de aritmetiska delarna av
detta verk nu äro föråldrade, få de rent
geometriska anses ha oföränderligt värde och ligga
än i dag till grund för skolundervisninen i
geometri. Betydelsefullast är den allmänna metod,
som kan utläsas ur ”Elementa”, ehuru E:s eget
sätt att handha densamma kan kritiseras: efter
fastställande av några få premisser, d. v. s.
definitioner och axiom, skall en teori byggas upp
på dessa, i det att med logisk stränghet sats
efter sats bevisas. E :s skrifter äro utg. av J.
L. Heiberg och H. Menge (8 bd, med suppl.,
1883—1916).
Eulän, ett i Tyskland 1921 uppfunnet malgift.
Det är ett vitt, luktlöst, i vatten svårlösligt
pulver, varmed man impregnerar ylletyger för att
skydda dem mot mal.
Eulenberg [åi’lanbärk], Herbert, tysk
författare (1876—1949). E. har gjort sin
betydelsefullaste insats som dramatiker. ”Anna Walewska”
(1899), ett dystert men färgstarkt drama med
blodskamsmotiv, är typiskt för hans tidigare
författarskap. Bland hans övriga dramatiska verk
märkas ”Leidenschaft” (1901), ”Belinde” (1912),
”Zeitwende” (1914). Han har också skrivit
berättelser (”Sonderbare Geschichten”, 1910; sv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
