- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
5-6

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulenberg, Herbert - Eulenburg, ätt - Eulenburg, 1. Friedrich - Eulenburg, 2. Botho - Eulenburg, 3. Philipp - Eulengebirge - Eulenspiegel - Euler, Leonhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

Eulenburg—Euler

6

övers. 1920) och romaner (”Wir Zugvögel”, 1923,
”Die Hohenzollern”, 1928, ”Die letzten
Wittels-bacher”, 1929, ”Menschen an der Grenze”,
1930), historiska arbeten, böcker om teater
(”Mein Leben für die Bühne”, 1919), essäer och
lyrik. E. erhöll 1948 det av Heinrich
Heine-Ge-sellschaft i Hamburg utdelade Heinrich
Heine-priset.

Eulenburg [åManbork], tysk adlig ätt, känd
sedan 1100-talet. Inkom på 1400-talet till
Ost-preussen och upphöjdes i preussiskt grevestånd
1786.

1) Friedrich Albrecht, greve zu E,
preussisk statsman (1815—81). Efter juridiska
studier inträdde E. i preussiska
statsförvaltningen och avgick 1859 som sändebud till
Fjärran östern. 1862 inträdde han som
inrikesminister i Bismarcks ”konfliktministär” och
bistod kraftigt sin chef och personlige vän. E.
ägnade sig sedan åt de 1864 och 1866 ny
förvärvade ländernas förvaltning. Genom lagen om
kretsindelning (1872) och provinslagen (1875),
båda gällande de ö. provinserna, blev han
banbrytande i preussisk förvaltning. Han avgick
1878 efter en konflikt med Bismarck om
kommunalförvaltningens ordnande.

2) Botho, greve zu E., den föreg:s kusins
son, politiker (1831—1912). Efter en
ämbets-mannakarriär, varunder E. även tillhört
preussiska deputeradekammaren och nordtyska
riksdagen (konservativ), efterträdde han 1878 sin
f rände Friedrich E. som inrikesminister och
utarbetade undantagslagarna mot socialisterna.
1881 avgick han och blev överpresident i
Hessen-Nassau. 1892 blev han preussisk
ministerpresident och jämväl inrikesminister men blev oense
med Caprivi om undantagslagarna m. m., och
den skarpt tillspetsade konflikten dem emellan
ledde 1894 till att bägge avgingo.

3) P h i 1 i p p, furste zu E. und Hertefeld
(före 1900 greve zu E.), tysk diplomat (1847—
1921). Han inträdde 1877 på diplomatbanan och
var bl. a. 1894—1902
tysk ambassadör i
Wien. E. tillhörde
1888—1906 kejsar

Vilhelm II :s
förtrognaste vänkrets och
var många år
regelbunden följeslagare på
dennes
Nordlandsfär-der, varjämte kejsaren
plägade avlägga
jaktbesök på hans slott
Liebenberg. E.
framställdes länge i tyska
pressen som ledare
för en högkonservativ

kamarilla, ”Liebenberger Tafelrunde”, vilken
skulle ha underblåst kejsarens absolutistiska
tendenser. Långt senare utgivna aktpublikationer
och en omfattande memoarlitteratur bevisa
oveder-läggligt grundlösheten av dessa beskyllningar.
Tvärtom befinnes E. ha frimodigt och
konsekvent varnat kejsaren för oförsiktiga och
ut

manande tal samt vid en mängd tillfällen
ingripit utjämnande vid konflikter mellan den
impulsive monarken och dennes ansvarige
rådgivare. Som diplomat verkade han
framgångsrikt för utjämnande av slitningar med de
sydtyska förbundsstaterna och med Österrike. Han
motarbetade energiskt kejsarens militära
omgivnings inblandning i utrikespolitiken.

E-s fall vållades ytterst av den hämndlystne,
länge i utrikesministeriet ledande diplomaten Fr.
von Holstein, vilken bl. a. tillskrev E. skulden
för sitt avskedande (1906) och därefter eggade
publicisten M. Härden att mot E. iscensätta en
ihärdig kampanj i tidskriften Zukunft. E.
beskylldes där för att tillhöra en intrigerande
krets homosexuella personer. Instämd som vittne
i en mot Härden av greve Kuno Moltke
inledd ärekränkningsprocess,
”Moltke-Hardenpro-cessen”, förnekade E. för egen del under ed
Härdens påståenden. I en annan av Härdens
processer avgåvo emellertid två vittnen, under
inflytande av Härden och hans advokater, utsagor
i motsatt riktning (det gällde händelser i
början av 1880-talet), varefter E. häktades och
(29 juni 1908) ställdes inför rätta för mened
(”Eulenburgprocessen”). E., som var svårt
sjuk, nedbröts nu fullständigt, och
förhandlingarna måste avbrytas. Ett försök att 1909
återupptaga förhandlingarna måste nästan genast
avbrytas av samma anledning. Under tiden hade
E. mot borgen ställts på fri fot, och till följd
av nya läkarintyg om E:s oförmögenhet att
inställa sig för rätta blev processen aldrig
slutförd. Det får numera anses säkert, att Härden
uteslutande av politiska maktmotiv fört sin kamp
mot E. för att underminera monarkien och
Vilhelm II :s ställning. Den moderna
hävdateckningen har gett E. full upprättelse, så bl. a. H.
Delbrück, J. Ziekursch och J. Haller. Ur E:s
litterära kvarlåtenskap har furstinnan Augusta
av Eulenburg-Hertefeld utg. ”Mit dem Kaiser
als Staatsmann und Freund auf Nordlandsreisen”
(2 bd, 1931) och ”Erlebnisse an deutschen und
fremden Höfen, Ende König Ludwigs II. und
andere Erlebnisse” (2 bd, 1934) samt J. Haller
”Aus 50 Jahren. Erinnerungen des Fürsten Ph.
zu E.-Hertefeld” (1923). — Inom den rikliga
litteraturen om E. märkas J. Haller, ”Aus dem
Leben des Fürsten Ph. zu E.-Hertefeld” (1924);
M. Baumont, ”L’affaire E. et les origines de la
guerre mondiale” (1933, med en nästan
fullständig förteckning av litteraturen i ämnet) och R.
Muschler, ”Ph. zu E.” (1930). En kritisk
ställning till E. intar W. Frank i ”Geist und Macht”
(1938) och F. Hartung i ”Volk und Staat in der
deutschen Geschichte” (1940).

Eulengebirge [åi’lan-], se Sudeterna.

Eulenspiegel [åManJpigal], Till, typ för
skalkar och upptågsmakare, se Ulspegel.

Euler [åi’lar], Leonhard, schweizisk
matematiker (1707—83); född i Basel, vid vars
universitet han under Jean Bernoullis ledning
förvärvade magistergraden 1723. Dennes söner
Nicolas och Daniel, som voro hans
studiekamrater, hade kallats till den nystiftade Petersburg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free