Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Euler, Leonhard - Euler-Chelpin, 1. Hans - Euler-Chelpin, 2. Ulf - Eulogi - Eulysit - Eumaios - Eumenes (zoologi) - Eumenes från Kardia - Eumenes II (konung av Pergamon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Euler-Chelpin—Eumenes II
akademien. E., som följt med dem, erhöll där
1730 en professorsstol i fysik, och tre år senare
blev han prof, i matematik. 1741 flyttade E.
till Berlin, där han 1744 blev direktör för
vetenskapsakademiens matematiska klass, men
återvände 1766 till Petersburg, där han var bofast
intill sin död. Mot slutet av sin levnad
drabbades han av fullständig blindhet. E:s skrifter
omspänna samtliga grenar av matematiken och
dessutom en mängd skiftande problem ur
mekaniken, astronomien,
optiken, musiken m. m.
Det genomgående
draget i hela hans
matematiska produktion
är en ännu icke
överträffad klarhet i
framställningssättet
och fullständighet samt
bredd i teoriernas
innehåll. Han företog
en revision av den då
kända analysen och
bragte den i modern
form.
Integralräkningen har väsentligt
utvecklats genom honom. Inom serieläran och
teorien för differentialekvationer möter man
ständigt hans namn liksom i variationskalkylen
och analysis situs, där E. givit namn åt en
berömd sats om polyedrar. Dessutom har man
efter E. uppkallat ett par definita integraler,
vissa typer av differentialekvationer samt en
allmän summationsformel. Utgivandet av hans
samlade arbeten påbörjades 1911 av schweiziska
vetenskapsakad.
Euler-Chelpin [åi’lar-Jä’lpin]. 1) Hans
Karl August Simon von E., kemist (f. 1873 W2).
E. föddes i Augsburg, blev student i München
1890 och studerade
där konst i två år.
Sedermera studerade
han kemi i Berlin, där
han erhöll fil.
doktorsgrad 1895. Han kom
1897 till Stockholm,
utnämndes 1899 till
doc. i fysikalisk kemi,
1904 till laborator i
kemi samt var 1906
—41 prof, i allmän
och organisk kemi,
allt vid Stockholms
högsk. Han
kvarstår fortfarande som
föreståndare för Vitamininst. E. deltog 1914—
18 i världskriget som officer i bayerska armén.
E. har framgångsrikt arbetat inom nästan alla
områden av kemien. Bl. a. har han studerat
jäsningsprocessen, dess enzymkomplex (zymas)
och spec. komplement (cozymas), varvid han sökt
isolera och rena detta senare samt bestämt dess
molekylvikt. Vidare har han undersökt
betingelserna för enzymernas bildning inom
organismen och deras verkningssätt. Under senare
tid har han sökt belysa ärftlighetsproblemen från
kemisk synpunkt genom att följa uppkomsten av
vissa ämnen inom olika förädlingsformer. E.
har även bidragit till kännedomen om
vitaminerna. Han har upptäckt, att morötternas
färgämne karotin är ett provitamin till vitamin A,
och tills, m. Karrer klarlagt strukturen av
vitamin B2. Hans inst. besökes av ett ovanligt stort
antal forskare från alla länder. Bland E:s
större arbeten märkas: ”Växtkemi” (1907—08),
”Neuere Forschungen über alkoholische Gärung”
(1914), ”Chemie der Enzyme” (3:e uppl. 1925
—34), ”Vitaminer och tillväxtfaktorer” (1924),
”Biochemie der Tumoren” (tills, m. B.
Skar-zynski, 1942). Jämte Härden erhöll E. 1929
nobelpriset för sina undersökningar över
sockerarters jäsning och därvid verksamma enzym. —•
E. var 1902—12 g. m. Astrid Qeve von Euler.
2) U1 f Svante Hansson von E., den föreg:s
son, läkare, fysiolog (f. 1905 V2), med. lic. 1929,
med. dr 1930 och doc. i farmakologi s. å., i
fysiologi 1933 och prof, i fysiologi 1939, allt vid
Karolinska inst. E. har utg. ett stort antal
skrifter med fysiologiska och farmakologiska ämnen,
bl. a. ”Kortfattad översikt av människans
fysiologi” (1942) och ”Hur människokroppen
fungerar^ (1944).
Eulogi (av grek. eulogi’a, beröm, välsignelse),
benämning på välsignelsen; särskilt vid
nattvarden de ord, varmed brödet och vinet välsignades.
Senare övergick e. att beteckna själva
nattvards-elementen.
Eulysit, en i kristalliniska skiffrar lagerartat
uppträdande, mörk och tung bergart, som
innehåller en ofta manganhaltig fayalit som
väsentlig beståndsdel. E. uppmärksammades först vid
Tunaberg i Södermanland.
EumäVos (grek. Eu^mSios), trotjänare(
svinaherde) hos Odysseus på Ithaka.
Eu’menes, zool., se Murargetingar.
Eu’menes (grek. Eume’nes) från Kardia,
makedonisk statsman (362—316 f. Kr.), av
grekisk börd, privatsekreterare hos konung Filip av
Makedonien, 336 Alexander den stores kansler,
särskilt sysselsatt med de ö. landsdelarnas
förvaltning. Han var klok och duglig samt ägde
stor fältherrebegåvning. E. slöt sig troget till
det kungliga huset och medlade i tronstriderna
efter Alexanders död. Riksföreståndaren
Per-dikkas överlät Paflagonien, Kappadokien m. m.
som satrapi åt E. och utnämnde honom 321
till fältherre i Mindre Asien; han avsattes och
förklarades i akt efter mordet på Perdikkas.
Mot Antigonos stred E. till 316, då han blev
förrådd och avrättades. Hans levnad har
tecknats av Plutarchos och Cornelius Nepos.
Eu’menes II, konung av Pergamon (d. 159
f. Kr.; reg. från 197 f. Kr.). Liksom sin fader,
Attalos I, romarnas bundsförvant, belönades
han efter kriget mot Antiochos den store av
Syrien med högst betydande utvidgningar av
sitt rike (188). Romarna började småningom
frukta hans alltför stora makt och behandlade
honom därför tämligen hänsynslöst. E:s
rege
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
