- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
11-12

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Euphorbiaceae, euforbiacéer, törelväxter - Euphorbium, prustkåda - Euphorion - Euphrasia - Euphrosyne - Euphuism - Euplectella - Eupolis - Eupteris - Eura - Eurasien, Eurasia, Eurasiska kontinenten - Eurasier - Eura å - Euraåminne - Eure (flod) - Eure (departement) - Eure-et-Loir - Eurelius, Gunno - Eurik - Euripides

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 Euphorbiaceae—Euripides 1-

Euphorbiäceae [-f-], euforbiacéer,
törelväxter, växtfamilj av serien (el.
underserien) Tricoccae. Utmärker sig genom
en-könade blommor, vanl. med enkelt el. dubbelt
hylle och i regel trerummigt fruktämne, med
i el. 2 hängande frön i varje rum. Frukten är
oftast en kapsel, som vid mognaden
sönderfaller i tre delar, och fröna äro försedda med
stor caruncula. Fam. innefattar omkr. 7,200
arter, träd, buskar el. örter med mycket
växlande utseende; rikast är den företrädd i
tropiska länder. I Sverige växa två släkten,
Euphorbia, t ö r e 1, och Mercurialis, b i n g e 1.

E. spela en stor roll för människan. De
flesta innehålla mjölksaft; hos några är den
mycket giftig, t. ex. hos Hura crepitans,
”sand-dosträdet”, Hippomane mancinella och Excoecaria
agallocha. Manihot Glaziowii och arter av
släktet Hevea höra till de viktigaste
gummi-(kautschuk-) växterna. Arter av släktena Croton,
Euphorbia och Mallotus lämna läkemedel. Feta
oljor erhållas ur fröna av Aleurites moluccana,
bankulnöt, Sapium sebiferum, ”kinesiskt
talgträd”, och Ricinus communis (den bekanta
ricinoljan). Färgämnen fås av Chrozophora
tinc-toria och Mallotus philippinensis. Ätliga frukter
har Phyllanthus emblica, a m 1 a t r ä d e t (i s.
ö. Asien). Manihot utilissima, man i ok,
ta-pioka, kassave, och närstående arter ha
tjocka, stärkelserika birötter och höra till de
tropiska ländernas viktigaste näringsväxter. Som
prydnadsväxter odlas arter av släktena Codiaeum,
Euphorbia, Jatropha och Ricinus m. fl.

Eupho’rbium [-f-], prustkåda, den
intorkade mjölksaften av en på Atlasbergen
växande Euphorbia-axt, Euphorbia resinifera.
Pulvret förorsakar våldsam nysning samt inflammerar
ögonen, munnens och svalgets slemhinnor. E.
gör huden röd och verkar biåsdragande. Nyttjas
i hudretande plåster och salvor.

Euphorion [äifå’riån], tysk litteraturhistorisk
tidskrift, grundad 1894 av A. Sauer. E. upphörde
med årgången 1933 och fick 1934 en forts, i
Dichtung und Volkstum, som upphörde 1944.

Euphräsia [-f-], bot., se ögontröst.

Euphrosy’ne [-f-], pseud. för författarinnan
Julia Nyberg.

Euphui’sm [eng. uttal jöTjoizm], ett efter
romanen ”Euphues” (1579—80) av J. Lyly
uppkallat stilmaner, med ordlekar, antiteser,
paralleller o. s. v., skönjbart även hos Shakespeare.

Euplecte’lla, zool., se Svampdjur.

Eu’polis, grekisk lustspelsförfattare, verksam
i Aten omkr. 430—410, nämnes närmast efter
sin samtida Aristofanes som den främste inom
den s. k. äldre komedien. E:s lustspel prisas
högeligen av de gamle för sin fantasirikedom
och bitande kvickhet. Av hans verk äro endast
obetydliga brottstycken bevarade.

Eu’pteris, bot., se Polypodiaceae.

Eu’ra, kommun i Åbo-Björneborgs län,
Finland, 207,7 km2, 5,000 inv., finsktalande. Åkern
upptar 43 km2 (21% av arealen), skogsmarken

144 km2. I E. finnas Kauttua fabriker med
produktion av papper, pappersprodukter och
sågade varor.

Euräsien, Euräsia, Euräsiska
kontinenten, benämning på Europa och Asien
som geografisk och geologisk enhet.

Euräsier, avkomlingar av européer och
hindukvinnor; även av vita och kinesiskor el.
japanskor.

Eu’ra å (fi. Eu’rajoki), finländsk å i Åbo-—
Björneborgs län, från sjön Pyhäjärvi; utfaller i
Bottenhavet n. om Raumo.

Eu’raåminne (fi. Eu’rajoki), kommun i
Åbo-Björneborgs län, Finland; 339,4 km2, 6,000 inv.,
finsktalande. Åkern upptar 68 km2 (20% av
arealen), skogsmarken 197 km2.

Eure [ör], biflod fr. v. till Seine (n. v.
Frankrike); upprinner i Le Perche; 225 km
lång.

Eure [ör], franskt dep. i s. ö. Normandie;
6,037 km2, 316,000 inv. E. är ett slättland inom
Seines flodområde, ett av Frankrikes bästa
spann-målsdistrikt. Floden E. genomflyter dep. Livlig
industri (textil- och metallvaror). Huvudstad:
Évreux.

Eure-et-Loir [ör-e-læä’r], dep. i n. v.
Frankrike, omfattar delar av de forna prov.
Orléanais, Normandie och Ile-de-France; 5,940
km2, 258,000 inv. Vattnas av Seines biflod
Eure och Loires biflod Loir. Vete- och
sockerbetsodling på slätterna (Beauce), boskapsskötsel
i s. v. (Le Perche). Huvudstad: Chartres.

Eurèlius, G u n n o, se Dahlstierna.

Eu’rik, västgotisk konung (d. 484), yngste
son till konung Teoderik I (d. 451), besteg
tronen efter att ha mördat sin bror Teoderik II
466. Han erövrade efter hand hela Gallien s. om
Loire och stora delar av Spanien samt gav
därigenom västgotariket dess största utsträckning.

Euripides (grek. Euripides), den yngste av
det forna Atens tre stora tragiska skalder (480—
406 f. Kr.). Han föddes enl. traditionen samma
dag, som slaget vid Salamis stod. Han synes ha
tillhört en god familj; det myckna skvallret
om hans familjeförhållanden, särskilt hos
komediförfattare, förtjänar icke tilltro. Han fann
sin livsuppgift i tragedien. Hans dramer väckte
häftig kritik, ja, bittert hån, t. ex. hos
Aristofanes, men å andra sidan det livligaste intresse,
särskilt hos den yngre generationen. Den stora
publiken förstod honom icke så väl. Möjligen
bidrog denna brist på erkännande till att han
på äldre dagar lämnade Aten och begav sig till
den litterärt intresserade makedoniske konungen
Archelaos’ hov (omkr. 408 f. Kr.). Han dog
nära Amfipolis i Trakien.

För att förstå E:s skaldskap är det
nödvändigt att taga den attiska tragediens egenart i
betraktande. Den var en gudstjänsthandling,
en del av Dionysos’ fester. Därmed
sammanhängde, att dess stoff alltid hämtades ur den
heroiska mytologien. De båda äldre tragikerna,
Aischylos och Sofokles, befunno sig i
harmonisk samklang med detta stoff. E. tillhörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free