Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Euryale - Eurybiades - Eurydema - Eurydike - Euryhalin - Eurymedon - Eurypontider - Eurypterus - Eurysthenes - Euryterm - Eurytmi - Euscorpius - Eusebios från Caesarea - Eusebios från Nikomedia - Euspongia - Eusporangiater - Eustachi, Bartolommeo - Eustachiska röret el. örontrumpeten - Eustatisk, eustatiska rörelser - Eutektikum, Eutektisk - Euterpe (botanik) - Euterpe (tidskrift) - Euthanasi - Eutheria - Euthynnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
E ur y biades—E uthynnus
62
Står Victoria nära men saknar den hos detta
släkte förekommande uppstående bladkanten.
Enda nu levande arten, E. ferox (från s. ö. Asien),
med violetta blommor och ända till meterbreda,
cirkelrunda, på undersidan taggiga flytblad, odlas
i växthus.
Eurybi’ades (grek. Eurybia’des),
överbefälhavare över den förenade grekiska flottan i kriget
mot Xerxes (480 f. Kr.).
Eury’dema, se Stinkflyn.
Eury’dike (grek. Eurydi’ke, lat. Eury’dice), i
grek, litteraturen ofta förekommande
kvinnonamn. Mest bekant är Orfeus’ gemål, E.
Euryhalin, beteckning för havsdjur och alger,
som tåla betydande växlingar i havets salthalt.
Motsats: stenohalin.
Euryme’don, flod, se Köpry-Su.
Eurypontider, se Eurysthenes.
Eury’pterus, zool., se Gigantostraca.
Eury’sthenes (grek. Eurysthenes), son till
Herakles’ ättling i fjärde led Aristodemos och
äldre tvillingbroder till P r o k 1 e s. De båda
bröderna betecknades av traditionen som
stamfäder för Spartas båda samregerande
konungahus, ehuru dessa kallades agiader och
eurypontider efter Agis, E:s son, och Eurypon, Prokles’
sonson.
Euryte’rm, beteckning för djur och växter,
som tåla betydande växlingar i temperaturen.
Motsats: stenoterm.
Eurytmi (grek. éurythmi’a, av éu, behagligt,
och rythmo’s, takt), harmoniskt förhållande
mellan delarna i ett helt; rytmisk harmoni (i
musik, språkljud, dans m. m.).
Eusco’rpius, se Skorpioner.
Euse’bios (Pamphili) från Caesarea,
kyrkohistoriker (död omkr. 339); född i
Palestina, lärjunge till den lärde presbytern
Pam-filos i Caesarea, liksom denne anhängare av
Origenes. E. blev biskop i Caesarea omkr. 313
och hade vid kyrkomötet i Nicaea 325 en
framskjuten plats. I den följande striden mellan
Athanasius och Arius intog han en förmedlande
hållning. E. var ingen originell tänkare men
överträffade alla sina samtida i lärdom. Hans
talrika skrifter ha stor betydelse, särsk. emedan
de innehålla en mängd utdrag ur numera
förkomna verk. Viktigast bland dem äro hans
världshistoria (i form av kronologiska tabeller)
och hans kyrkohistoria (förd fram till 324; sv.
övers, av I. Heikel 1937). Dessutom författade
han exegetiska, dogmatiska och apologetiska
arbeten samt en panegyrisk levnadsteckning över
kej-sar Konstantin. Textuppl. (7 bd, 1902—26) i
”Die griechischen christlichen Schriftsteller der
ersten drei Jahrhunderte”, övers, i urval i
”Bib-liothek der Kirchenväter” (9, 1913, 2 R., 1, 1932).
— Litt.: R. Laqueur, ”E. als Historiker seiner
Zeit” (1929).
Euse’bios från Nikomedia,
kyrkopolitiker under arianska striden (d. omkr. 341), biskop
i Nikomedia, sedan i Konstantinopel. Han tog
sig an den fördrivne Arius och blev efter att
vid Nicaeamötet ha landsförvisats (325—328)
Athanasius’ farligaste antagonist, fick stort
inflytande på kejsar Konstantin och genomdrev sin
motståndares förvisning. Han blev 338 biskop i
Konstantinopel.
Euspo’ngia, se Tvättsvamp.
Eusporangiäter, se Ormbunkar.
Eustachi [-a’ki], Bartolommeo (lat.
Bartolomeus Eustachius), italiensk anatom (d.
1574), en av den moderna anatomiens
grundläg-gare; slutligen prof, i Rom. Hans ”Opuscula
anatomica” (1564) innehålla värdefulla
undersökningar om bl. a. det av E. upptäckta Eustachiska
röret (se d. o.) samt om fostrets blodomlopp.
Han upptäckte även binjurarna. Sitt anatomiska
vetande nedlade han i ett stort, rikt illustrerat
verk, som han ej fick råd att utgiva.
Planscherna utgåvos 1714 under titeln ”Tabulae
anatomicae”.
Eustachiska röret [-a’ki-] el. ö r o n
trumpeten, ett 3,4—4,2 cm långt rör, som förbinder
trumhålan med näs-svalgrummet. Det utgår med
sin beniga del från trumhålans främre vägg,
övergår vid sitt smalaste ställe i den broskiga
delen och genomtränger svalgets sidovägg strax
ovan näsbottnens plan. Dess slemhinna är i
nedre delen en direkt fortsättning av
näs-svalg-rummets. Röret, som är mycket trångt och
mestadels slutet, öppnas vid svälj ning, gäspning,
nysning, snytning och någon gång vid hostning.
Dess normala funktion består i utjämnandet av
det yttre trycket på trumhinnan via
hörselgången.
Eustätisk, eustatiska rörelser (av
grek, éu, väl, och stato’s, stående), förändringar
i havsytans nivå, som göra sig gällande över
hela jorden, i motsats till sådana av mera lokal
karaktär.
Eutèktikum, Eutèktisk, se Metallografi.
Eute’rpe, grek, myt., en av de nio muserna,
musikens gudinna, bar i bildlig framställning en
dubbelflöjt som utmärkande attribut.
Eute’rpe, bot., se Kålpalm.
Eute’rpe, finländsk veckotidskrift för musik,
teater och skönlitteratur, utkom 1901—05 med
K. Flodin som ansvarig utgivare och G. Castrén,
S. Frosterus, B. Gripenberg, G. Strengell samt
T. och W. Söderhjelm som främsta medarbetare.
Euthanasi (grek. éuthanasi’a, god, lätt död).
De gamle förstodo med detta ord dels konsten
att med lugn möta döden (inre e.), dels
läkarens konst att för den sjuke göra döden så lätt
och angenäm som möjligt (yttre e.). Numera
avses med e. även smärtfritt påskyndande av
dödens inträde för obotligt sjuka. Detta s. k.
barmhärtighetsdödande har debatterats men avvisas
kategoriskt från medicinskt håll.
Euthéria, sammanfattande benämning på de
högre däggdjuren, enl. Huxley liktydigt med
Monodelphia.
Euthy’nnus, se Makrillfiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
