Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackförening - Historik - Den svenska fackföreningsrörelsens organisation och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Fackförening
130
och Holland. Under 1890-talet spred den sig
till Finland och Balkanstaterna samt
till vissa utomeuropeiska länder, t. ex.
Australien och Nya Zeeland. Liksom i
Tyskland splittrades rörelsen i Österrike-Ungern,
Belgien och Holland på grund av religiösa
motsättningar. I Finland bildades på 1930-talet ett f :s
centralförbund, men först på 1940-talet har
fackföreningsrörelsen där vunnit allmän anslutning.
I Japan och Ryssland märktes redan i
slutet av 1880-talet svaga ansatser till
fackföreningsrörelse, men den politiska regimen hindrade
den att i nämnvärd grad fullfölja sina syften. Det
var först efter Kerenskij revolutionen 1917, som
en fri fackföreningsrörelse möjliggjordes i
Ryssland. Sedan bolsj evikerna erövrat den politiska
makten, inpassades f. i statsapparaten.
Flera försök att bilda internationella
samorga-nisationer för de olika ländernas
landsorganisationer ha gjorts, men intet av dessa har hittills gett
på lång sikt bestående resultat. Den hittills mest
framgångsrika organisationen har varit F a c
k-föreningsinternationalen (Internatio-naler Gewerkschaftsbund, International Federation
of Trade Unions), även kallad
Amsterdam-internationalen, med anledning av att dess
styrelse 1919—31 var förlagd till Amsterdam.
Grunden till denna organisation lades redan 1903,
men på gr. av den starka motsättningen mellan
de socialdemokratiska f.-rörelserna i Tyskland,
England och Skandinavien å ena sidan och den
syndikalistiska rörelsen i Frankrike å andra sidan
lyckades man ej före 1914 åstadkomma någon
mera stabil organisation. Under 1 :a världskriget
sattes internationalen ur funktion, men 1919
återupprättades den med större framgång än tidigare.
Den fick nu en betydligt större anslutning och
ett säkrare organisatoriskt underlag än förut, och
de anslutna organisationerna företrädde alla en
socialdemokratisk åskådning.
Som en motsättning till
Amsterdaminternatio-nalen bildades 1921 Röda fackförening
s-internationalen under den kommunistiska
internationalens auspicier och med uppgift att
samla fackföreningsfolket under kommunismens
fana. Dess huvudbeståndsdel var den ryska
landsorganisationen. Då den kommunistiska
internationalen upplöstes 1943, upphörde även Röda
fack-föreningsinternationalen.
Under 2 :a världskriget upphörde
fackförenings-internationalerna att fungera. 1945 bildades en ny
organisation, Fackliga världsfederationen (FVF),
vars ledning fick sitt säte i Paris. I denna nya
International äro såväl de socialdemokratiskt som
de kommunistiskt styrda landsorganisationerna
medl. Den amerikanska AFL har bl. a. ställt sig
utanför. 1948 uppgavs FVF omsluta 72 mill. medl.
i 75 organisationer.
De syndikalistiska organisationerna ha förenat
sig i Internationella
arbetarassociationen, vilken konstituerades 1922. Den
har sedan 1938 sitt sekretariat i Stockholm, men
de flesta anslutna organisationerna arbeta illegalt
och föra icke någon statistik. Samarbetet är
mycket lösligt.
NF VII — 5
Betydligt mera framgångsrika än de allmänna
fackföreningsinternationalerna ha de
internationella organisationer varit, som bildats av de
nationella fack- el. industriförbunden inom samma
yrke.
Den svenska fackföreningsrörelsens
organisation och verksamhet. Man kan i Sverige skilja
mellan den reformistiska och den
syndikalistiska fackföreningsrörelsen. Den
förra, som är den betydelsefullaste, har lagt
huvudvikten vid att förbättra medlemmarnas
arbetsvillkor och f. ö. företräda deras intressen på
arbetsmarknaden. Denna fackliga verksamhet
kompletteras med en politiskt-parlamentarisk med
tanke på den sociala och ekonomiska politiken.
Härutinnan samverkar den med det
socialdemokratiska arbetarpartiet. Den
syndikalistiska fackföreningsrörelsen avser visserligen även
att tillvarata arbetarnas lönepolitiska intressen
men betraktar detta som en sekundär uppgift,
medan den anser kampen mot det privatkapitalistiska
samhället och för ett socialistiskt samhälle som
rörelsens huvudändamål. Den fördömer den
par-lamentariskt-politiska metoden och sätter sin lit
till ”kampen i arbetet”, d. v. s. det rent
fackför-eningsmässiga tillvägagångssättet, eventuellt med
anlitande av s. k. sabotage och obstruktion.
Medan de reformistiska organisationerna i regel ha
genomfört ett centralistiskt organisations- och
förvaltningssystem, innebärande att de lokala
organisationerna underordnats
huvudorganisationerna och följaktligen fått sin självbestämningsrätt
mer el. mindre starkt begränsad, har inom den
syndikalistiska rörelsen tyngdpunkten förlagts till
de lokala organisationerna, vilkas
självbestämningsrätt är oinskränkt. — Den reformistiska
rörelsen är baserad på förbunden. Dessas
verksamhetsområden ha avgränsats antingen
yrkes-(fack-) el. industrivis. Förbunden äro uppdelade
i f. d. v. s. lokalavdelningar. Urspr. fingo
flertalet förbund karaktär av yrkesförbund el.,
som man vanl. kallade dem, fackförbund.
Gränslinjerna för deras verksamhetsområden blevo
desamma som yrkenas el. fackens egna gränser.
Med den industriella utvecklingen och
arbetsgivarnas organisering industrivis uppstod behovet
av en annan förbundstyp, det s. k.
industriförbundet. Detta skulle omfatta alla
arbetare inom ett och samma företag och en och
samma industri utan hänsyn till yrkesutbildning
och speciell yrkestillhörighet. 1909 beslöt LO :s
kongress, att en omorganisation till
industriförbund skulle verkställas, och 1912 fastställdes
en organisationsplan, som dock stötte på
ganska starkt motstånd från
yrkesförbun-den.s sida. En omgruppering av medl. har
dock skett i stor omfattning i enlighet med
kravet på industriförbund. Som en övergångsform
till sådana förbund ha i vissa fall karteller
bildats mellan närbesläktade förbund. Sålunda äro
typograf-, litograf- och bokbindareförbunden
sammanslutna i Den grafiska industrikartellen, de
olika byggnadsarbetarförbunden i Samverkande
byggnadsfackförbunden samt skogs- och
flott-nings-, sågverks- och pappersarbetareförbunden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
