- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
177-178

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falkenberg, Dietrich von - Falkenberg, Paul - Falkenbergs järnväg, F. J. - Falkenerare - Falkengréen, Christoffer - Falkenhausen, Ludwig von - Falkenhayn, Erich von - Falkenhorst, Nikolaus von - Falkenstein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

F alkenberg—F alkenstein

178

mästare hos Karl Filip. 1626 blev han
hovmarskalk hos Gustav II Adolf, som använde honom
i olika diplomatiska och militära uppdrag. Han
sändes på hösten 1630 till Magdeburg för att
ordna den med Gustav Adolf förbundna stadens
försvar. F. anlände dit 19 okt., erkändes av
stadens råd som överbefälhavare och kommendant
men fick endast rätt lamt bistånd av
stadsmyndigheterna. I dec. s. å. gick en kejserlig armé under
Pappenheim i läger utanför staden, och i mars
1631 anryckte även Tillys här. De av F.
anlagda utanverken togos (april) av Tilly, fienden
inryckte i de av F. delvis nedbrända förstäderna
Neustadt och Sudenburg, och endast med yttersta
svårighet lyckades F. hindra rådskollegiet att
öppna förhandlingar om kapitulation. 10 maj
(g. st.) gingo de kejserlige till storms, och F.
stupade under striden. För påståendet, att F.
skulle ha låtit antända staden, saknas bevis. —
Ditt.: K. Wittich, ”D. v. F.” (1892); F. Weber,
”D. v. F.” (1935).

Fa’lkenberg [-bärk], Paul, tysk botanist
(1848—1925), fil. dr i Göttingen 1875, doc. 1876,
var samtidigt under vistelse vid zoologiska
stationen i Neapel 1877—79 assistent i marin
botanik, e. o. prof, i Göttingen 1884, prof, och dir.
för botaniska inst. och trädgården i Rostock
1887—1922. F., vars första arbeten behandlade
fanerogamernas anatomi, övergick sedan till
algo-logien. F :s huvudarbete, den omfattande
monografien ”Die Rhodomelaceen des Golfes von
Neapel” (i ”Fauna und Flora des Golfes von
Neapel”, 26, 1901) har rönt intresse även utanför
det algologiska facket och bl. a. varit
grundläggande för frågan om plasmodesmerna.

Falkenbergs järnväg, F. J., längd 102 km,
spårvidd o.sai m, utgår från Falkenberg i n. ö.
riktning till ändstationen Limmared. Banan
byggdes i flera etapper 1892—1904.
Trafikomfattningen är relativt ringa. Statens järnvägar
övertogo 1939 banans trafikering. F. förstatligades
helt 1940.

Falkenérare (mlat. falconärius), person, som
inövar, sköter, har hand om jaktfalkar.

Falkengréen, Christoffer, frih., amiral,
riksråd (1722—89). Han ingick 1743 i svensk
ör-logstjänst samt 1745 i fransk, där han deltog i
krigen mot England. Han blev svensk
kommendörkapten 1752. Vid riksdagarna på 1760-talet var
F. motståndare till Augustin Ehrensvärd. Han
blev schoutbynacht 1765 samt viceamiral och chef
för galärflottan 1767, frih. 1771, riksråd 1772 och
president i amiralitetskollegium 1776. F. utgav
”Evolutioner till sjöss” (1752).

Fa’lkenhausen [-håuzan], Ludwig von,
frih., tysk militär (1844—1936). Han blev officer
vid infanteriet 1862, deltog i 1866 och 1870—71
års krig, blev 1900 chef för 13 :e armékåren samt
fick avsked 1902. Under 1 :a världskriget blev F.
okt. 1914 chef för den nybildade armén i (tyska)
Lothringen, jan. 1916 generalöverste samt fick
april 1916 överbefälet vid kusten av Engelska
kanalen. Aug. 1916 blev han chef för 6:e armén
och var april 1917—nov. 1918 generalguvernör i
Belgien. F. har utgivit flera arbeten om krigfö-

ringen med massarméer (”Flankenbewegung und
Massenheer”, 1911, m. fl.).

Fa’lkenhayn [-håin], Erich Georg Anton
Sebastian von, tysk militär (1861—1922). Han
blev officer vid infanteriet 1880, inträdde vid
generalstaben, blev 1896 militärinstruktör i Kina,
tjänstgjorde hos guvernören i Kiao-chou och
deltog 1900 i expeditionen mot boxarna. F.
kvarstan-nade i Kina till 1903. Han var juli 1913—jan.
1915 krigsminister, blev 1913 generallöjtnant och
1915 general av
infanteriet. Efter
Marnesla-get sept. 1914
förordnades han att under
general v. Moltkes
tjänstledighet utöva
generalstabschefens
åligganden och blev
dec. s. å. ord.
general-stabschef. Efter det
av honom planlagda
genombrottet vid
Gor-lice (våren 1915) och
framgångarna i
Serbien s. å. var F :s
ställning vid slutet av 1915

otvivelaktigt stark. Verdunoffensivens
misslyckande 1916 i förening med de alltmera
framträdande meningsskiljaktigheterna mellan honom
och överbefälhavaren på ostfronten, Hindenburg,
föranledde emellertid hans avgång från
general-stabschefsposten i aug. s. å. Efter Rumäniens
krigsförklaring fick F. sept. s. å. befälet över
den nybildade 9:e armén och genomförde i
förening med Mackensen fälttåget på ett glänsande
sätt. Han sändes därefter (1917) till
Palestina-fronten, blev efter återkomsten till hemlandet
1918 arméchef på östfrontens nordflygel (10:e
armén) samt tog 1919 avsked. F. skrev om sin
verksamhet under världskriget ”Die oberste
Heeresleitung 1914—1916 in ihren wichtigsten
Entschliessungen” (1919) och ”Der Feldzug der
9. Armee gegen die Rumänen und Russen 1916
—17” (1921). — Litt: H. v. Zwehl, ”E. v. F.”
(1926).

Fa’lkenhorst [-hårst], Nikolaus von, tysk
militär (f. 1885). Han blev officer vid infanteriet
1904, deltog som kapten i 1 :a världskriget,
övergick därefter till riksvärnet, blev 1935
generalmajor och 1937 generallöjtnant. F. förde
armékår i fälttåget mot Polen 1940, blev därefter
s. å. general. Han ledde angreppet mot Norge
april 1940, blev i juli s. å. generalöverste,
kvar-stannade sedan i Norge som militär befälhavare
till dec. 1944 (juni 1941—jan. 1942 voro de
tyska styrkorna i Finland underställda F.). Efter
att ha en tid varit i disponibilitet förde F. i
krigets slutskede frontbefäl i v. Tyskland. F.
dömdes i aug. 1946 av brittisk militärdomstol till
döden för krigsförbrytelse men benådades i dec.
s. å. till 20 års fängelse.

Fa’lkenstein [-/täin], fordom riksomedelbart
tyskt grevskap i bayerska Pfalz. F. tillföll
genom arv 1628 svenska grevliga ätten Lewenhaupt,
som innehade det under långvariga processer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free