Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falla, Manuel de - Fallada, Hans (Rudolf Ditzen) - Fallande i fält - Fallande lövet - Fallandesot - Fallbila - Fallenius, 1. Constantin - Fallera - Fallgirig - Fallhammare - Fallhorn - Fallhöjd - Fallières, Armand - Fallissemang - Fall-linjen - Fallmaskin, Atwoods - Falloppio, Gabriele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
F allada—F alloppio
188
foniska sviten ”Noches en los jardines de Espana”
(1915), medan en ”Concerto” för cembalo och
kammarorkester (1926) visar F:s vändning till
neoklassicism. Bland hans övriga kompositioner
märkas det sceniska verket ”El retablo de Maese
Pedro” (1922), körverket ”Atlantida” och
”Fantasia baetica” för piano.
Fa’llada, Hans, pseud. för Rudolf D i
t-zen, tysk författare (1893—1947). Efter slutad
skolgång var han jordbruksarbetare några år
och hade sedan anställning som bokhållare, agent
o. dyl. 1920 gav han ut den expressionistiska
romanen ”Der junge Goedeschal”. Först
tidsskildringen ”Bauern, Bonzen und Bomben” (1931; sv.
övers. ”Kravallerna i Altholm”, 1941)
uppmärksammades för sin
kraftiga stil, och med
romanen ”Kleiner
Mann — was nun?”
(1932; ”Hur skall det
gå med Pinnebergs?”,
1933) blev han en av
Tysklands populäraste
författare. ”Wer
ein-mal aus dem
Blech-napf frisst” (1934;
”Adjö — och
välkommen tillbaka!”, s. å.)
behandlar
återfallsför-brytarens problem.
”Märchen vom Stadt-
schreiber, der aufs Land flog” (1935; sv. övers.
”Guntram Sparf och Monika”, 1943) är ett
betagande feeri i E. T. A. Hoffmanns stil, medan
”Wolf unter Wölfen” (1937; sv. övers. 1939),
F:s kanske bästa arbete, med naturalistiskt kraft
skildrar den tyska neurosen efter 1 :a
världskriget. En brett anlagd samhällsroman är ”Der
eiserne Gustav” (1938; sv. övers. ”Hackendahl
ger sig aldrig”, 1940). I ”Kleiner Mann, Grosser
Mann — alles vertauscht” (1939; sv. övers.
”Karla och jag får ärva”, 1940) återvände F. till sin
speciella samhällsklass och skildrade en
kontoristfamiljs bryderi, när den genom ett arv ryckts
loss ur sina ringa villkor. I nära anslutning till
F:s småborgerliga romaner stå hans
självbiografiska böcker, ”Damals bei uns daheim” (1942;
sv. övers. ”Jag minns den ljuva tiden”, s. å.)
och ”Heute bei uns zu Hause” (1943; sv. övers.
1945). Efter det tyska sammanbrottet 1945 erhöll
F. stipendiebostad i den ryska ockupationszonen
i Berlin. ”Jeder stirbt für sich allein” (sv. övers.
”En mot alla”, 1948) har blivit ett anatema
över det störtade nazistiska skräckväldet.
Postumt utkom ”Der Trinker” (på sv. ”På livstid”,
1952), som handlar om en alkoholist.
Fallande i fält, en viss lutning i
längdriktningen hos en malm.
Fallande lövet, se Flygning.
Fallandesot, se Epilepsi.
Fallbila, se Giljotin.
Fallènius. 1) Constantin Magnus Hugo
F., militär (1862—1932), underlöjtnant vid
Andra livgardet 1881, löjtnant vid Generalstaben
1891, major 1902, överste och t. f. chef för
Norr
bottens reg. 1906, sekundchef för Göta livgarde
1908, generalmajor och chef för 1 :a
arméfördelningen 1915 och för 5:e arméfördelningen 1917,
generallöjtnant 1922, inspektör för militärlärov.
1923, avsked 1927. F. var militär led. av Högsta
domstolen från 1924. Han utgav bl. a.
”Samverkan mellan här och flotta” (1906).
2) Bertil Albertsson F., den föreg:s kusins
son, ämbetsman (f. 1900 22 4), jur. kand. 1922,
assessor i Svea hovrätt 1932, hovrättsråd 1938,
led. av olika kommittéer ang. jordbruk och
skogsvård, byråchef 1939 och statssekr. 1943 i
Jord-bruksdep., landshövding i Blekinge län 1947,
t. f. generaldirektör och chef för
Lantmäteri-styrelsen 1952.
Fallera (ty. fallieren), fela, fattas.
Fallgirig. Ett fartyg säges vara fallgirigt,
när det har benägenhet att falla och man
därför måste giva det ”lä ror”, för att det skall
ligga bidevind.
Fallhammare, se Hammare.
Fallhorn, övre hörnet av ett stagsegel, där
”fallet” fastsättes.
Fallhöjd. 1) Lodräta avståndet mellan en
fallande kropps utgångspunkt och horisontalplanet
genom den punkt, där fallrörelsen upphör;
matematiskt uttryckt: fallbanans vertikalprojektion.
2) I vattenkrafttekniken nivåskillnaden mellan
övre och nedre vattenytan i ett vattenfall;
nettofallhöjd är samma nivåskillnad med
avdrag av fallförlusten i ett kraftverks till- och
avloppskanaler.
Fallières [faljä’r], Clément Armand, fransk
president (1841—1931). Urspr. advokat, blev F.
1876 deputerad. Han slöt sig till republikanska
vänstern och var 1882—-1883 inrikesminister och
därpå tre veckor konseljpresident och t. f.
utrikesminister. Som undervisningsminister 1883—
85 i Ferrys kabinett genomdrev han flera
skolreformer. Därefter var han i olika ministärer
inrikes-, justitie- el. undervisningsminister och
ådagalade stor parlamentarisk förmåga. 1890
övergick F. till senaten och blev 1899 dess
president. 1906 valdes han som vänsterns kandidat
till republikens president. Under presidenttiden (till
febr. 1913) spelade han en föga framträdande roll.
Fallissema’ng (ty. Fallissement),
betalnings-inställelse, krasch, konkurs.
Fall-linjen (eng. the Fall line), benämning på
den i terrängen föga markerade avsats, som
bildar gränsen mellan piedmontregionen och den
atlantiska kustslätten i U.S.A. F. markeras genom
de forsar och fall, som kustfloderna bilda över
avsatsen, och kan följas från New York till
Montgomery (i Alabama). Vid f. ha flera av
de större städerna i sydöstra U.S.A. uppstått,
då floderna här upphöra att vara segelbara och
vattenfallen lätt kunnat utnyttjas industriellt.
Fallmaskin, Atwoods, se Atwoods
fallmaskin.
Falloppio [-å’piå], Gabriele, italiensk
ana-tom (1523—62). Han studerade under Vesalius
i Padova och efterträdde sin lärare som prof,
där 1551. F. var en samvetsgrann forskare och
en utmärkt lärare. Främst stå hans beskrivningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
