Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanvakt - Fanö - FAO - Fara (stå faran) - Farabi (el-Farabi), Abu Nasr Muhammed ibn Muhammed ibn Tarschan - Farad - Faraday, Michael - Faradaybur - Faradayeffekt - Faradisation - Farafra - Farandole - Faran för godset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Fanö—Faran för godset
218
en underofficer som 2:e fanförare jämte
8 man, beväpnade med gevär, kulsprutepistol el.
motsv1., samtliga till fots. F. har vid det
uppställda reg. sin plats framför mitten.
Fanö, dansk ö i Nordsjön, s. v. om Esbjerg;
55,7 km2, 2,600 inv. Ön är 17 km lång, största
bredden 5 km; i v. sträcker sig ett dynbälte, på
ö. sidan finnas hed och marskland. Jordbruk
förekommer endast kring de båda samhällena
Nordby (c:a 2,000 inv.), som har färjförbindelse med
Esbjerg, samt Sönderho; mellan dessa finns ett
område planterad skog. F. har livligt besökt
havsbad, det internationella F. Vesterhavsbad.
FAO, förk. för Food and Agriculture
Orga-nization.
Fara, (stå faran), se Faran för godset.
Faräbi (el-Färäbl), Abü Nasr
Muhammed ibn Muhammed ibn T a
r-s c h ä n, arabisk filosof, läkare och matematiker
av turkisk härkomst (d. 950). Studerade i Bagdad,
vistades vid hovet i Aleppo och dog i Damaskus.
Bland hans många skrifter intaga hans studier
över Aristoteles främsta rummet. Mindre talrika
äro hans arbeten i matematik, astronomi, medicin
och musik. Några av F:s skr. äro utg. av
Die-terici 1890 (ty. övers. 1892).
Faräd, den efter M. Faraday av L. Clark
uppkallade enheten för en elektrisk kondensators
ka-pacitans.
Faraday [fä’radi], M i c h a e 1, engelsk
fysiker och kemist (1791—1867). Han var smedson,
sattes vid 13 års ålder i bokbindarlära i London
och studerade på lediga stunder kemi och andra
naturvetenskaper. 1812 fick han på Royal
Institution åhöra några föreläsningar av kemisten Sir
Humphry Davy, som tog sig an honom. 1813 blev
han dennes assistent. 1827 blev han prof, vid
Royal Institution.
F. är kanske den störste experimentalfysiker,
som levat. Under första perioden av sin
vetenskapliga verksamhet (1820—30) sysslade han mest
med kemiska arbeten.
Bland hans många
viktiga rön inom
kemien må här endast
nämnas, att han 1821
upptäckte två nya
föreningar mellan kol
och klor samt 1825
det sedermera för den
organiska kemiens
utveckling så
betydelsefulla kolvätet bensol
samt att han var den
förste, som lyckades
kondensera ett flertal
gaser, såsom klor,
kol
syra, ammoniak, svavelväte, kväveoxidul m. fl. F:s
största vetenskapliga insatser ligga emellertid på
fysikens område. 1831 upptäckte F. i n d u k t
i-on selektriciteten. 1833—35 studerade han
den elektriska strömmens sönderdelande
verkningar på kemiska föreningar och uppställde på grund
av många försök den efter honom uppkallade
elektrolytiska lagen. Är 1845 inträdde F :s andra
stora upptäcktsperiod. På hösten s. å. lyckades
han påvisa vad han kallade ”ljusets
magnetise-ring”, d. v. s. det märkvärdiga samband mellan
ljus och elektromagnetism, som yttrar sig däri, att,
då en stråle av polariserat ljus passerar genom
vissa genomskinliga ämnen, ljusets
polarisations-plan vrides, när dessa ämnen placeras mellan
polerna på en elektromagnet eller inom en
ström-genomfluten solenoid. S. å. uppvisade F.
diamagnetismen hos en mängd ämnen. De
elektriska och magnetiska fenomenen hade före
F. förklarats uteslutande genom antagande av
oförmedlad fj ärrverkan mellan laddningar och
mellan magnetpoler. F. gjorde däremot gällande,
att krafterna endast skenbart vore fj ärrkrafter :
osynliga trådar, ”kraftlinjer”, ginge ut från
laddningarna, resp, polerna, och förmedlade inverkan.
Det mellanliggande mediets inflytande på kraften
mellan två elektriska laddningar påvisade F.
experimentellt genom sina försök ang. isolatorers
dielektricitetskonstanter. F :s storhet låg i den
experimentella forskningen; som teoretiker var
han mindre betydande. Sina meddelanden till
Royal Society sammanfattade F. i ”Philosophical
Transactions” under titlarna ”Experimental
re-searches in chemistry and physics” (1859). —
Litt.: J. Tyndall, ”F. as a discoverer” (5 :e uppl.
1894); S. P. Thompson, ”M. F., his life and
work” (1898) ; biogr. av W. Ostwald (1927) och
Ph. Lenard (1930).
Faradaybur [fä’radi-], av M. Faraday
uppfunnen anordning, bestående av en ihålig, helt
(el. nästan helt) sluten elektrisk ledare. Införes i
håligheten en kropp med elektrisk laddning,
uppstår utanför f. ett elektriskt fält, lika starkt, som
om laddningen övergått till f., även om detta ej
är fallet utan kroppen är isolerad inuti buren. På
f:s insida bindes näml, en influensladdning,
lika med den införda kroppens laddning men
med motsatt tecken; på f:s utsida frigöres då
en laddning, lika stor som kroppens och med
samma tecken. Ledande beröring mellan kroppen
och f. ändrar ej fältet utanför buren. F. begagnas
vid elektrostatiska mätningar. En f. skyddar
kroppar, som befinna sig inuti den, för yttre
elektriska fält.
Faradayeffekt [fä’radi-], den av M. Faraday
upptäckta magnetooptiska effekt, som består i
att polarisationsplanet för polariserat ljus vrides,
då ljuset passerar vissa genomskinliga ämnen,
om härvid råder ett magnetiskt fält, som har en
komposant i ljusstrålarnas riktning.
Faradisatiön, användning av
induktionsströmmar för behandling av vissa sjukdomar.
Faräfra, oasgrupp i Libyska öknen, Egypten,
på c:a 270 n. br., c:a 275 km v. om Nildalen;
omkr. 650 inv. Dadelpalmsodling.
Farandole [färädå’l], fr. (provens, farandolo),
en i Provence bruklig långdans av hurtig och
glad karaktär, vanl. i 6/s takt.
Faran för godset, uttryck för risken att
bära den förlust, som följer av att visst gods,
varom två parter avtalat, förstöres, förkommer
el. försämras. Frågan, vilkendera parten denna
förlust bör drabba (vilkendera bör ”stå faran”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
