- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
231-232

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farragut, David Glasgow - Farrar, Frederic - Farrar, Geraldine - Farrell - Farrell, James - Farrère, Claude (Bargone, Frédéric Charles) - Farris - Farrukhabad - Fars - Fars (Farsistan) - Farsalos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F arrar—F arsalos

231
och besegrade sydstaternas där befintliga eskader.
1866 trädde han i spetsen för U.S.A:s samtliga
sjöstridskrafter. — Biogr. av F :s son Loyall
Farragut (1879) och av A. T. Mahan (1893; ny
uppl. 1908).

Farrar [fä’ra], F r e d e r i c William, engelsk
teolog (1831—1903), domprost i Canterbury
1895. F., som tillhörde den bredkyrkliga
riktningen, utövade en omfångsrik litterär
verksamhet. Som andlig författare framträdde han med
åtskilliga vitt spridda arbeten. Världsbekant blev
F. framför allt genom sin populärvetenskapliga
framställning av Jesu liv (”Life of Christ”,
1874). — Biogr. av sonen Reginald Farrar (2 bd,
1904—05).

Farrar [fä’ra], G e r a 1 d i n e, amerikansk
operasångerska (f. 1882); utbildad bl. a. i Berlin,
där hon var anställd vid Hofopernhaus 1901—07,
sedan vid Metropolitan i New York, tills hon 1922
lämnade scenen. Hon uppträdde i Stockholm 1904
och 1906. Till hennes främsta roller höra
Carmen, Mignon, Elisabet, Mimi och Violetta.

Farre’ll Edelmiro Julian, argentinsk militär
och statspresident (f. 1887). Efter
militärrevolutionen i Buenos Aires i juni 1943 blev F., som då
var brigadgeneral, krigsminister i general
Rami-rez’ ministär och i okt. vicepresident. Sedan
Ra-mirez av den makthavande militärgruppen tvingats
avgå, blev F. i mars 1944 president, men
regimskiftet erkändes icke av U.S.A. och flertalet
övriga utländska makter förrän ett år senare. Som
president spelade F. personligen en obetydlig
roll och överskuggades snart fullständigt av
vicepresidenten Perön, som efterträdde honom som
president i juni 1946.

Farrell [fä’ral], James Thomas, amerikansk
författare (f. 1904). Han debuterade 1932 med
romanen ”Young Lonigan, a boyhood in Chicago
streets”, en på egna upplevelser fotad skildring
av livet i småborgerliga irisk-katolska kretsar i
F:s födelsestad, fullföljd i ytterligare två
romaner, ”The young manhood of Studs Lonigan”
(1934; jämte den föreg. övers, till sv. under
titeln ”Studs Lonigan och hans gäng”, 1939) och
”Judgement day” (1935). Vardagslivet i
Chicagos fattigkvarter skildrade F. vidare i romanen
”Gashouse MacGinty” (1933), som handlar om en
arbetare vid en bensinstation, och novellsaml.
”Ca-lico shoes” (1934), ”Guillotine party and other
stories” (1935) och ”Can all this grandeur
perish” (1937). En ny, mera självbiografiskt
hållen romanserie började F. 1936 med ”A world I
never made”, som han fortsatt med ”No star is
lost” (1938), ”Father and son” (1940) och ”My
days of anger” (1943). Romanen ”Tommy
Gal-lagher’s crusade” (1939) är en studie i
fascist-mentalitet, ”Ellen Rogers” (1941; sv. övers. 1947)
en psykologisk-erotisk studie och ”Bernard Clare”
(1946) en sjävbiografisk skildring med stoff från
F :s journalistår. F. har även verkat som
litteraturkritiker och kulturskribent. — Litt.: T.
Jonsson, ”Sex amerikaner” (1942).

Farrère [faräY], C 1 a u d e, pseud. för B a
r-gone [-gå’n], Frédéric Charles, fransk
författare (f. 1876). Sjöofficer liksom Pierre

232

Loti och liksom denne framför allt hemmastadd
i orientaliska farvatten, har F. dokumenterat sig
som talangfull efterföljare till denne exotismens
möderne mästare. Hans första novellsamling,
”Fu-mée d’opium” (1904), följdes av romanen ”Les
civilisés” (1905), som hämtat sitt ämne från livet
i Franska Indokina. ”La bataille” (1909; sv.
övers. 1936) är byggt på personliga minnen från
rysk-japanska kriget. Det moderna
Konstantino-pel bildar en färgrik ram kring
äventyrsberättelsen ”L’homme qui assassina” (1907; sv. övers.
1916). Av F :s senare produktion, mest soldat- och
sj ömanshistorier från skilda väderstreck, kunna
nämnas ”Le chef” (1930), ”Histoire de la
ma-rine franqaise”, 1 (1934), ”Imaginaires” (1938),
”L’onzième heure” (1940), ”L’homme seul”
(1942), ”Fern-Errol” (1943) och ”La seconde
porte” (1945).

Farris, en 22 km2 stor sjö, n. om norska
staden Larvik, 131 m djup. Efter F. har
uppkallats ett naturligt mineralvatten, farris, som
tappas ur ”Kung Håkons källa” i Larvik.

Farrukhäbäd [eng. utt. färakabä’d], stad i
n. Indiska unionen, nära Ganges’ högra strand,
130 km n. v. om Cawnpore; 60,000 inv.
Bom-ullstryckerier och metallindustri.

Fars (fr. farce, blandning, röra, fyllning;
mellanspel, som liksom inlades i och avbröt det
allvarliga dramat), benämning på ett komiskt
situa-tionsdrama av övervägande burlesk karaktär.
Möjl. står f. i förbindelse med det senantika
komiska dramat (mimen), vars tradition upptagits av
den tidiga medeltidens gycklare och
vandrarkome-dianter. Sin egentliga utveckling nådde f.
emellertid först mot slutet av medeltiden, då den
omhändertogs av städernas gillen och samfund,
framför allt i Frankrike. Särskilt bekanta
dylika voro två sällskap i Paris, La basoche och
Les enfants sans souci. Farsrepertoaren har
varit mycket stor, men nu finnas endast kvar omkr.
150. Till sitt skämtlynne erinrar f. mycket om
fabliåen, och samma art av scener förekommer
i båda. Tonen är nästan alltid ytterst grov men
ej sällan kvick. Karaktärsskildring i högre
mening finnes icke; f. rör sig endast med några
konventionella typer. Många av dessa franska
f. äro i sin art ytterst kvicka och fulla av
komik. Som mästerverket betraktas ”L’avocat
Pathelin” (omkr. 1470). F. höll sig som
härskande lustspelsform ända fram till Molières
dagar. Många av dennes lustspel, t. ex. ”Le
mé-decin malgré lui”, ”Le malade imaginaire” m. fl.,
äro intet annat än f.

Från Frankrike har f. sedan spritt sig till
andra länders litteratur. I Tyskland, Holland
och England var f. länge en populär och flitigt
odlad genre. I Italien funnos vid slutet av
1400-talet många sällskap och författare, som
intresserade sig för f. Den uppgick emellertid på
1500-talet i commedia delk arte. Likaledes
utgör f. en bestämd del av den spanska teaterns
repertoar.

Fars, se Far sistan.

Fa’rsalos (lat. Pharsähis, nygrek. Fe’rsala el.
Fa’rsala), stad i grekiska landskapet Tessalien,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free