Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård - Danmark - Finland - Fattigvårdsfullmäktige - Fattigvårdsinspektör - Fattigvårdskongresser - Fattigvårdskonsulent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261 Fattigvårdsf ullmäktige—Fattig vårdskonsulent 262
strängare verkningar för understödstagarna. Bl. a.
var det förbjudet att lämna folkpension och f.
till samma person. På grund därav började
kommunerna i stor utsträcknnig lämna hjälp utan f:s
karaktär till ”värdiga” behövande
(kommune-hjælp), vilken verksamhet reglerades genom 1907
års lag om kommunala hjälpkassor. Vid
genomförandet av socialreformen 1933
förutsattes, att huvuddelen av understödsbehoven skulle
avhjälpas genom socialförsäkringarna
(folkefor-sikring), medan de återstående understödsfallen
skulle behandlas enl. lagen om offentlig forsorg.
Denna upptar först særhjælp (barnavård,
barnbidrag, bidragsförskott, moderskapsbidrag och
hjälp till vissa sjuka och vanföra m. m.) och
därefter kommunehjælp, vilken närmast
motsvarar svensk f. Lagens sista del handlar om
fat-tighjælp, som är inskränkt till ”ovärdiga”
behövande, d. v. s. i stort sett lösdrivare,
prostituerade, alkoholister o. dyl. Fattighjælp medför
fortfarande stränga rättsverkningar: förlust av
valrätt och valbarhet, förlust av rätt till sociala
förmåner av annat slag och i vissa fall t. o. m.
förbud att ingå äktenskap utan de kommunala
myndigheternas medgivande. — Såväl
socialförsäkring som understödsverksamhet av alla slag
administreras i varje kommun av ett enda organ,
Det sociale udvalg, som utses av
kommunalrepresentationen. I större kommuner skall finnas ett
el. flera socialkontor. Understödet utlämnas av
vistelsekommunen, men kostnaderna fördelas
mellan hemortsrättskommunen, staten och en
mellankommunal utjämnningsfond.
I Finland är f. ordnad genom lag av 1 juni
1922. Om försörjningsplikten stadgas i denna
lag, att varje man och kvinna är pliktig att
försörja sig själv, sin make el. maka och sina
minderåriga barn, tills dessa fyllt 16 år; därjämte
är envar skyldig att vid behov efter förmåga
draga försorg om sina föräldrar samt far- och
morföräldrar ävensom sina barn och barnbarn,
jämväl sedan de sistnämnda fyllt 16 år; men barn,
som fötts utom äktenskap, är icke skyldigt att
draga försorg om sin fader, om det ej uppvuxit
under faderns tillsyn och vård. Viss
försörjningsplikt åvilar arbetsgivarna för deras arbetare. F:s
handhavande åligger den borgerliga kommunen
och ombesörj es sedan 1937 av vårdnämnden, som
är gemensam för f., barnavård, och
alkoholistvård. Varje kommun är skyldig att ensam el.
gemensamt med andra kommuner upprätta
kommunalhem samt barnhem, jämväl i fall av behov
arbetsinrättning. Kostnaderna för f. bäras av
den kommun, där den understödde åtnjuter
hemortsrätt; dock bidrager staten med kostnaderna
för vissa kategorier understödstagare. Ledningen
och övervakandet av kommunernas f. ankomma
på socialministeriet och dess fattigvårdsbyrå.
Denna förestås av fattigvårdsöverinspektören,
som till biträde har en kvinnlig biträdande
inspektör. Sju fattigvårdsinspektörer handha,
envar inom sitt distrikt, tillsynen över de lokala
fattigvårdsmyndigheterna.
Litt.: B. H. Dahlberg, ”Bidrag till svenska
fattiglagstiftningens historia intill mitten af 18 :e
årh.” (1893); ”Lag om f.”, utg. av J. Linders
(1918, 9:e uppl. 1943); S. Norrman,
”F.-processen” (1931); A. Montgomery, ”Svensk
socialpolitik under 1800-talet” (1934); K. J. Höjer, ”En
svensk medborgares trygghet mot nöd” (1937, 3:e
uppl. 1947); ”Socialvårdskommitténs betänkande”:
1. ”Kommunernas ålderdomshem” (1940), 3. ”F:s
understödsverksamhet” (1941), 14. ”Utredning och
förslag ang. ålderdomshem m. m.” (1946).
Fattigvårdsfullmäktige. Enligt § 6 lagen om
fattigvården 1918 kunna två el. flera kommuner
förena sig att för fattigvårdens ordnande
tillsammans utgöra ett fattigvårdssamhälle.
Beslutanderätten inom ett dylikt samhälle utövas av
fattigvårdsstämma el. av f., för vilkas
verksamhet de bestämmelser, som äro fastställda för
kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges
verksamhet, i tillämpliga delar äro gällande.
Fattigvårdsinspektör, statlig el. kommunal
tjänsteman med uppgift att övervaka fattigvårdens
handhavande. — Genom 1918 års fattigvårdslag
infördes en Statens f., vars titel genom 1924 års
lag om samhällets barnavård ändrades till
Statens inspektör för fattigvård och barnavård.
Denne var urspr. chef för Socialdepartementets
fattigvårdsbyrå, vilken 1938 överflyttades till
Socialstyrelsen och numera kallas
Socialvårdsby-rån. Sedan 1947 en särskild inspektör för
barnvård och en särskild barnavårdsbyrå i
Socialstyrelsen tillkommit, är titeln Statens
inspektör för fattigvård. F. skall
verka för fattigvårdens ändamålsenliga
utveckling och leda fattigvårds- och
barnavårdskonsu-lenternas arbete, i vad det avser rådgivande
verksamhet ang. fattigvården, samt tillse, att det
bedrives planmässigt och effektivt. Han har
även uppsikt över de enl. fattigvårdslagen
upprättade arbetshemmen. — I de större städerna
betecknar titeln f. en överordnad tjänsteman
inom fattigvården. I Stockholm, Göteborg och
Malmö kallas chef st j änstemannen numera f a
t-tigvårdsdirektör, och f. kallas i
Stockholm cheferna för de sociala byråerna i olika
stadsdelar (i Göteborg distriktsföreståndare).
Fattigvårdskongresser avse dels den
internationella fattigvården, dels ett enskilt lands.
Hittills ha hållits sex internationella f. Kongressen
i Paris 1900 gav uppslag till Internationella
permanenta byrån för fattigvård och välgörenhet.
I Stockholm hölls 1906 en kongress, som satte
frukt bl. a. i Svenska fattigvård
s-förbundet, numera kallat Svenska s
o-cialvårdsförbundet. Detta har
sedermera anordnat flera f. för dryftande av aktuella
problem inom såväl fattigvården som
barnavården.
Fattigvårdskonsulent kallas den tjänsteman,
som enl. fattigvårdslagen på länsstyrelsens
vägnar skall utöva uppsikt över kommunernas
fattigvård samt tillhandagå fattigvårdsstyrelserna
med råd och upplysningar. Sedan 1926 skall han
dessutom enl. lagen om samhällets barnavård
inneha befattningen som barnavårdskonsulent,
varför han också kallas fattigvårds- och
barnavårdskonsulent. Sedan 1945 finnas 13
konsulent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
