Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F-båten - FCO - F dur - f. e. - Fe (kemi) - Fe (ödesgudinna) - Fea, Carlo - Feaker - Fearnley, 1. Thomas - Fearnley, 2. Carl - Feature - Feber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
FCO—Feber
274
Thomas Fearnley: Labrofossen, 1837. Nasjonalgalleriet, Oslo.
till att av de typer
pansarskepp, som ifrågasattes för
svenska flottan och
rubricerades A-, B-, C-, D-, E- och
F-typ, F-typen blev antagen.
FCO, förk. för Fackliga
centralorganisationen.
F dur (fr. fa majeur, eng.
f major), mus., den
durtonart, som har f till grundton
och företecknas med b för h
(parallelltonart: d moll).
f. e., förk. för foderenhet.
Fe, kem. tecken för en
atom järn (lat. terrum).
Fe (fr. fée, av lat. fäta,
ödesgudinna), beteckning
för ett i indogermanska
folksagor ofta
förekommande mytologiskt väsen av
kvinnlig natur. Man tänkte
sig, att det stod i särskild
förbindelse med människorna
och framför allt uppträdde vid barnets födelse
för att giva dem goda el. onda gåvor med i livet.
F. förekomma mest i keltiska och romanska
folksagor. Namnet f. fick stor spridning, särskilt
genom sagoböcker, på 1600- och 1700-talen.
Fe’a, Carlo, italiensk arkeolog (1753—1836).
Han inlade stor förtjänst om utgrävningar i och
omkring Rom. Han var den förste, som i stor
stil började utgräva Forum.
Feäker, forntida sagofolk, se Faiaker.
Fearnley [fä’rnli]. 1) Thomas F., norsk
målare (1802—42). Han studerade i Oslo,
Köpenhamn och fyra år i Stockholm, där han var
elev av Fahlcrantz. Han slöt sig sedan till J.
C. Dahl och tog i Dresden starka intryck av
dennes energiska naturåtergivning. Jämte Dahl
räknas F. som det norska landskapsmåleriets
skapare men är mera romantiskt anlagd än denne
realist. Som hans mästerverk anses
vildmarks-bilden ”Labrofossen” (1837; i norska
national-galleriet). — Litt.: Biogr. av S. Willoch (1932).
2) Carl Fredrik F., den föreg:s bror,
astronom (1818—90), assistent i Oslo 1844, lektor
1857 och prof, i astronomi 1861, deltog i
Astro-nomische Gesellschafts zonarbete på n. himlen,
publicerade resultaten i ”Zonenbeobachtungen der
Sterne zwischen 64°5o’ und 7o°io’ nördlicher
Deklination” (1888), observerade planeter,
kometer och stjärnfall, deltog i gradmätningen i
Norge och utgav almanackan i Norge 1863—91.
Feature [fi’t/a] (eng., eg. [anlets]drag,
kännemärke), huvudnummer, specialartikel (i tidn.
o. dyl.); i rundradion: programform, som
behandlar ett ämne i en blandning av föredrag, dialog,
reportage, musik, ljudkulisser etc.
Feber (lat. fèbris), ett sjukligt tillstånd, som
kännetecknas av höjd kroppstemperatur. Den
friska, vilande människans temp. svänger i en
sicksacklinje kring 370 (maximum på e. m. ung.
mellan kl. 5 och 6, minimum vid samma tid på
morgonen). Största differensen mellan morgon- och
aftontemperatur är i allm. ej mer än i°. Temp.,
som överskrida 37,7° el. understiga 36,2°, kunna
icke längre betecknas som normala hos
människor i vila. De ovan nämnda siffrorna gälla icke
för människor i stark rörelse el. kroppsarbete.
Under dylika förhållanden kan temp. hos fullt
friska stiga till över 38°. Kroppstemperaturen
mätes med en s. k. febertermometer, som
lämpligast appliceras i ändtarmen.
F. betyder en rubbning i kroppens
värmereglering. Som bekant ha de varmblodiga djuren
i motsats till de kallblodiga förmågan att hålla
en så gott som konstant kroppstemperatur,
oberoende av den omgivande temp. Denna
värmereglering är knuten till vissa nervösa centra i
hjärnans botten, mellanhjärnan.
Värmeregleringen sker genom värmebildmngen i kroppen och
genom värmeavgivandet från dess yta. Deb senare
är en fysikalisk utstrålning och avledning av
värme i samband med svettning, utvidgning av
hudkärl, forcerad andning etc. Värmebildningen
är knuten till ämnesomsättnings- och
förbränningsprocesserna i kroppen. Ett förstörande av
ovan nämnda hjärncentra minskar det kemiska
värmebildandet, så att det varmblodiga djuret
praktiskt taget blir ställt i samma situation som
det kallblodiga. Värmeregleringens centra stå
genom särskilda banor i förbindelse med
ryggmärgen. Man tror, att banorna för den kemiska
värmebildningen lämna ryggmärgen i den nedre
halsmärgen med sympatiska nervsystemet, som
reglerar ämnesomsättningen i kroppens olika
organ, framför allt levern och musklerna. En
muskel, som berövats alla sina nerver, deltager
icke längre aktivt i värmebildningen. Ett
upphävande av den kemiska och den fysikaliska
värmeregleringen innebär genomgripande
ämnesom-sättningsrubbningar. Den normala kroppstemp.
förutsätter ett väl avvägt samspel mellan dessa
bägge funktioner. F. innebär en rubbning av
detta samspel. En minskning av den kemiska
värmebildningen leder till abnormt låg kropps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
