Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Febertermometer - Febril - Febronius - Februari - Februarimanifestet - Februarirevolutionen - Febus - Febvre, Frédéric - fec. - Fécamp - Fechner, Gustav Theodor - Fecht, Petrus Michaelis - Fechter, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Febertermometer—Fechter
278
Febertermomèter, mindre
kvicksilvertermometer för bestämning av kroppstemp. F. brukar
tillåta avläsning av temp. mellan 34^5 och 420
och är graderad i tiondels grader. Den förste,
som använde termometern i ovannämnda syfte,
var den holländske läkaren Boerhaave (1668—
1-738), rnen först långt senare, när Traube m. fl.
vid 1800-talets mitt studerade kroppstemp :s
ändringar vid sjukdomar, fick f. praktisk medicinsk
betydelse.
Febril (lat. febrilis), feberaktig.
Febronius
å’|, se von Hontheim.
Februari, årets andra månad i den julianska
och gregorianska kalendern. I den äldre [-romerska kalendern var f. årets sista (tolfte) månad;
under f. firades guden Februus (Pluto) med en
stor reningsfest. Dess svenska namn är g ö j
e-månad. Dagarnas antal är 28, under
skottår 29.
Februarimanifestet, ett av Finlands
generalguvernör N. I. Bobrikov 15 febr. 1899 utfärdat
aktstycke, som olagligt inskränkte lantdagens
lagstiftningsrätt.
Februarirevolutionen (1848), se Frankrike,
historia.
Fèbus (sv. skrivning av lat. Ph6è’bus),
binamn till Apollon som renhetens och klarhetens
gud.
Febvre [fävr], Frédéric Alexandre, fransk
skådespelare (1833—1916). Han väckte
uppmärksamhet i Paris på Odéon 1857 och Vaudeville
1861, var 1866—93 anställd vid Théåtre franqais,
från 1867 som societär, företog 1893—94 en
europeisk turné och spelade då i Stockholm. Bland
F:s roller märkas Tartuffe, Almaviva i
”Bar-beraren i Sevilla” och Bourdon i ”Les corbeaux”.
F. var en utomordentligt intelligent, smidig och
originell skådespelare, skarp i karakteristiken,
spirituell i repliken. F. utgav ”Le journal d’un
comédien” (2 bd, 1896).
fec., förk. för lat. fecit.
Fécamp [fekä’], stad i fr. dep.
Seine-Infé-rieure (Normandie), vid Kanalen, mellan branta
klippväggar (falaises) i floden F:s dalgång;
17,000 inv. Storsjöfiske (torsk och sill) på
Dog-gerbank, vid Island och New Foundland.
Fiskkonservfabriker; tillverkning av likör (”munk”,
”bénédictine de F.”); havsbad. Ett
benediktin-kloster i F., anlagt 658, senare kluniacenskloster,
indrogs 1789. Rundradiostation.
Fechner [fä’^nar], Gustav Theodor,
tysk fysiker och filosof (1801—87). F., som
utfört värdefulla undersökningar över
elektriciteten, blev 1835 prof, i fysik vid univ. i Leipzig.
Under pseud. Dr. M i s e s utgav F. satirer,
dikter (”Gedichte”, 1841) och undersökningar, bl. a.
”Das Büchlein vom Leben nach dem Tode” (1836;
8:e uppl. 1922). F:s förnämsta naturfilosofiska
skrifter äro ”Nanna oder über das Seelenleben
der Pflanzen” (1848; 5:e uppl. 1921),
”Zend-Avesta oder über die Dinge des Himmels und
des Jenseits” (3 bd, 1851; ny uppl., 2 bd, 1922),
”Die Tagesansicht gegenüber der Nachtansicht”
(1879; 3:e uppl. 1909). Sin etiska uppfattning
framställde F. i ”Über das höchste Gut” (1846;
senaste uppl. 1925), sin estetiska i ”Vorschule
der Ästhetik” (2 bd, 1876; 3:e uppl. 1925). —
F. sökte uppliva ett slags idealistisk naturfilosofi,
i vilken han är påverkad av Schelling och Oken.
F. antar, att allt är besjälat; växterna lika väl
som stjärnorna ha själ. Den högsta anden är
Gud, i vilken de lägre andarna ingå. Det ges
då ett slags odödlighet i den högre andens
medvetande. Det sanna varat, det andliga,
framträder även som kroppsliga företeelser, och F.
antar ett
parallellitets-förhållande mellan
dessa kroppsliga och
vissa andliga
realiteter. F. är också mest
bekant genom sina
undersökningar om detta
förhållande, genom
vilka han grundlagt
den moderna
experimentella psykologien.
Han utgick i rån ett av
fysiologen E. H.
We-ber samlat material
och kallade därför
den på detta
upp
byggda lagen Webers lag. Denna avser
förhållandet mellan förnimmelse och retning, och F.
gör gällande, att förnimmelsestyrkan växer
proportionellt mot logaritmen för retningens styrka.
Bland F :s psykofysiska arbeten märkas
”Elemen-te der Psychophysik” (2 bd, 1860; 3:e uppl. 1907),
”In Sachen der Psychophysik” (1877) och
”Revision der Hauptpunkte der Psychophysik” (1882).
F:s estetik är också uppbyggd på experiment.
— Litt.: K. Lasswitz, ”G. Th. F.” (.1890; 3:e
uppl. 1910); A. Nyman, ”Själsbegreppets
förvandlingar” (1943).
Fecht, Petrus Michaelis,
kyrkopolitiker (d. 1576). Han studerade (från 1558) i
Wittenberg, tog starkt intryck av Melanchton
och blev mag. där 1561. Som Johan III :s
sekreterare deltog han i kongressen i Stettin 1570. 1
den liturgiska rörelsen bistod han verksamt
konungen och gillade liksom denne den medelväg
mellan ultrareformation och kontrareformation,
som Melanchton anvisat. En återgång till Rom
ville F. lika litet som Johan III. F. torde vara
den egentlige författaren till ”Nova ordinantia”,
förklaringen till 1571 års kyrkoordning, och
utarbetade under konungens överinseende en ny
liturgi (1576), ”Röda boken”. F. medföljde
1576 Pontus De la Gardie på dennes
beskickning till Rom men omkom under färden, då
skeppet förliste vid Bornholm. — Se G.
Hellström i Personhist. Tidskr., 36 (1935).
Fechter [fä’ktar], Paul, tysk författare och
litteraturkritiker (f. 1880). Bland hans arbeten
märkas ”Der Expressionismus” (1914), ”Frank
Wedekind” (1920), ”Das graphische Werk
Pech-steins” (1921), ”Die Tragödie der Architektur”
(1922), ”Gerhart Hauptmann” (3. å.), ”Deutsche
Dichtung der Gegenwart” (1929), ”Dichtung der
Deutscher” (1932), ”Agnes Miegel” (1933),
”Moeller van den Bruk” (1934), ”Die deutsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
