Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feilitzen, 3. Carl von - Feilitzen, 4. Hjalmar von - Feilitzen, 5. Gottfrid von - Feine, Paul - Feininger, Lyonel - Feira de Santana - Feisal ibn Hussein (irakisk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Feine—Feisal
290
intill sin död föreståndare för föreningens
arbeten. I föreningens tidskr. nedlade han
resultatet av sina forskningar.
4) Carl Axel Hjalmar von F., den
föreg:s sonr agrikulturkemist (1870—1928),
agronom å Alnarp 1892, kemist i Göteborg
1893—94, studerade botanik, geologi och
agri-kulturkemi i Göttingen 1894—97, fil. dr där
1897, 1 :e assistent vid Svenska
mosskulturföreningen 1898—1901, dess föreståndare 1902—20
samt sekr. och red. för dess tidskr. 1907—20.
1921 blev F. föreståndare för Centralanstaltens
för försöksverksamhet på jordbruksområdet
jord-bruksavd., vilken han förestod till sin död. F.
utgav ett stort antal såväl vetenskapliga som
populära skrifter och tidn.-uppsatser ang.
moss-odling, torv, torvströ m. m.
5) Frans August Gottfrid von F., den
föregrs bror, civilingenjör, sprängämnestekniker
(f. 1872 17Æ), genomgick Fackskolan för kemi
och kemisk teknologi vid Tekniska högsk. 1892
—95, assistent hos Alfred Nobel vid Björkborns
laboratorium, Bofors, 1895—96, fabriksingenjör
vid ab. Bofors Nobelkrut 1897—1904 och
fa-briksföreståndare vid Nitroglycerin ab:s
sprängämnes fabrik vid Vinterviken 1905—06. F. blev
1910 statens inspektör för explosiva varor och
var 1919—38 statens sprängämnesinspektör vid
den nyinrättade sprängämnesinspektionen inom
Kommerskollegium. F. har utg. ”Teknisk
handbok. Bensin och andra eldfarliga oljor” (1925),
kommentar till förordningen ang. eldfarliga oljor
(1921) och ang. explosiva varor (1928).
Feine [fäFna], Paul, tysk teolog (1859—
1933). Han blev 1910 prof, i N. T:s exegetik i
Halle. Konservativt-apologetiskt inriktad, skrev
F. en rad mycket använda läroböcker i
bibelteologi. Hans huvudarbete är ”Der Apostel
Paulus” (1927).
Feininger [fai’niua], L y o n e 1,
tysk-amerikansk målare (f. 1871). Född i New York av
tysk-judiska föräldrar, kom F. 1887 till
Tyskland, där han fick sin konstnärliga utbildning
vid konstindustriskolan i Hamburg och högsk.
för bildande konst i Berlin. Som målare nådde
han efter hand fram till en kubistiskt-futuristiskt
påverkad omsättning av stadsmotiv. Han blev
lärare vid Bauhaus i Weimar 1919 och i
Des-sau 1926. I sitt senare måleri upptog han bl. a.
regattamotiv. Efter nazismens genombrott
återvände F. 1936 till New York, där han sedan
sysslat med måleri och även musik.
Feira de Santana [fai’ra], stad i staten
Bahia i ö. Brasilien; 104,000 inv. Stor
kreatursmarknad. I trakten finnas tobaksplantager.
Féi’sal (Fai sal), irakiska konungar.
1) Feisal ibn Hussein (1885—1933),
son till emir, efter 1916 konung, Hussein ibn Ali
av Hidjaz. Han sympatiserade livligt med den
hemliga arabiska nationaliströrelsen med
medelpunkt i Damaskus och var en av ledarna för de
arabiska autonomisterna i det osmanska
parlamentet. Sedan fadern i juni 1916 höjt
upprorsfanan mot Turkiet, blevo F. och hans bröder
NF VII — 10
Lyonel Feininger: Roter Turm i Halle.
anförare för dennes arabiska styrkor. Redan i
okt. 1916 trädde F. i förbindelse med T. E.
Lawrence och blev jämte denne den verklige
ledaren för befrielsekriget mot turkarna. 1917
utnämndes han officiellt till överbefälhavare för
den arabiska armé, som i samverkan med
engelsmännen under general Allenby drev turkarna ut
ur Palestina och Syrien, gjorde 3/io sitt intåg i
Damaskus och etablerade sig där t. v. med de
allierades medgivande i spetsen för en
provisorisk arabregering. F. förvärvade stort anseende
och blev allmänt aktad bland araberna. Härtill
bidrog även hans härstamning i direkt
nedstigande led från profeten Muhammed. — I
freds-konferensen i Paris 1919 deltog F. som
delegat för sin fader och arbetade där, biträdd av
Lawrence, förgäves för bl. a. Syriens
självständighet som ett arabiskt rike; detta förhindrades
av Frankrike, som fick Syrien som
mandatområde, medan England fick Irak. Då F. av en
syrisk nationalkongress valdes till konung i mars
1920, fördrevs han
redan i juli s. å. av
franska trupper från
Damaskus. Med stöd
av bl. a. W.
Chur-chill, Lawrence,
Ger-trude Bell och en
stark arabisk opinion
utnämndes F. 1921
på Kairokonferensen
till styresman för
det engelska
mandatet Irak och
valdes s. å. genom
referendum till konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
