Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenolftalein - Fenologi - Fenomen - Fenomenal - Fenomenalism - Fenomenologi - Fenomobil - Fenopromin - Fenor - Fenotyp - Fenresulven el. Fenrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
F enolftalein—F enresulven
314
Fenolftalein [-å’-], se Indikatorer.
Fenologi (av grek. fai’nein, komma i dagen,
"bliva synlig, och lo’gos, lära), läran om tiden
för de periodiska företeelserna inom växt- och
djurriket, t. ex. om tiden för växternas
blomning och fruktsättning, för träds och buskars
lövsprickning och lövfällning, för flyttfåglarnas
ankomst på våren, deras höstflyttning o. s. v.
Fenologiska studier ha sedan lång tid gjorts i
alla kulturländer. I Sverige har intresset för f.
städse varit ganska stort; från äldre tider kan
hänvisas till skrifter av Linné, C. Bjerkander,
E. Fries, C. J. Hartman m. fl. Uppsala
meteorologiska observatorium anordnade 1873 en
feno-logisk observationsserie i Sverige enl. särskilt
uppgjort formulär. Denna observationsserie har
oavbrutet fullföljts. Det mycket stora, från
Sveriges olika delar samlade observationsmaterialet
har till rätt stor del bearbetats i publikationer
av H. W. Arnell, A. Arnell, R. Hult m. fl.
Fenomen (grek. faino’menon, som visar sig),
syn, företeelse (eg. naturföreteelse,
himmels-tecken); ovanlig, sällsam företeelse el.
naturtilldragelse; i någon riktning underbart begåvad
varelse, underbarn, underdjur. — Filos. Med f.
förstås i filosofien, att något framträder
annorlunda, än det är i sig självt. F. är vanl. tänkt
som motsatt verkligheten i absolut mening el.
”tinget i sig”. Hos bl. a. Kant spelar termen en
framträdande roll.
Fenomenal, utomordentlig, kolossal.
Fenomenali’sm (se Fenomen), den åskådning,
enl. vilken det ges fenomen; även läran, att
människans kunskap är begränsad till fenomenens
värld.
Fenomenologi, läran om företeelserna el.
fenomenen; hos E. Husserl dock liktydigt med
”väsensvetenskap”.
Fenomobil, tidigare, särsk. för pakettransport,
mycket använd men numera utgången trehjulig
automobil med motorn kopplad till det med
styrstång försedda framhjulet. Typen tillverkades av
Phänomen-Werke, Zittau, Tyskland.
Fenopromin, se Bensedrin.
Fenor, rörelseorgan hos en del av de för ett
liv i vatten anpassade djuren. Endast
undantagsvis finnas f. hos de ryggradslösa djuren, ss. hos
vingfotade snäckdjur och tioarmade bläckfiskar.
Beträffande ryggradsdjuren kan man indela f.
i o p a r i g a och p a r i g a. Dessa senare äro
homologa med landdjurens extremiteter. De
pari g a f. hos fiskarna
(bröstfenor och bukfenor) äro att
hänföra till två olika typer:
kvastfens- och strålfenstypen.
Hos ”fiskarna” fanns urspr.
en sammanhängande f e
n-s ö m, vilken gick längs
ryggens mittlinje, böjde sig om
stj ärtspetsen och fortsatte
ett stycke framåt längs
bukens mittlinje. En sådan
fensöm finnes hos lansettfisken
och några andra fiskar.
Stjärtfena av A
Protopte-rus, difycerk; B stör,
he-terocerk; C lax, homocerk.
h axelskelett, h1 dess yttre
del i stjärtfenan.
Vanl. är fensömmen
differentierad i skilda
o par i ga f., ss.
ryggfenor, stjärtfena och
analfenor. Till stöd
för dessa ha särskilda
skelettdelar av brosk
(broskfiskar) el. ben
(benfiskar m. fl.)
utvecklats. Vid basen av
fenorna ligga b a s
a-1 i a, som äro anfästa
vid axelskelettet, ’ och
r a d i a 1 i a, som
utgå från basalia samt
fortsätta ut i fenans
tunnare delar. Saknas
skelettdelar, kallas
fenan fettfena (hos
t. ex. laxfiskarna
finnes en fettfena). Man
särskiljer med hänsyn
till axelskelettets
förhållande hos fiskarna
3 slag av stj ärtfenor:
difycerk f., om
axelskelettet ligger i fenans mittlinje, he
terocerk f., då det böjer sig upp i den dorsala
fliken av f., och homocerk f., om axelskelettet
är rudimentärt och något böjt dorsalt. Opariga f.
finnas förutom hos fiskarna även hos groddjuren
under larvlivet i vatten och hos vattenreptilerna.
Valarna ha sekundärt utbildade f., de s. k.
fenvalarna en ryggfena och alla en horisontalt ställd
stjärtfena.
Fenotyp, se Ärftlighet.
Fe’nresulven el. F e n r e r, ett ohyggligt
vilddjur, son till Loke och jättinnan Angerboda
samt broder till Midgårdsormen och Hel. F.
uppföddes, berättar Snorre i sin Edda, hemma av
asarna, men då han växte alltför mycket och
alla spådomar sade, att han var skapad till
gudarnas fördärv, beslöto dessa att fängsla honom.
Allfader lät några dvärgar göra en oslitlig boja.
Denna var slät och mjuk som ett sidenband och
kallades Gleipner. F. gick med på att låta binda
sig med Gleipner, om någon av gudarna lade sin
hand i hans mun till underpant, att allt tillgick
utan svek. Tyr lade då sin högra hand i ulvens
mun. När F. blivit bunden, började han av alla
krafter slita i bandet men kunde icke komma
lös. Då logo alla gudarna utom Tyr, som miste
Fenresulven angripes av Vidar. Skulptur på korset vid Gosforth,
Cumberland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
