Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenresulven el. Fenrer - Fens, The, Fenland - Fenton - Fenvalar - Fenyl - Fenylamin - Fenyletylmalonylkarbamid - Fenylhydrazin - Feodal - Feodor - Feodosia el. Feodosija - Feofan Prokopovitj - Fera - Ferai - Féraudy, Maurice de - Ferber, Edna - Ferber, Johan Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Fens—Ferber
316-
sin hand. Åsarna spärrade upp F :s gap med ett
svärd. Ulven tjuter förfärligt; av dräglet i hans
mun bildas floden Van. Så skall han ligga bunden
till ragnarök. Men då kommer han lös och är
gudarnas farligaste fiende. Han uppslukar Oden
men dräpes själv av dennes son Vidar, som
sätter sin tjocka sko i hans gap och river honom
itu. Anspelningar på den fjättrade F., som sliter
sina band vid ragnarök, möta redan i
skaldedikter från 900-talet samt i ”Vqluspa”.
Föreställningen har motsvarigheter hos en del östliga
folk. I eddadikten ”Vaftrudnismal” är F. namn
på den ulv, som jagar solen och en gång skall
sluka henne.
Fens [fenz], The, Fenland (= kärr),
marskområden i s. ö. England, kring
Nordsjöviken The Wash; c:a 3,400 km2. De förr
sumpiga markerna, som av floderna Ouse, Nene,
Welland och Witham avsatts i en havsvik, vars
återstod är The Wash, ha under tidernas lopp
inhägnats och torrlagts och bilda nu ett av
Englands bördigaste jordbruksområden. Sedan de
redan av romarna påbörjade fördämningarna
småningom förstörts, började på 1600-talet
dräneringen av Bedford Levels, uppkallade efter
Francis Russell, 4:e earl av Bedford (1593—1641).
Omkr. 1807 voro F. fullt torrlagda.
Fenton [fe’ntan], stadsdel i Stoke-on-Trent.
Fenvalar, se Valar.
Fenyl, benämning på radikalen CeHs, som
ingår i t. ex. fenol, anilin och många andra
aromatiska föreningar.
Fenylamin, dets. som anilin.
Fenyletylmalonylkarbamid, dets. som luminal.
Fenylhydrazin, CeHs. NH . NH2, en färglös
olja, som fått stor betydelse för identifiering
av sockerarter, enär den med vissa sådana ger
kristalliserande gula föreningar, s. k. o s a z
o-n e r. Är även utgångsmaterial för framställning
av antipyrin.
Feodäl (av lat. féu’dum, förläning), som
angår län, läns-; som hyllar feodalismen. —
F e o d a 1 i’s m, länsväsen, feodalsystem,
feodalväsen (se Länsväsen); förkärlek för länsväsen
eller för ståndsprivilegier.
Feodor [fjå’dar], ry., se Fjodor.
Feodosia el. Feodosija [fjadå’sija], stad
på ö. kusten av halvön Krim; 28,000 inv.
To-baksindustri, fiskeri; kurort. — F. är antikens
Theodosia, en koloni från Miletos och en
betydande spannmålshamn, som 131 f. Kr.
skövlades av Mithridates och senare gick starkt
tillbaka. Omkr. 1266 grundade Genua den nuv.
staden under namn av Capha (Kaffa), som blev
en blomstrande handelsstad och stark fästning.
Den erövrades 1475 av turkarna, 1771 av
ryssarna och kom 1783 definitivt till Ryssland. F.
skadades betydligt under både 1 :a och 2 :a
världskriget.
Feofan Prokopovitj [fjafa’n prakapåVjit/],
rysk prelat (1681—1736). Han vann Peter den
stores bevågenhet, kallades 1716 till Petersburg
och utnämndes 1720 till ärkebiskop i Novgorod.
S. å. utnämndes han till vice president i den
heliga synoden och blev dess ledande kraft. Han
var en av Peters förnämsta medhjälpare vid.
nydaningsarbetet på det andliga området,
författade 1720 års ”andliga reglemente”,
försvarade den oinskränkta suveränitetens princip och
arbetade i tal och skrift för upplysning och
kyrkliga reformer. Vid Peter I :s död (1725) var F.
själen i reformarbetet, föll vid Peter II :s
tron-bestigning (1727) i onåd och var vid Annas
tronbestigning (1730) en av det autokratiska
partiets ledare.
Fera, förk. för Föreningen för elektricitetens
rationella användning.
Feräi’ (lat. Phaè’raé), forntida grekisk stad
i Tessalien, i sagan Admetos’ härskar säte.
Féraudy [ferådi’], Dominique Marie M a
u-rice de, fransk skådespelare (1859—1932). F.
var 1880—1930 anställd vid Théåtre franqais i
Paris, från 1887 som societär. Han besökte
på en europeisk turné 1921 även Stockholm.
Bland F :s roller märkas Harpagon i ”Den
gi-rige”, Poiriet i ”Klädeshandlaren och hans måg”,
Polonius i ”Hamlet”, Lechat i ”Affär är affär”
och doktor Stockman i ”En folkfiende”. Han har
med framgång skrivit för scenen och firat
filmtriumfer. F. var en skådespelare av övervägande
intellektuell läggning, med enastående förmåga
att forma utpräglade karaktärer och säregna
typer.
Ferber [fä’ba], E d n a, amerikansk
författarinna (f. 1887). Efter några års journalistiskt
arbete debuterade hon 1911 med ”Dawn O’Hara”.
Hon skildrade i en rad böcker livet bland
självförsörjande kvinnor, främst i affärslivet, bl. a.
i ”Emma McChesney & Co.” (1915) och ”Girls”
(1921; sv. övers. 1926). E. fick stor succé med
Chicago-skildringen ”So big” (1924; sv. övers.
”Hennes sons framgång”, 1926), och en rad
av hennes följande böcker blevo best sellers.
Nämnas kunna ”Show boat” (1926; sv. övers.
”Teaterbåten” 1927), en skildring av en
kringresande teater familjs upplevelser under två
generationer, som blev mycket populär och
omarbetades till sångspel, film och radioprogram,
”Cimarron” (1929; sv övers. 1931), där hon
berättar om Oklahomas förvandling från
indianterritorium till nybyggarstat, ”Come and get it”
(1935; sv. övers. ”Kom och ta för er!”, 1936),
som handlar om de stora skogsexploateringarna
i Mellersta Västern under slutet av 1800-talet,
”Saratoga trunk” (1941; sv. övers. ”Högt spel
i Saratoga”, 1942), vars romantiska handling är
förlagd till New Orleans under slutet av förra
seklet, och ”Great son” (1945; sv. övers. ”Av
fädernas ätt”, s. å.), som ger pionjärhistoria och
samtidsskildring. F. har också skrivit skådespel,
bl. a. tills, med George S. Kaufman, ss. ”Stage
door” (1938) och ”The land is bright” (1941).
”One basket” (1947) innehåller 47 noveller, ”A
peculiar treasure” (1939) är en självbiografisk
skildring.
F e’rber, Johan Jacob, mineralog och
kemist (1743—90), lärjunge till Linné. Han
disputerade i Uppsala 1763 och antogs s. å. till
auskultant i Bergskollegium men begav sig ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
