Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferdinand II (kejsare av Tysk-romerska riket) - Ferdinand III (kejsare av Tysk-romerska riket) - Ferdinand Wilhelm (hertig av Württemberg) - Ferdinand I, den godmodige (kejsare av Österrike) - Ferdinand (ärkehertig av Österrike) - Ferdinand av Este (ärkehertig av Österrike) - Ferdinand (ärkehertig av Österrike, kejsare av Mexico) - Ferdinandea - Ferdinandsen, Carl - Fère, La Fère - Feret, Jean Baptiste - Fergana, Ferghana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Ferdinandea—Fergana
324
trettioåriga kriget.
Redan i arvländerna
hade han fört en vild
utrotningskampanj mot
protestantismen, och
efter kuvandet av
bö-miska upproret 1620
stod F. i spetsen för
den katolska
reaktionen. Det övermodiga
restitutionsediktet 1629
betecknar höjdpunkten
av F: s makt. Genom
Gustav II Adolfs
ingripande 1630
omintet
gjordes emellertid alla hans planer i
Nordtyskland. F. var oförvitlig i sitt enskilda liv och
energisk som regent men medelmåttigt begåvad,
klen hushållare och den romerska kyrkan blint
undergiven.
3) Ferdinand III, den föreg:s son,
kejsare (1608—57), Han blev 1626 konung av
Ungern, 1627 konung av Böhmen, övertog 1634 (efter
Wallensteins död) det nominella befälet över den
kejserliga hären samt valdes 1636 till romersk
konung och 1637 till kejsare. Överlägsen sin far
i begåvning, fortsatte han dock dennes stelbenta
politik. De militära motgångarna tvingade
honom emellertid till freden 1648. Strax före sin
död inledde F. en allianspolitik med Polen mot
Karl X Gustav.
Württemberg. Ferdinand Vilhelm,
hertig (1659—1701), gick under skånska kriget i
dansk tjänst och blev 1682 chef för gardet. 1683
—87 deltog han i striderna mot turkarna men
hemkallades därpå och fick som generallöjtnant
befälet över de danska trupper, som sändes till
Vilhelm III :s hjälp. Irlands kuvande var till stor
del F :s verk. Därpå deltog han med utmärkelse
i pfalziska kriget. Under fälttåget 1700 var F.
befälhavare för trupperna i Holstein och blev
s. å. överbefälhavare för hela den dansk-norska
armén.
Österrike. 1) Ferdinand I, den
godmodige, kejsare (1793—1875), äldste son till
kej-sar Frans I och Maria Teresia av Bägge
Si-cilierna. F., som 1835 besteg tronen efter sin
far, led av epilepsi och var fullkomligt oduglig
som regent. Landet styrdes av en hovet
närstående krets, som leddes av furst Metternich,
kejsarens broder ärkehertig Frans Karl och greve
Kolowrat. Vid revolutionen 1848 var F. endast en
viljelös docka i det politiska spelet, flydde två
gånger från Wien och övertalades 2 dec. 1848 att
abdikera till förmån för sin brorson Frans
Josef. Sina återstående dagar framlevde han i stor
tillbakadragenhet, mestadels i Prag. Han var g.
m. Maria Anna, dotter till Viktor Emanuel I
av Sardinien.
2) Ferdinand, ärkehertig (1529—95), son
till tysk-romerske kejsar Ferdinand I, bror till
Maximilian II. Ärvde efter faderns död 1564
Tyrolen, där han energiskt ledde den katolska
mot-reformationen. F. var en stor konstvän och
skapade den berömda Ambraser Sammlung. Han
var g. m. köpmansdottern Philippine Welser. —
Biogr. av J. Hirn (2 bd, 1885—87).
3) Ferdinand Karl Joseph av E s t e,
ärkehertig (1781—1850), sonson till Maria Teresia.
Ledde med heder fälttågen i Bayern och
Böhmen 1805, i Polen 1809; var därpå guvernör i
Ungern och 1832—46 i Galizien.
4) Ferdinand Max, ärkehertig (1832—67),
se Maximilian, kejsare av Mexico.
Ferdinande’a, ö i Medelhavet, mellan Sicilien
och Pantelleria. Den uppstod vid ett vulkaniskt
utbrott juli 1831, togs då i besittning såväl av
Bägge Sicilierna som av England men försvann
mot slutet av året. 1833 visade den sig åter
en kort tid.
Ferdinandsen, Carl Christian Frederik, dansk
botanist (1879—1944). Han blev fil. dr 1919
och var 1919—25 försöksledare vid Statens
plan-tepatologiske försög samt blev 1920 prof, i
växt-patologi vid Landbohöjskolen. F:s vetenskapliga
produktion ägnades särsk. åt växtpatologi och
my-kologi. F. utgav från 1932 tidskr. Friesea.
Fère [fär], La F è r e, stad i fr. dep. Aisne,
vid Oise, c:a 3,000 inv. — F. har haft betydelse
som fästning, dels under 1814—15 års, dels
under 1870 års krig, då det intogs av preussarna.
Före 1 :a världskriget bildade F. jämte Laon och
Reims i det nordostfranska befästningssystemet
en bakre fästningslinje, som dock under kriget
aldrig försvarades av fransmännen.
Feret [forä’], Jean Baptist e, fransk
blomstermålare (omkr. 1665—1739). Han
vistades ett par år på 1730-talet i Stockholm, där
han fick i uppdrag att måla blomsterstycken i
Kungl. slottet.
Fergäna, Ferghana, landskap och stad i
Västturkestan, kring övre Syr-darja och dess
källfloder Naryn och Kara-darja; omkr. 25,000
km2. F. är ett sänkningsområde mellan de ända
till 6,000 m höga Tjatkal-tau
(Tien-shansyste-met) och Alai. Som en ö. avslutning står
Ferga-nakedjan. F.-bäckenet är till största delen täckt
av bördig lössjord. Klimatet är torrt och varmt.
Väldiga områden äro konstbevattnade. Stora
Ferganakanalen bevattnar 217,000 har
bomullsodlingar. Mest odlas bomull. Betydande
äro dessutom trädgårdsskötsel och vinodling. F.
har även silkesodling och på den grundad
sidenindustri. Industrien i övrigt är betydande (bl. a.
tillverkning av lädervaror), likaså på senaste tid
bergsbruket. F. har rika fyndigheter av stenkol,
petroleum och järnmalm. Vidare utvinnas uran,
vanadin, antimon, kvicksilver m. m. —
Befolkningen (över 2 mill.) utgöres till övervägande del av
uzbeker, kirgiser och tadzjiker. Tätast
befolkade äro områdena vid foten av bergskedjorna.
Administrativt sett är F. delat i Uzbekistan,
Tadzj ikistan och Kirgisien. Större orter äro
bomullsodlingens centra Kokand (85,000 inv.),
Andizjan (84,000 inv.), Namangan (77,000 inv.)
och Fergana (35,000 inv.) i den uzbekiska
delen, Leninabad (förr Chodzjent; 41,000 inv.) i
den tadzjikiska samt Osj (45,000 inv.) i den
kir-gisiska delen av F. — Sedan urminnes tider
bebott av iranska stammar och nämnt redan f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
