Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fetknopp - Fetma - Fetsill - Fetstil - Fetsund - Fett, Harry - Fettceller - Fetter, lipider - Fettfågeln, guacharo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Fetma—F ettfågeln
348
hälleknoppen, 5. album, som har trinda,
rödprickiga blad och vita blommor. — Många
arter odlas som prydnadsväxter, t. ex. 5.
spu-rium (med violetta blommor, på kyrkogårdar
m. m.), S. aizoon (med gula blommor, på
stenpartier) och S. Sieboldii (ampelväxt, se bild
vid d. o.).
Fetma, se Fettsot.
Fetsill, se Sillsläktet.
Fetstil, boktr., se Stil.
Fetsund, järnvägsstation på linjen Oslo—
Kongsvinger, på v. sidan av Glömma, över
vilken här leder en 420 m lång landsvägs- och
järnvägsbro. — Till skydd för de viktiga
övergångarna vid F. anlades före 1 :a världskriget
halvpermanenta befästningar, vilka utgjorde v.
flygeln av den s. k. Glommalinj en.
Fett, Harry Per, norsk konsthistoriker och
arkeolog (f. 1875). Han blev fil. dr 1908, var
1901—11 amanuens vid Folkemuseet och 1899
—1908 sekr. i
Föreningen til norske
for-tidsmindesmærkers beväring samt 1913—46
riksantikvarie. I den
senare befattningen
har F. nedlagt ett
utomordentligt förtjänstfullt arbete genom sin
allsidiga
kulturhistoriska orientering. De
moderna
konserve-ringsarbetena av äldre
byggnadsverk
infördes bl. a. under hans
ledning. Efter sin
avgång som riksantikvarie är F. verksam
som industriledare och har i detta sammanhang
ägnat stort intresse åt konstbildningsfrågor.
F. utgav tills, m. H. Shetelig tidskr. Kunst og
kultur och var vidare medutgivare av ”Norsk
kunsthistorie”. Bland hans talrika konst- och
kulturhistoriska arbeten märkas bl. a. ”Gamle
norske hjem” (1906), ”Billedhuggerkunsten i
Norge under Sverreætten” (1908), Norges
kir-ker i middelalderen” (1909), ”Norges kirker i
det i6:e og iy:e aarhundrade” (1911),
”Norges malerkunst i middelalderen” (1917), "östen
i tusj” (1935), ”Den holländske kunst” (1936),
”Hellig Olav” (1938), ”En bygdekirke” (1941),
”Kunst på arbeidsplassen” (1946) och ”På
kultur-vernets veier” (1949). Dessutom har F. skrivit
de mera journalistiska arbetena ”Fra Athen til
Trangvik” (1924), ”Historien og livet” (1926),
”Mumier og sfinks” (1928), ”Vandringer
gjen-nem revolutionens Paris” (1929) samt ”Fritz og
hans verden” (1932).
Fettceller, se Bindesubstansvävnad.
Fetter, 1 i p i d e r, saltartade föreningar
(estrar) mellan glycerin och enbasiska acykliska
syror, framför allt tillhörande fettsyre- och
olje-syreserierna. De flesta naturliga f. utgöras av
stearinsyrans, palmitinsyrans och oljesyrans
gly-cerider. Även lägre fettsyreglycerider, ss.
smörsyrans, förekomma i större mängder. I naturen
förekommande f. bestå vanl. av en blandning
av flera olika fettsyreglycerider. Ju mera
stearin ett fett innehåller, desto fastare är
konsistensen vid vanlig temperatur. Olein åter gör fettet
mera löst, om det ej rent av är flytande (tran,
olivolja). F. förekomma i både djur- och
växtriket samt tjäna särskilt hos djuren som
upplagsnäring. Djurfetterna erhållas genom
ut-smältning. Detta tillgår så, att fettet upphettas,
varvid de omgivande cellhinnorna sprängas och
kunna frånskiljas. Växtfetter utvinnas vanl.
genom kall- el. varmpressning i hydrauliska
pressar av framför allt frukter och frön.
F. äro i allm. lösliga i organiska
lösningsmedel med undantag av alkohol, som endast
löser några f. I vatten äro de alla olösliga, och
härpå grundar sig f:s användning som
skyddsmedel mot fukt. Vid längre förvaring, särskilt
om luften har tillträde, sönderdelas f. något.
Härvid erhålla de sur reaktion och obehaglig lukt
och smak (fettet ”härsknar”). Detta beror dels
på enzymatiska spjälkningsprocesser, varvid
fettet spjälkas i glycerin och fria syror, dels på
oxidation.
Djurfetterna skiljas från växtfetter genom att
de innehålla kolesterin, under det att
växtfet-terna äro rika på de kolesterin närstående
fy-tosterinerna. Hos djuren förekommer fett i
alla vävnader och vätskor med undantag för
normal urin. Bland viktigare djurfetter märkas
talg, ister, smör och tran. Även i växtriket
äro f. mycket utbredda. De utgöras dels av
fasta f., dels av flytande s. k. feta oljor.
De senare indelas i torkande och icke torkande
oljor, Bland fasta f. märkas kokosfett, palmfett
och kakaosmör. Viktiga icke torkande feta oljor
äro olivolja, rovolja och mandelolja. Sesamolja,
krotonolja och ricinolja äro halvtorkande oljor,
linolja och kinesisk träolja torkande oljor.
Sojabönolja, vallmoolja, nötolja och hampolja äro
svagt torkande oljor.
Vid kvantitativa undersökningar av fett i ett
organ extraheras det finfördelade materialet med
eter. Två viktiga kemiska konstanter äro f ö
r-tvålningstalet och j o d t a 1 e t. Det
förra är ett mått på halten av neutral fett och
fria fettsyror, det senare angiver genom
mängden jod, som ett preparat kan upptaga, dess halt
av omättade syror.
F. höra till våra förnämsta födoämnen. Inga
andra lämna vid förbränningen i kroppen så
mycken energi. Dessutom ha de fått
användning vid framställning av glycerin och derivat
härav, till tvål, ljus, färger, lacker och
fernissor, kosmetiska medel, smörjmedel, plastiska
massor och linoleum. Även läderfabriker och
färgerier använda f.
Fettfågeln, guacharo, Steato’rnis
caripe’n-sis, en egendomlig fågel, tillhörande
nattskärr-fåglarna, som förekommer i Mellanamerika och
det tropiska Sydamerika. I kolonier av tusentals
ex. bebor den klipphålor, vilka den om natten
lämnar för att söka sin föda, som utgöres av
frukter. F. har sitt namn av de väldiga
fettmassor, som finnas upplagrade dels i huden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
