Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiat (industriföretag) - FIB - Fibbla, fibla - Fibblesläktet - Fiber - Fiber - Fibich, Zdenko - Fibiger, 1. Johannes - Fibiger, 2. Mathilde - Fibiger, 3. Johannes - Fibiger, 4. Andreas Neergaard - Fibiger, 5. Vilhelm - Fibla - Fibonacci, Leonardo - Fibrill - Fibrin - Fibrinogen - Fibroin - Fibrom - Fibrös - Fibula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
FIB—Fibula
360
komplex, Lingotto-verken, till företagets
utrym-mesresurser. Dessa verkstäder skadades svårt
genom bombning 1943 men äro nu till största
delen iståndsatta. Ytterligare ett jättekomplex
har tillkommit, Mirafiori-verken. Vid de
nämnda fabrikerna och ett 20-tal mindre enheter (de
flesta i Turin) sysselsättes en personal av
sammanlagt 60,000 personer. Företagets tillverkning,
som urspr. utgjordes av enbart bilar (märket
Fiat), omfattar numera alla slags transportmedel
och drivmaskinerier till dyl.
FIB, förk. för tidskr. Folket i Bild.
Fibbla, fibla, namn på flera gulblommiga
korgblommiga växter, särskilt sådana med
mjölksaft, t. ex. Scorzonera, Leontodon, Hieracium,
Crepis och Arnica.
Fibblesläktet, se Hieracium.
Fiber (lat. fi’bra), tråd, tåga. F. el.
växt-tågor äro smala, långsträckta celler med
tjocka, ofta förvedade cellväggar, som ge växterna
mekanisk fasthet. F. utnyttjas tekniskt som
spå-nadsmaterial el. bindemedel.
Fi’ber, se Bisamråtta.
Fibich [-i^], Z den k o, tjeckisk kompositör
(1850—1900). Han var 1875—78 andre
kapellmästare vid nationalteatern i Prag, för vilken han
skrev flera nationella operor, därefter
kördiri-gent vid ryska kyrkan där. Hans intressantaste
verk är trilogien ”Hippodamia” (1890—91). F.
skrev även talrika pianokompositioner,
kammarmusik, symfonier och solosånger. Bekant är hans
”Poem” för violin. — Litt.: Tysk biogr. av C.
L. Richter (1900).
Fi’biger. 1) Johannes Henrik Tauber F.,
dansk författare, präst (1821—97). Han skrev
bl. a. bibliska skådespel och, under märket D i
o-dorus, prosaberättelsen ”Mine söstre” (1881)
samt diktsamlingen ”Sorgens genier” (1884).
Hans alstring var tankerik men tung till formen.
2) Mathilde Lucie F., den föreg:s kusin,
författarinna (1830—72). Hon skrev nittonårig
”Clara Raphael. Tolv breve” (1850), där hon
naivt ideellt hävdade kvinnans rätt till fri
utveckling av sin personlighet. Boken väckte livlig
diskussion (”Clara Raphaelfejden”).
3) Johannes Andreas Grib F., brorson till
F.i), läkare (1867—1928). Han blev 1895 med.
dr på en avh. om difteribacillen och 1900 prof,
i patologisk anatomi vid Köpenhamns univ. F.
gjorde sig känd som en bland samtidens mest
framstående
kräftfors-kare, bl. a. genom att
på experimentell väg
framkalla kräfta hos
råttor. För sina
undersökningar rörande
kräftsvulsterna
tilldelades han 1927
Nobelpriset. På en
läkarkongress 1908
framlade han bevis mot R.
Kochs påstående om
kreaturstuberkulosens
ofarlighet för
människan.
4) Johan Andreas Neergaard F., präst
(1868-—1937). Han blev 1908 sognepræst i
Köpenhamn. F., som intagit en ledande ställning
inom Indre missionen, har författat ett stort
antal skrifter av dels biografisk, dels uppbygglig
art. Av de senare ha flera översatts till sv.
5) Kristian Vilhelm Kristoffer F., politiker
(f. 1886), godsägare från Nordjylland, medl. av
Sognerådet 1917—21, av Menighedsrådet från
1916, av Folketingets konservativa grupp från
1920. F. har gjort en omfattande insats i olika
kyrkliga sammanslutningar, tagit livlig del i det
politiska arbetet och varit medl. av olika
kommissioner. Han var ordf, i det konservativa
folkpartiet 1939—48, blev minister utan portfölj i
samlingsregeringen Stauning 9/4 1940,
kyrkominis-ter 8/7 s. å. och var kyrkominister i regeringen
Buhl maj—nov. 1942. I Buhls 2:a ministär 1945
var F. handelsminister.
Fibla, se Fibbla.
Fibonacci [-båna’tji], Leonard o, kallad
Leonardo från Pisa, italiensk
matematiker (omkr. 1200). F., som uppfostrats i
Nordafrika, lärde där känna det indisk-arabiska
talsystemet. På resor till Egypten, Grekland m. m.
studerade han den klassiska grekiska
matematiken. F., som sedan genom sina skrifter (”Liber
Abaci”, den första bok, där de indisk-arabiska
siffrorna och positionssystemet genomgående
användas, ”Practica geometriae”, 1220, m. fl.) sökte
utbreda kunskap härom, har stor förtjänst om
matematikens återuppvaknande i Europa.
Fibri’11 (av lat. fi’bra, tråd, tåga), ”fin tråd”,
det finaste trådelementet i en organisk vävnad,
t. ex. bindvävs-, muskel fibrill. — F i b r i 11 ä r
el. f i b r ö s, som består av f.; av fintrådig
beskaffenhet.
Fibrin, se Fibrinogen.
Fibrinogen [-jé’n], ett i blodplasma, lymfa,
magsaft och benmärg förekommande
äggviteämne (globulin). I normalt cirkulerande blod
håller sig f. i lösning. Avtappat blod stelnar
eller levrar sig däremot, beroende på att f.
härvid övergår i olösligt fibrin. Bildningen är
närmast att betrakta som en koagulationsprocess.
Fibrin framställes vanl. genom slagning eller
vispning av färskt blod.
Fibroin, se Albuminoider.
Fibrom [-å’m] (av lat. fi’bra, tråd), godartad,
långsamt växande och väl begränsad svulst,
sammansatt huvudsaki. av bindvävsceller (och
-trådar), till konsistensen fast och lokaliserad till
hud, senor, bröstkörtlar, livmoder m. fl.
bind-vävsrika organ. F. förekommer ofta i
blandformer, d. v. s. utgöres av bindväv i förening med
annan vävnad: t. ex. med fettvävnad =
fibroli-pom (i huden); med muskelvävnad = fibromyom
(i livmodern); med körtelvävnad = fibroadenom
(i bröstkörteln). Kirurgisk behandling behöver
endast tillgripas, när svulsten generar genom
sitt läge.
Fibrös (fr. fibreux), se Fibrill.
Fibula, lat. 1) Säkerhetsnålsliknande spänne
av brons, järn eller guldsmedsarbete, som under
brons- och järnåldern nyttjades för att samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
