Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fielding, Henry - Fierabras - Fierlinger, Zdenek - Fieschi (Fiesco), släkt - Fiesole - FIFA - Fife, grevskap - Fife, titel - Fifty-fifty - fig. - Figaro - Figaro (veckotidning) - Figaro, Le (tidningar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Fierabras—Figaro
372
representanten för den borgerliga romanen i
England. F. började visserligen med att parodiera
Richardsons sentimentalitet, men han utvecklade
sig på samma gång till en djärv och realistisk
skildrare av tidens seder, vilkas råhet ännu
åskådligt framträder i hans romaner. Hans eget
livsglada väsen, slösande frikostighet och goda
hjärta såväl som hans humanitet öch känsla
sprida värme över alla hans brokiga tavlor.
”Tom Jones” är alltjämt en av de allra
märkligaste romaner, som existera; den var den
första, vari man gjort ett försök att skildra livet
i hela dess fyllighet utan att främst lägga an
på någon äventyrlig intrig. — Litt.: W. L.
Cross, ”The history of H. F. (3 bd, 1918);
A. Digeon, ”Les romans de F.” (1923); F. T.
Blanchard, ”F. the novelist” (1926) ; M. P.
Will-cocks, ”A true-born Englishman” (1947).
Fierabras [fjärabra’], fransk riddarroman på
vers från omkr. 1200 om en saracensk jätte F.
Fierlinger [fi’r-], Z den ek, tjeckisk politiker
och diplomat (f. 1891). F. deltog under 1 :a
världskriget i upprorsrörelsen mot Habsburgmonarkien
och var medl. av tjeckoslovakiska national rådet
i Ryssland. Efter den tjeckoslovakiska statens
grundande innehade han diplomatiska poster i
Haag, Bukarest, Washington, Bern och Wien,
var 1936—37 dir. för utrikesministeriets politiska
avd. och 1937—39 minister i Moskva samt
återinträdde på denna post 1941. Vid
Tjeckoslovakiens befrielse 1945 bildade han en provisorisk
regering och blev s. å. socialdemokratiska
partiets ordf. I samband med de första valen efter
kriget demissionerade F. i juli 1946 och blev v.
konseljpresident i Gottwalds regering. Han
avsattes som partiordf. i nov. 1947 på gr. av
närmanden till kommunisterna men återtog lednigen
i febr. 1948, ställde sig helt solidarisk med
kommunisterna vid deras maktövertagande och blev
industriminister i Gottwalds 2:a regering.
Fieschi [fiä’ski] (Fiesco), en av Genuas
”fyra stora familjer”. Släkten är känd sedan
1000-talet och har bland sina medlemmar att
uppvisa 30 kardinaler och två påvar (Innocentius IV
och Hadrianus V). Mest känd är G i a n 1 u i g i
de’ F., greve av Lavagna (omkr. 1523—47).
Avundsjuk på släkten Dorias makt i Genua,
bildade han en sammansvärjning. Gianluigi själv
omkom vid revoltens början genom drunkning.
Schiller gjorde honom till hjälte i sorgespelet
”Fiesco”.
Fiesole [fiä’zåle], stad i Italien, 5 km n. ö.
om Florens; 2,600 inv. Ligger på en kulle ovan
Arnos biflod Mugnone. Katedralen grundlagd
1028. Ruiner av romersk teater och termer.
Nedanför F. vid vägen till Florens ligger klostret
San Domenico, där målaren Fra Giovanni da F.
vistades som munk. — F. var romarnas Faesulae.
FIFA, förk. för Fédération Internationale de
Football Ässociation.
Fife [faif], grevskap i Skottland, vid
Nordsjön, mellan Tay- och Forthviken; 1,307 km2,
290,000 inv. Hög och klippig kust. Välodlade
dalar och kullar; i v. Lomond Hills (522 m ö. h.).
F. utgör Skottlands förnämsta sockerbetsdistrikt;
stor kolproduktion. Huvudstad: Cupar (5,000
inv.).
Fife [faif], urspr. skotsk, sedermera engelsk
adelstitel inom olika linjer av den urspr. skotska
adelsätten Duff. Alexander William George
(1849—1912), 6:e earl F., blev 1889 vid sitt
giftermål med Edvard VII :s äldsta dotter,
prinsessan Louise (1867—1931), hertig av F. Då
han saknade manliga bröstarvingar, förklarades
1900 hertigtiteln ärftlig å kvinnliga descendenter
i första led enl. förstfödslorätt samt deras
manliga avkomlingar. Döttrarna äro prinsessan
Alexandra (f. 1891), nuv. hertiginna av F.,
1913 g. m. prins Arthur, hertig av Connaught
(1883—1938), och prinsessan Maud (f. 1893),
1923 g. m. Charles Alexander, Lord Carnegie
(f. 1893).
Fifty-fifty [fi’fti-] (eng.), femti-femti
(underförstått: procent); lika mycket (av vardera),
t. ex. om motorseglare, fartyg avsett lika mycket
för motordrift som för segling; lika stora
utsikter.
fig-, förk. för figur.
Fi’garo (av sp. Picaro), huvudpersonen i
”Bar-beraren i Sevilla” och ”Figaros bröllop” av
Beaumarchais, en typ med kvickhet, intriglust och
förslagenhet.
Fi’garo, veckotidning i Stockholm, uppsatt 1
aug. 1878 av Hugo Nisbeth; var dec. 1884—jan.
1886 daglig med bidrag av A. O. Wallenberg.
Nisbeth gjorde F. politiskt liberal och pikant,
Georg Lundström (Jörgen; redaktör 1888—
1910) präglade den med sin kåseristil och gav
den karaktär av ”bulevardtidning”. F. gick sedan
starkt tillbaka och upphörde 1925.
Figaro, Le [la figarå’], namn på flera franska
tidningar. Den första utgavs 1826—33. Namnet
upptogs under Ludvig Filips regering ett tiotal
gånger. Varaktigt återupplivades den gamla F.
1854 av J. H. C. de Villemessant, urspr. som en
icke-politisk veckotidning. Bland medarbetarna
märktes E. About, A. Scholl och F. Sarcey. 1866
blev F. daglig och politisk samt fick till nya
medarbetare bl. a. H. Rochefort och F. Magnard.
Den lade an på sensationsnyheter och pikant
skrivsätt samt företrädde politiskt merendels en
klerikal och legitimistisk uppfattning. 1879—94
var F. Magnard huvudredaktör. Tidningen var
under hans ledning kritisk mot tredje republiken
och underblåste boulangismen. 1903—14 var
Gaston Calmette tidningens utgivare. Den upphörde
då att vara monarkistisk och återtog sin äldre,
mondäna karaktär. Senare inköptes F. av F. Coty
och hade en kortare tid L. Romier till politisk
red. När tyskarna under 2 :a världskriget 1940
besatte Paris, flyttade F:s red. till Lyon, och när
denna stad 1942 ockuperades, nedlades tidn.
Denna åtgärd var orsaken till att F. blev en av de
ytterst få borgerliga tidn. i Paris, som åter fingo
utkomma efter befrielsen 1944. F. representerar
icke något bestämt parti men är organ för den
moderata borgarklassen. Utg. är nu Pierre
Brisson, och bland medarbetarna märkas en rad
kända förf., ss. Franqois Mauriac, Georges Duhamel,
Thierry Maulnier, André Siegfried, Maurice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
