Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Film
402
Schematisk framställning av ljudfilmsupptagning.
Hos den viktigaste f., nitratfilmen, utgöres
underlaget av celluloid. Celluloiden innehåller c :a
85 % cellulosanitrat och 15 */o kamfer, som
lösas i c:a 5 ggr sin egen vikt av ett lättflyktigt
lösningsmedel, vanl. en blandning av alkohol och
eter. Lösningen gjutes sedan på stora,
högpole-rade och försilvrade metalltrummor el. långa
ändlösa kopparband, torkas i värme och rullas
upp i rullar. Den brandfria acetatfilmen
fram-ställes på liknande sätt av acetylcellulosa med
aceton som vanligaste lösningsmedel. Både
nitrat-och acetatfilm prepareras därefter på ena sidan
med ett skikt, som etsar sig fast i underlaget
och därigenom ger ett bättre fäste för
emul-sionsskiktet. F. nedskäres i olika bredder och
format, resp, perforeras och förpackas på ett
flertal olika sätt. De viktigaste huvudtyperna
äro rullfilm, filmblock, bladfilm och kinofilm.
Rullfilmen, som är amatörfotografernas
viktigaste negativmaterial, utgöres av ett 0,1
mm tjockt filmband, hopklistrat med ett lika
brett, långt skyddspapper och upprullat på en
med flänsar försedd spole. Rullfilmen göres vanl.
för 8, 12 el. 36 exponeringar och kan bekvämt
inläggas, växlas och tagas ut ur kameran i fullt
dagsljus. Detta är även fallet med f i 1 m b 1 o
c-k e t, som göres för 12 exponeringar och består
av en sinnrik plåt förpackning, en kassett,
innehållande 12 tunna filmblad, hopklistrade med
papperstungor, med vilkas hjälp ett exponerat
blad lätt kan förflyttas från exponeringsläget
till kassettens baksida. B 1 a d f i 1 m e n har ett
tjockare underlag, är halvstyv och förpackas
löst i askar som glasplåtar. För fotografering
måste varje bladfilm i mörkrum läggas in i en
med falsar försedd kassett. Yrkesfotograferna
fotografera numera praktiskt taget uteslutande
med bladfilm, som tillverkas med vitt skilda
emulsioner för porträttfotografering och alla
slag av teknisk fotografering. En viktig grupp
bland bladfilmerna, röntgenfilmen,
göres numera vanl. med acetatunderlag. K i
nofil m e n förekommer som perforerad n o
r-m a 1 f i 1 m med 35 mm bredd och som
smalfilm. Den senare har numera standardiserats
i två bredder, 16 och 8 mm, men även 9,5 mm
smalfilm förekommer. Den kommersiella
normalfilmen, som alltid utgöres av nitratfilm,
tillverkas med högkänsliga negativemulsioner för
fotografering och lågkänsliga och finkorniga för
kopiering. Smalfilmen är alltid brandfri
acetatfilm och göres för amatörbruk vanl. med
specialemulsioner, s. k. omvändningsfilm,
som framkallas, efterbelyses och omvändes till
positiv f. Denna f. kopieras därför ej som
normalfilmen.
2) Den rörliga bilden, kinematografien,
är en teknisk utveckling av fotografien.
Kinematografien benämnes i allm. film, vilket
betecknar en kinematografisk upptagning.
Principiellt är skillnaden mellan fotografisk och
kinematografisk upptagning den, att fotografikameran
endast upptar en s. k. ögonblicksbild (stillbild),
medan kinematografikameran, filmkameran,
upptar en kontinuerlig följd av ögonblicksbilder,
vilka exponeras på ett speciellt kinematografiskt
material av celluloid. Genom att projiciera dessa
filmbilder, i samma tempo som de upptagits, i
en visningsapparat, filmprojektor, k
i-nematograf, kan en levande och rörlig
avbildning ske. Det numera internationellt
vedertagna uttrycket motion picture, rörliga
bilder, anger f:s grundläggande princip. Det var
bl. a. engelsmannen E. Muybridge, som genom
sina seriefotograferingar 1872—78 gav idén till
framställning av rörliga bilder. Muybridge
använde en serie kameror, som ställdes upp på linje
och exponerade i snabb följd efter varandra.
Man anser, att amerikanerna Th. Edison och
G. Eastman samt fransmännen A. och L.
Lu-mière (1895) voro de första, som löste
problemen för upptagning och visning av rörliga,
sammanhängande bilder. Den första
filmförevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
