Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Filmkonst
408
men. Den bygger på ett litterärt underlag, som
antingen kan vara fritt uppfunnet och
arrangerat av filmförfattaren el. en bearbetning av en
pjäs, en roman, en novell el. dyl. Ett annat slag
av film är dokumentärfilmen. Det
vanligaste slaget av denna är journal- och
kortfilmer. Därmed anges också dokumentärfilmens
syfte, näml, att vara en direkt upptagning efter
verkligheten. Till denna grupp kan man också
hänföra undervisningsfilmen. Ett tredje slag av
film är reklam- och
propagandafilmen, som också ibland uppträder i form av
spelfilm (t. ex. valfilmer) men i regel tjänar ett
industriellt syfte. En fjärde grupp representerar
den tecknade filmen.
Medan teatern i första hand är det talade
ordets konst, är film framför allt bildkonst.
Teaterns begränsning är uppenbar, den är framför
allt en begränsning till rummet. Handlingen
måste koncentreras till ett visst antal scener,
mellan vilka pauserna ofta bli till stora skarvar
i händelseförloppet. Filmen har däremot icke
denna begränsning till rummet. Filmkameran kan
ge närbilder av situationer och scener, som
teatern endast kan beskriva genom ord el. antyda,
den kan ge dokumentariska bilder av händelser
och bevara dessa i framtiden, där teatern
endast genom ordets; plastikens och mimikens makt
kan åskådliggöra en i förfluten tid inträffad
episod. Ej heller existerar för filmen någon
begränsning i tid. Filmens möjligheter att röra
sig fritt i alla miljöer och över alla tidsepoker
äro outtömliga. Skillnaderna mellan film och
teater nödvändiggöra en helt annan teknik hos
filmens artister. Denna teknik måste regissören,
fotografen, ljudingenjören, belysningsmästaren
och sminkören behärska, och skådespelarna måste
vara fulltoniga instrument härför. Filmkameran
avslöjar allt, icke minst i närbilder, och
skådespelarnas mimiska, plastiska och vokala
“uttrycksmedel måste därför bli betydligt finare och mera
nyanserade än dem, som komma till användning
på scenen.
Filmen som konst utgick från de länder, där
kinematografien uppstått, näml. Frankrike och
U.S.A. Bröderna Louis och Auguste Lumière
anses vara de, som löste kinematografiens
grundläggande tekniska problem. 28/i2 1895 ägde
världens första biografföreställning rum i Paris, då
bröderna Lumière läto visa sina rörliga bilder,
som väckte ett oerhört uppseende. Dessa bilder
voro enbart dokumentariska och visade aktuella
händelser utan konstnärlig avsikt.
Varietéteat-rarna togo först hand om den nya uppfinningen,
men mycket snart fick filmen sina egna
före-visningslokaler, och därmed var grunden lagd
till filmindustrien. De dokumentariska
upptagningarna av journalkaraktär utgjorde fortfarande
stoffet, men snart började man spela in korta
scener på något tiotal meter, där enklare
situationskomik och det patetiskt dramatiska
dominerade. Småningom blevo dessa scener allt längre
och sammanfogades till en följd av bildsviter
med förklarande text, början till spelfilmen med
handling. Den förste, som experimenterade med
filmen rent konstnärligt, var fransmannen Georg
Meliès, teaterdir. i Paris. Han rörde sig med
förkärlek i sagans och fantasiens värld el. i
historisk miljö och skapade fram till 1912 flera
hundra korta filmer, i regel enaktare, med de
mest olikartade motiv. Samtidigt pågingo
försök även i U.S.A., där Edison experimenterade
med kinematografen. Även här började man visa
mindre filmer av journalkaraktär och korta
scener på varietéteatrarna. 1902 visades den första
egentliga spelfilmen i U.S.A., ”En amerikansk
brandsoldats liv”, som följdes av flera andra,
bland dem ”Den stora tågplundringen” (1903),
”Exfången” (1905) och ”Kleptomanen” (1906).
Upphovsmannen var amerikanen Edwin S.
Porter, vars filmer inledde realismens tid i f.
Porter introducerade även närbilden i f. Hans
filmer lade grunden till den amerikanska
filmindustrien, som växte upp under 1900-talets första
årtionde och ganska snart blev en storindustri
under ledning av män som Zukor, Laemmle,
Fox och Loew och med New York, senare
Hollywood, som produktionscentrum. Ännu så länge,
fram till 1 :a världskriget, fick U.S.A.
konkurrera med Europa, framför allt med Frankrike
och Italien. Teaterns skådespelare, började nu
intressera sig för den nya konstarten, men filmen
fick också sina egna skådespelare, och
stjärn-kulten tog vid, representerad av bl. a. Mary
Pickford i U.S.A. och Asta Nielsen i Tyskland,
senare också av Charles Chaplin och Douglas
Fairbanks. Filmerna blevo allt längre, så att man
nu kunde tala om långfilmer. Det var Italien,
som blev föregångslandet på långfilmens område.
Rekordet innehades av den italienska filmen
”Quo vadis?”, som var över 2,500 m lång. Det
var framför allt engelska och italienska
historiska filmer med väldiga statistuppbåd och
storslagna effekter, som dominerade marknaden. I
Frankrike och U.S.A. uppstod samtidigt
filmfarsen med Max Linder och Charlie Chaplin
som främsta skådespelare i resp, länder. Sverige
hade också börjat en målmedveten
filmproduktion omkr. 1912, men den fick först senare
internationell betydelse.
Ledningen inom filmindustrien övergick
under 1 :a världskriget till U.S.A. Nu förelågo de
ekonomiska förutsättningarna för en mera
konstnärligt betonad filmproduktion vid sidan av
fabrikationen av enklare underhållsfilmer. En rad
framstående amerikanska filmregissörer
framträdde, av vilka David Wark Griffith
(”Nationens födelse”, 1915, och ”Intolerance”, 1916)
höjde sig över alla andra. Griffith utvecklade
vidare den av Porter införda närbilds- och
montagetekniken, och hans nya kamerabehandling,
som bl. a. möjliggjorde, att filmkameran blev
rörlig i st. f. att som förr vara fixerad till en
enda punkt i ateljén, blev revolutionerande. Från
omkr. 1912 närmar sig filmen steg för steg i
allt snabbare takt sin fulländning. Bland
amerikanska regissörer efter genombrottsåren märkas
särsk. Cecil De Mille och något senare Rex
Ingram. Kriget medförde även en radikal
förändring av publiksmaken. Historiska praktfil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
