Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filon - Filopoimen - Filosof - Filosofem - Filosofera - Filosofi - Filosofie doktor - Filosofie kandidat-examen - Filosofie licentiat-examen - Filosofie magister - Filosofiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Filopoimen—Filosofiens historia
416
—1930. (i 5 band). Den rikhaltiga F.-litteraturen
förtecknas av E. Schürer, ”Geschichte des
jü-dischen Volkes im Zeitalter Jesu Christi”, III
(4:e uppl. 1909). Jfr H. Elmgren, ”Philon av
Alexandria” (1939).
Filopöi’men (lat. Philopö^men), grekisk
fältherre (d. 183 f. Kr.). F. var född i Megalopolis i
Arkadien och utmärkte sig först vid försvaret
av sin födelsestad mot Sparta samt i slaget vid
Sellasia 221. 208 blev han Akaj iska förbundets
strateg. Han nyorganiserade fotfolket och
besegrade flera gånger Sparta samt tvang det 192
att inträda i Akaj iska förbundet. Då messenierna
avföllo från förbundet och F. drog i fält mot
dem, blev han överrumplad och tillfångatagen
samt tvangs att tömma giftbägaren.
Levnadsteckning av Plutarchos.
Filosof [-å’f] (grek. filo’sofos), eg. vishetsvän;
tänkare, person, som ägnar sig åt filosofi; en
som bär livets växlingar med jämnmod.
Filosofem (grek, filoso’femd), filosofisk sats;
i nedsättande mening: filosofiskt hugskott.
Filosofera (grek. filosoféi’n), anställa
filosofiska betraktelser; tänka djupsinnigt, grubbla.
Filosofi (av grek. fi’los, vän, och sofi’a,
vishet), se Filosofiens historia.
Filosofie doktor, förkortat fil. d:r el. fil. dr,
innehavare av högsta lärdomsgraden inom fil.
fakultet, vanl. förvärvad efter avlagt
disputa-tionsprov.
Filosofie kandidat-examen, förkortat fil.
kand.-examen, examen inom fil. fakultet,
avlägges i minst 3 av fakultetens examensämnen,
med sammanlagt 6 betygsenheter, därav minst
betyget Med beröm godkänd (2 betygsenheter)
i 2 uti examen ingående ämnen. — Filosofie
kandidat, person, som avlagt f.
Filosofie licentiat-examen, förkortat fil.
lic.-examen, 1870 inrättad examen inom fil. fakultet,
avlägges efter avlagd fil. ämbetsexamen el. fil.
kand.-examen i minst ett av fakultetens
examensämnen. — Filosofie licentiat,
person, som avlagt f.
Filosofie magister, förkortat fil. mag.,
person, som avlagt filosofisk ämbetsexamen; förr
innehavare av högsta lärdomsgraden i fil.
fakulteten, motsv. nuv. fil. dr.
Filosofiens historia. Filosofien är en
vetenskap om vissa principiella och till grund för den
allmänna och vetenskapliga världsbilden liggande
begrepp, varför den ofta säges vara
principvetenskap. Det närmare bestämmandet av denna
vetenskap blir då emellertid beroende på vad
man anser vara det grundläggande och
väsentliga. Så t. ex. anse moderna värdefilosofer, att
filosofien skall bestämmas som värdevetenskap
i motsats till de övriga vetenskaperna som
vetenskaper om varat. — Urspr. skildes i Grekland
icke emellan filosofien och specialvetenskaperna.
Den första användningen av ordet filosofia i
den mening man nu inlägger däri tillskrives
Pytagoras, men det verkliga avgränsandet av
filosofien från de övriga vetenskaperna skedde
först småningom. Aristoteles’ uppställande av
begreppet om den ”första filosofien” är ett
viktigt moment i denna utveckling.
Man brukar skilja emellan teoretisk och
praktisk filosofi, en skillnad, som återföres till
Aristoteles. Till den förra hora logik, psykologi,
kunskapslära och metafysik, till den senare etik,
rättsfilosofi och religionsfilosofi.
Som den förste filosofen i det västerländska
tänkandets historia räknas allmänt T h a 1 e s.
Denne och hans lärjungar — de s. k. milesiska
naturfilosoferna — uppställde teorien om ett
urämne, genom och ur vilket allt uppstår. Trol.
var det problem, som låg under denna lära,
frågan efter uppkomstens, undergångens och
förändringens möjlighet. Detta problem har sedan
inom f. spelat en mycket stor roll. Svårigheten
var icke löst genom milesiernas antagande, ty
om allt är urämnet, kvarstår den motsägelsen,
att urämnet på en gång är sig självt och något
annat än sig självt, och de efterföljande
systemen sökte också på olika vägar undkomma denna
konsekvens. Eleatiska skolan förnekade
möjligheten av förändringen över huvud, under
det att Herakleitos fattade det sanna varat
som den rena förändringen själv. De s. k.
för-medlingsfilosoferna Empedokles,
Anaxa-g o r a s och atomistiska skolan (som är
alla materialistiska systems urbild) sökte
inskränka förändringen till lägeförändring i
rummet. Sofistiken uppvisade ohållbarheten i
alla hävdvunna föreställningar samt förnekade
möjligheten av kunskap och därmed även av
filosofien. Gentemot denna skepsis ville Sokrates
hävda möjligheten av allmängiltig kunskap, och
han fann denna i vetandet om begreppen, som äro
oföränderliga. Platon utbyggde denna
uppfattning till metafysik; begreppen äro enl. honom
ej endast innehållet i vetandet, de bilda även en
otidlig självständig värld för sig.
Aristoteles fann antagandet av idéläran ohållbart;
begreppen kunna ej bilda en värld för sig. Han
förfäktade i st. den teorien, att det individuella,
begreppsligt bestämt, är det sant varande. Efter
Aristoteles vände det antika tänkandet sitt
intresse från de teoretiska till de praktiska frågorna.
De följ, stora systemen upptogo sina teoretiska
grundtankar från äldre världsbilder — s t o i c i
s-m e n från Herakleitos och E p i k u r o s från
den atomistiska skolan. Under denna tid uppstodo
flera skeptiska skolor, och dessa riktade sin kritik
mot de vanliga gudsföreställningarna.
Neopla-t o n i s m e n ansåg, att Gud för att vara oändlig
och självständig måste vara höjd över varje
motsats. Läran om Guds upphöjdhet över alla
motsatser finner man även i begreppsrealismens mest
genomförda system, S c otus Erigenas. Men
begreppsrealismen övervanns av aristotelismen.
Kyrkan ställde sig först fientlig mot Aristoteles’
system för att sedan — då detta i Tomas’ från
Aquino filosofi förenats med de kristna
grundtankarna — godtaga dess världsbild. Vid sitt
försök att analysera och systematisera det kristna
trosinnehållet sökte skolastiken -— vid sidan av
tomma, sterila diskusioner — lösa verkliga
filo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
