Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofiens historia - Filosofisk - Filosofisk ämbetsexamen - Filostratos, Flavius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Filosofisk—Filostratos
418
sofiska problem. — Cartesius räknas som det
moderna tänkandets grundläggare. Han utgick
från självmedvetandet som den yttersta grunden
till all visshet. Dock antog han utom
självmedvetandet en högsta realgrund, som är Gud el.
den absoluta substansen. S p i n o z a sökte befria
Cartesius’ substansbegrepp från motsägelser och
svårigheter. Enl. honom är endast substansen
självständig, allt annat utgöres av
osjälvständiga modi. L e i b n i z sökte förena antagandet
av Guds absoluta makt med människans
självständighet genom teorien om den prestabilierade
harmonien. — Under det att denna rationalistiska
utvecklingsprocess försiggått på kontinenten, hade
den engelska filosofien utvecklats i mer
empiris-tisk anda. Som denna riktnings grundläggare
räknas Francis Bacon, vilken satte
erfarenheten som högsta kunskapskälla. Samma tanke
finner man hos L o c k e, som dock icke
konsekvent genomförde sin grunduppfattning. B
erkel e y förnekade existensen av materiella
objekt, som påverka subjektet, och förläde all
aktivitet till subjektet samt ytterst till Gud.
H u m e utförde tankegången än mer konsekvent,
i det att han uppvisade, att man måste förneka
subjektet, om man förnekar objektet. Hume
hamnade därför i ren skepsis.
Kant skapade — genom en ingående analys
av de till grund för världsbilden liggande
föreställningarna — sin kriticism. I denna ingå
rationalism och empirism i en ny syntes. Kant
inskränkte den teoretiska kunskapen till
erfarenheten och förnekade metafysikens möjlighet såsom
vetenskap. F i c h t e drog den konsekvensen av
Kants ståndpunkt, att jaget måste vara absolut
självständigt. Han måste emellertid antaga ett
objekt jämte subjektet, vilket — som inskränkt av
objektet — blir relativt. Samma svårigheter
sysselsatte S c h e 11 i n g, som i sin indentitetsfilosofi
drog slutsatsen, att det absoluta måste vara
identitet el. indifferens av subjekt och objekt. Den
yttersta konsekvensen drogs av H e g e 1, som i
sin filosofi djärvt drog slutsatsen, att motsägelsen
själv är det realas väsen och drivkraften i det
verkligas otidliga utvecklingsprocess. Som ”dii
minores” vid transcendentalfilosofernas sida stodo
Schleiermacher och Schopenhauer.
Transcendentalfilosofiens förnämste motståndare
var H e r b a r t, som skapade en obj ektivistisk
och pluralistisk filosofi. — Efter Hegels död
uppstod strid bland hans lärjungar, av vilka en del,
den s. k. hegelianska vänstern, utvecklade hans
filosofi till materialism och skepticism. Men
den idealistiska spekulationen hade i
Tyskland aldrig dött — dess traditioner hade
uppehållits bl. a. av F e c h n e r och L o t z e.
Som reaktion mot det materialistiska tänkesättet
uppstod en nykantianism, som ville bygga
filosofien på Kants försiktiga kunskapslära.
C o h e n och N a t o r p ha särskilt betonat Kants
logicistiska kunskapsteori, medan W i n d e
1-b a n d, R i c k e r t och Münsterberg
uppställt system, enl. vilka verklighetens princip
ut-göres av värden. Men det tyska tänkandet har
även gått fram efter andra linjer. Wundt ville
NF VII — i4
skapa en världsåskådning, som toge hänsyn till
det av de andra vetenskaperna bearbetade
er-farenhetsmaterialet. — Den engelska empirismens
traditioner uppburos under senare tid bl. a. av
J. Stuart Mi 11. En egendomlig utformning
har empirismen fått i den av W. James
framställda pragmatismen, enl. vilken ett relativt
värde är sanningens princip. Den rationalistiska
riktningens mest framstående företrädare var F.
H. B r a d 1 e y, som kritiserade de i den vanliga
världsbilden ingående begreppen. — Den franska
upplysningstidens sensualism och materialism
hade delvis sin rot i den engelska empirismen.
Denna återupplivades i den av C o m t e
skapade positivismen. Men även spiritualismen har fått
ny livskraft. Renouvier, F o u i 11 é e,
La-c h e 1 i e r och Bergson äro dess största namn.
Renouvier och Lachelier byggde på Kants
kriticism, som den sistnämnde utförde i metafysisk
riktning. Fouillée skapade en idealistisk
utveck-lingsfilosofi. Bergson uppställde intuitionen som
högsta kunskapskälla, då förståndet aldrig kan
fatta det absoluta. — En lärjunge till den
engelska empirismen och till den tyska
nykantianis-men var dansken H. H ö f f d i n g.
I Sverige skapade H ö i j e r ett
transcenden-talfilosofiskt system. Biberg och G r u b b e
förebådade i sitt tänkande den
personlighetsfilo-sofi, som fick sitt uttryck i Boströms
system. Vid Boströms sida stod S. Ribb ing;
den förres förnämste lärjunge var C. Y.
Sahlin. Bland de svenska filosofer, som sedan gjort
insats i forskningen, må nämnas E. O. B u
r-man, V. Norström, H. Larsson, E.
Liljeqvist, A. Herrlin, A.
Hägerström, A. P h a 1 é n, M. Jacobsson, A.
Vannérus, A. Nyman, J. Landquist,
A. K a r i t z, G. A s p e 1 i n, Å. P e t z ä 11, E.
Tegen, G. Oxenstierna, T. T.
Segerst e d t och K. M a r c-W o g a u.
Litt.: E. Zeller, ”Die Philosophie der
Grie-chen” (3 bd, 1844—52, 6:e uppl. 1919 ff.); K.
Fischer, ”Geschichte der neueren Philosophie” (8
bd, 1854—93); W. Windelband, ”Geschichte der
neueren Philosophie” (2 bd, 1878—80, 7/s:e uppl.
1922); H. Höffding, ”Den nyere f:s historie”
(2 bd, 1894—95, 3:e uppl. 1921—22); Th.
Gom-perz, ”Griechische Denker” (3 bd, 1896—1909,
2:a uppl. 1903—09); H. Larsson, ”Den grekiska
f.”, 1921, 2:a uppl. 1936), ”F:s historia i korta
drag” (1924, 4:e uppl. 1936); A. Ahlberg, ”F:s
historia” (3:e uppl. 1946). — A. Nyblæus, ”Den
filosofiska forskningen i Sverige” (4 bd, 1873—
97); T. T. Segerstedt, ”Moral sense-skolan och
dess inflytande på svensk f.” (1937).
Filosofisk [-så’-], som har avseende på
filosofien; djupsinnig; levnadsvis; ståndaktig mot ödets
slag.
Filosofisk ämbetsexamen, examen inom fil.
fakulteten för lärare vid allm. läroverk och
folk-skoleseminarium, medför titeln filosofie magister;
inrättad 1907. F. omfattar vissa ämnesgrupper
med sammanlagt minst 7 betygsenheter.
Filo’stratos, F 1 a v i u s, grekisk författare,
bördig från Lemnos (d. omkr. 245 e. Kr.). Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
