- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
457-458

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Förvaltning - Rättsväsendet - Vapen och flagga - Förhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

457

Finland

458

Förvaltning. Ministerierna äro f. n. 10,
näml, utrikes-, justitie-, inrikes-, försvars-,
finans-, undervisnings- och lantbruksministerierna,
ministeriet för kommunikationsväsendet och
allmänna arbetena, handels- och industriministeriet
samt socialministeriet. Ministerierna uppdelas
i avdelningar och dessa i byråer.
Statsministern är chef för statsrådets kansli. Under
ministerierna finnas en rad centrala
ämbetsverk i spetsen för vissa
förvaltningsgrenar och med lokala myndigheter sig
underordnade. I regel äro de kollegialt organiserade, så
statskontoret och revisionsverket, medicinal-,
tull-, skol-, forst-, kolonisations-, lantbruks-,
lantmäteri-, väg- och vattenbyggnads-, järnvägs-,
post- och telegraf- samt sjöfartsstyrelserna.
Därjämte finnas ämbetsverk för vissa
specialuppgifter utan några lokala myndigheter under sig,
ss. statistiska centralbyrån.

De lokala myndigheterna äro
antingen allmänna lokala myndigheter, vilka avse
förvaltningen i allm. inom visst begränsat
område och närmast lyda under inrikesministeriet,
dels lokala specialmyndigheter, lydande under
vissa bestämda centrala verk el. stundom direkt
under ministerierna. För den förra förvaltningen
är F. indelat i län, härader och kommuner,
varvid dock är att märka, att kommunerna främst
äro områden för medborgerlig självförvaltning.
Länsstyrelsen har som chef en landshövding och
är uppdelad på två avd., landskansli och
landskontor, under resp, länsråd och landskamrcrare.
Dessa jämte ytterligare ett par ämbetsmän, ss.
polisinspektör och landssekreterare, äldre och
yngre, föredraga ärendena inför landshövdingen,
som ensam avgör dem. Häradsskrivaren är f. n.
ende tjänsteman för hela häradet. Häraderna äro
uppdelade i länsmansdistrikt, omfattande en el.
flera landskommuner. Inom städer och köpingar,
som i de flesta avseenden stå utanför
häradsför-valtningen, finnas som organ för den statliga
förvaltningsmyndigheten resp, magistrat och
ordnings-rätt. Den senare fungerar också som domstol.

Den kommunala förvaltningen
regleras genom en kommunallag av 27/s 1948,
gemensam för landskommuner, städer och köpingar.
Enl. den äger kommun vårda ”sina gemensamma
hushållnings-, ordnings- och övriga
angelägenheter, såvitt desamma ej enligt gällande lagar och
förordningar böra handläggas av annan än
kommunal myndighet”. Beslutanderätten utövas av
resp, kommunal-, stads- och köpingsfullmäktige.
För val av och valbarhet till fullmäktige gälla
ung. samma regler som för riksdagsmannaval.
Valrätts- och valbarhetsåldern är 21 år. För
beslut rörande inköp och avhändande av egendom,
beviljande av höjda el. nya anslag och
upptagande av lån kräves 2/s majoritet. Vissa beslut
skola underställas antingen statsrådet,
inrikesministeriet el. länsstyrelsen för att få giltighet.
Kommunernas främsta verkställande organ är
kommunalstyrelsen på landet, stadsstyrelsen i
städerna och köpingsstyrelsen i köpingarna. Den
förstn. utses av kommunalfullmäktige för 3 år.
Dessa kunna också för speciella
förvaltnings

uppgifter utse särskilda nämnder, som årl.
inlämna berättelser till kommunalstyrelsen. I
stadsstyrelsen skall finnas en stadsdirektör, som jämte
bitr, stadsdirektörer väljes av fullmäktige på
obestämd tid, medan de övriga led. väljas för
ett år i sänder. Mot stadsdirektören svarar i
köpingen en köpingsdirektör. Samverkan mellan
flera kommuner kan leda till bildandet av ett
kommunalförbund, inom vilket beslutanderätten
utövas av förbundsfullmäktige och verkställande
makten tillkommer en förbundsstyrelse.

Rättsväsendet är i allt väsentligt likt det
svenska. Domarna äro oberoende av den
politiska makten och kunna endast efter laga
rannsakning och dom avsättas. Landsbygden delas i
lägsta instans mellan 62 domsagor, där av
presidenten utnämnda fackdomare, häradshövdingar,
döma med biträde av 12 nämndemän, vilka, om
de äro ense, kunna överrösta sin ordf. Varje
domsaga består av ett flertal tingslag, oftast 4
å 5. I städerna handhas rättskipningen i lägsta
instans av borgmästare och råd. Som överrätter
fungera 3 hovrätter, en i Åbo, upprättad redan
1623, en i Vasa, från 1775, och en Kuopio, från
1839 (till 1940 i Viborg). En för hela landet
gemensam högsta domstol med 22 led. har sitt
säte i Helsingfors. Efter svenskt mönster finns
där även en högsta förvaltningsdomstol, motsv.
svenska regeringsrätten. En justitiekansler och en
av riksdagen utsedd justitieombudsman ha samma
åliggande som motsv. ämbetsmän i Sverige.
Rättskipningen tynges mycket av stöldmål samt av
en del våldsdåd.

Vapen och flagga. Vapen : Skölden, som är
omgiven av en gyllene ram, visar i rött fält,
bestrött av 9 rosor, silver, ett krönt gyllene
lejon, trampande på en
kroksabel, silver, och
hållande i sin högra
pansrade tass, silver, ett
svärd, silver. Vapnet,
som i sin nuv. form är
känt sedan Johan IH:s
tid (1581), var till 1920
krönt med storfurstlig
krona. — Flagga:
Enl. lag av 29/s 1918 är
F :s statsflagga en rek-

tangelformig duk med ultramarinblått kors på
vit botten, med F:s vapen anbragt i korsets mitt.
Flaggans dimensioner äro: hela höjden II, hela
längden 18 enhetsmått; korsets bredd 3
enhets-mått, längden av de inre fälten 5, av de yttre
10 enhetsmått. Korset delar flaggan i 4
rätvinkliga, lika höga fält. Som örlogsflagga
föres en tretungad statsflagga och som
handels-och sjöfartsflagga statsflaggan utan vapen.

Förhistoria. F. torde ha varit bebott redan
under ancylustiden. De äldsta säkra vittnesbörden
om verklig kolonisation äro
stenåldersboplatser-na, tillhörande den finska Suomusj ärvi-kulturen,
som tillhör övergången mellan äldre och yngre
skandinavisk stenålder. Inventariet från dessa
boplatser utgöres nästan uteslutande av grova
stenredskap. De talrika yngre boplatserna, som till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free