Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands frihetskrig - Finlands gymnastik- och idrottsförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finlands gymnastik- och idrottsförbund
479
mars begynna sin utbildning under jägarnas
befäl.
Under tiden hade viktiga krigshändelser
inträffat. Redan omkr. 20 febr, hade Svetsjnikov
skridit till en första offensiv, huvudsaki. riktad
mot den viktiga järnvägsknutpunkten
Haapa-mäki, och ehuru de vita lätt nog lyckades avvisa
detta anfall, blev läget de närmaste veckorna
alltmera kritiskt för de fåtaliga, ytterst löst
organiserade vita fronttrupperna. Inför hotet av en
ny och utvidgad röd offensiv samt vid
underrättelsen om att Tyskland beslutat villfara en av
regeringen gjord framställning om väpnat
ingripande i Finland beslöt Mannerheim att genom
ett omfattande anfall söka slå de i n. Tavastland
samlade röda trupperna och om möjligt sätta sig
i besittning av Tammerfors. Han lyckades med
stora svårigheter för denna operation samla
cmkr. 12,000 man, vilka fördelades i fyra
grupper under anförande av överstarna Wetzer,
Wilkman, Linder och Hjalmarson. 9 mars
igångsatte emellertid de röda med omkr. 25,000 man
en allmän offensiv mellan Bottenhavet och
Päi-jänne, vilken visserligen i häftiga strider
blodigt tillbakavisades men dock allvarligt
försvårade de vitas offensivförberedelser.
Trots detta vidhöll Mannerheim sin djärva
an-fallstanke och igångsatte 15 mars sin offensiv.
Under förbittrade strider bröts den röda arméns
kraft, och de röda tvingades att anträda ett
flyktliknande återtåg till Tammerfors. De vita
trupperna trängde hastigt efter och lyckades 23
—25 mars i Tammerfors innesluta en betydande
röd häravdelning. Trots energiska försök från
röd sida att från såväl Björneborg som
Tavaste-hus bringa de inneslutna undsättning fortsatte
den vita armén med delvis nytillförda krafter
26—31 mars angreppet mot den segt försvarade
staden och satte sig i besittning av dennas
omedelbara omgivningar. 3 april företogs österifrån
en allmän stormning, och 6 april kapitulerade
den till omkr. 10,000 man uppgående garnisonen
efter hjältemodigt motstånd. — På övriga delar
av krigsskådeplatsen hade de vita trupperna i
stort sett hållit sig på defensiven mot oavbrutna,
med överlägsna krafter gjorda försök från röd
sida att vinna terräng. I Savolaks försvarade
generalmajor Löfström med omkr. 4,000 man den
långa fronten Lusi—Mäntyharju—Savitaipale,
medan de till omkr. 7,000 man uppgående
karelska skyddskårstrupperna under jägarofficeren
Sihvos energiska ledning hävdade besittningen av
Vuoksens högra strand.
3 april började den tyska hjälpkåren, 12,000
man stark, under generalmajoren greve von der
Goltz sin landstigning i ryggen på de röda vid
Hangö. Tyskarna kunde utan nämnvärt
motstånd framrycka mot Helsingfors, som 13 april
efter kort strid föll i tyskarnas händer. Till denna
snabba framgång hade en ny tysk landstigning,
som under översten frih. v. Brandenstein med
omkr. 2,000 man 7 april företagits i trakten av
Lovisa, verksamt bidragit.
I det brydsamma läge, som uppkommit genom
Tammer forskatastrof en och tyskarnas
ingripan
480
de, hade den röda krigsledningen, numera direkt
företrädd av ordföranden i folkkommissariernas
råd Kullervo Manner, beslutat utrymma hela s. v.
Finland och samla alla tillgängliga krafter
österut. Baserad på Viborg och med rysk hjälp skulle
den röda armén därefter skrida till nya angrepp.
Ehuru denna plan raskt började sättas i verket,
kunde den icke genomföras. 13 april besatte
tyskarna såväl Riihimäki som Lahtis och avskuro
därigenom förbindelserna mellan de röda
huvudkrafterna och det tilltänkta basområdet kring
Viborg. Den röda västarmén, över 40,000 man
med talrikt artilleri, började emellertid samlas i
trakten av Tavastehus.
Medan dessa viktiga händelser tilldrogo sig
i s., hade Mannerheims armé genomgått en
nödvändig reorganisation. Under Wetzers befäl hade
bildats en västarmé på omkr. 8,000 man för direkt
samverkan med tyskarna, medan huvudkrafterna,
22,000 man, sammanförts till en östarmé under
befäl av Löfström. 20 april framgick denna
från trakten av Antrea—Heinjoki till
besittningstagande av Viborg och avskärande av de rödas
förbindelse med Ryssland. Anfallet ledde efter
allvarliga begynnelsestrider snart till fullständig
framgång. 29 april hade Viborg fallit.
Huvuddelen av den röda östarmén kapitulerade; endast
spillror räddade sig genom flykt.
Ungefär samtidigt hade operationerna mot de
rödas huvudkrafter i v. börjat. Efter en
koncentrisk framryckning av tyska och vita trupper
uppgav den fullständigt omringade röda armén
sitt motstånd och kapitulerade 1 och 2 maj vid
Lahtis och Lampis-Koskis. Ännu återstående röda
krafter, som samlats kring Fredrikshamn och
Kot-ka, bringades efter få dagars operationer av
Linder till kapitulation 4 maj. 16 maj höll
Mannerheim sitt högtidliga intåg i Helsingfors.
I frihetskriget deltogo från svensk sida c:a
1,100 frivilliga, därav ett 90-tal officerare och
omkr. 500 befälspersoner i lägre grader. Vissa
högre officerare, ss. E. Linder och H.
Hjalmarson, fingo självständiga befäl, andra tjänstgjorde
i viktiga befattningar i det vita högkvarteret
och andra staber. Största delen bildade ett
särskilt truppförband, Svenska brigaden,
vilket deltog vid erövringen av Tammerfors samt
i västarméns operationer.
Litt.: ”Finlands frihetskrig, skildrat av
deltagare” (1921 ff.); H. Hjalmarson, ”Mina
krigsminnen från Finland” (1919); E. Linder, ”Från
Finlands frihetskrig” (1920, ny uppl. 1935); A.
Boèthius, ”Svenska brigaden” (1920); W. A.
Douglas, ”Kriget i Finland 1918” (1928).
Finlands gymnastik- och idrottsförbund
(Suomen voimistelu- ja urheilulütto), den största
idrottsorganisationen i Finland, bildades 1900 men
började sin egentliga verksamhet först 1906. F.
omfattar ett 20-tal olika distrikt och har intill
1931 arbetat på 7 olika sektioner med egna
styrelser, näml, för idrott, gymnastik, skidlöpning,
brottning, cykelåkning, boboll (pesäpallo) och
gossidrott. 1931 ombildades det till en
riksorganisation, där sektionerna blivit självständiga
förbund under centralorganisationen. Åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
