Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands gymnastik- och idrottsförbund - Finlandshjälpen - Finlands konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Finlandshjälpen—Finlands konst
482
förbund äro emellertid helt fristående, t. ex. boll-,
fäkt-, skridsko-, seglar- och roddförbunden. Till
dem, som ej sortera under F., hör även
Arbetarnas idrottsförbund (AIF), fi. Työväen
urheilu-liitto, som bildades 1919 och varifrån åtskilliga
av Finlands bästa idrottsmän kommit.
Finlandshjälpen. Under finsk-ryska
vinterkriget 1939—40 uppstod i Sverige en mycket
omfattande hjälpverksamhet för Finland. I dec.
1939 bildades Centrala
finlandshjälpen, som ledde och samordnade ett stort
insamlingsarbete. Ung. samtidigt organiserades
Nationalinsamlingen för Finland,
en riksomfattande kontantinsamling, vilken
in-bragte 46,5 mkr. (senare fortsatte denna
organisation sin verksamhet till förmån för Norge
och för svenska beredskapsmäns familjer).
Humanitära organisationer, yrkessammanslutningar
och föreningar av skilda slag deltogo i
hjälpverksamheten, och en mångfald olika
insamlings-former kommo till användning. Svenska Röda
korset företog en riksinsamling, bl. a. för
uppsättande av ambulanser. Industrier och banker
organiserade en egen insamling,
Finlands-insamlingen Industri a, som
redovisade ett slutresultat på 66 mkr. Föreningen
Rädda Finlands barn tog till
huvuduppgift att hjälpa s. k. krigsvärnlösa barn.
För att bistå svenska frivilliga till Finland samt
deras familjer och anhöriga bildades s. k.
rust-hållarföreningar; Centrala rusthållet i
Stockholm med prins Eugen som ordf, blev
topporganisation för 25 länsförbund. Skolbarn
gjorde särskilda insamlingar i hela landet.
Centrala finlandshjälpen, som avvecklades i maj
1940, sände kläder, livsmedel och andra gåvor
till ett värde av mer än 30 mkr. Av svenska
regeringen upprättades Rikskommittén
för Finland, som under ordförandeskap av
dåv. kronprins Gustav Adolf hade till uppgift
att främja samarbetet mellan de olika
hjälporganisationerna. Svenska staten gav den
kämpande finska armén avsevärd materiell hjälp,
bl. a. 84,000 gevär, mer än 200 fältkanoner och
luftvärnskanoner, 25 flygplan, ammunition samt
olika slag av annan materiel, allt taget ur svenska
försvarets förråd. Hela den materiella hjälpen
i samband med vinterkriget hade ett värde av
närmare 500 mkr. Stödarbetet fortsatte efter
fredsslutet i mars 1940, och till
återuppbyggnaden lämnade svenska regeringen s. å. en kredit
på 25 mkr. Sedan Finland 1941 åter hade
kommit i krig, inriktades den svenska humanitära
hjälpen åter i hög grad på detta land. Hj
älp-kommittén för Finlands barn
skaffade tillfälliga fosterhem i Sverige; här funnos
vid 1943 års början c:a 16,000 finska barn.
Antalet minskades efter hand men steg åter under
Finlands sista, svåra krigsår 1944 och uppgick
i dec. s. å. till 36,000. Bland andra hjälpformer
förekom invalid- och konvalescentvård i Sverige
samt barnbespisning i Finland.
Fadderortsrörel-sen gjorde en stor insats för Finlands barn.
Finland fick även del av Svenska Europahjälpen.
Av stor betydelse för återuppbyggnaden efter
NF VII — tö
1941—44 års krig blev en av svenska staten
beviljad kredit på 150 mkr.
Finlands konst. Om man bortser från den
förhistoriska tidens täml. fattiga konstnärliga
alstring och vikingatidens prydnadsföremål m. m.,
börjar Finlands konsthistoria först med
medeltiden. De äldsta gråstenskyrkorna på Åland gå
tillbaka till 1200- och 1300-talen och tillhöra
den urspr. absidförsedda långkyrkotypen med
västtorn. I de något yngre kyrkorna på
fastlandet bilda långhus och kor vanl. en obruten
rektangulär helhet utan torn. — I det medeltida
Finlands ädlaste byggnadsskapelse, Åbo
domkyrka, finner man katedralarkitekturens rikare
former; den är uppförd av tegel och kalksten.
Med sina spetsiga gavlar och mäktiga sadeltak
göra landsortskyrkorna ett kärvt och allvarstungt
intryck. Medeltida profanarkitektur
representeras av borgar, främst avsedda för försvar. Bland
dem märkas, Åbo, Viborgs och Tavastehus slott
samt det i slutet av 1400-talet fullbordade, till
sina arkitektoniska former smäckra och
intagande Olofsborg i Kyrösund. I sitt mest
lysande skede inträdde den katolska kyrkokonsten
i Finland under slutet av 1400-talet. Vid denna
tid försågos väggar och valv med färgrika
kalkmålningar. Samtidigt utsmyckades kyrkorna
även med altarskåp och träskulpturer. Särskilt
bör nämnas altarskåpet i Nykyrko, vars
målningar höra till Meister Franckes mest
representativa verk. Enastående i Norden är S:t Henriks
cenotafium i Nousis kyrka.
Med protestantismens seger förlorade kyrkan
den dominerande betydelse för konstutvecklingen,
som den innehaft under katolska tiden. 1600- och
1700-talens kyrkobyggnader, i regel av trä,
uppfördes i långkyrko-, senare i korskyrkoform.
Den kyrkliga monumentalmålningen odlades i rätt
ringa utsträckning, eg. blott i ö. Finland och
Österbotten, där Mikael Toppelius
verkade ännu i början av 1800-talet. Tyngdpunkten
hade överflyttats till det profana måleriet. E 1
i-as Brenner, känd som miniatyrmålare och
kopparstickare, flyttade över till Sverige på
1600-talet, likaså den själfulle porträttmålaren
Isak W a c k 1 i n i mitten av 1700-talet, och
vid slutet av 1700- och början av 1800-talet
följdes de av de egentliga banbrytarna inom
Finlands konst, Erik Cainberg,
Alexander Lauréus och G. W. F i n n b e r g.
Först 1846, med ritskolan i Åbo och Finska
konstföreningen i Helsingfors, som fick ritskola
1848, skapades förutsättningen för den
finländska konstens självständiga utveckling. Två
årtionden tidigare hade den tyskfödde C. L.
Engel börjat sin lysande verksamhet i
Finland, höjande byggnadskonsten till en dittills
oanad blomstring. Han planlade centrum av det
dåv. Helsingfors och förläde kring detta flera
offentliga byggnader i en till empir utvecklad
nyklassisk stil. Efter Engels död följde för
byggnadskonsten en period av nedgång, utmärkt
av osäker stilsträvan och osjälvständighet. Den
höjde sig först vid slutet av 1800-talet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
